Paljaskero är beläget ca 15 km nordväst om Svanstein i norra delen av Övertorneå kommun. Området omfattar tre skogsberg som ligger nästan på rad i nord-sydlig riktning samt mellanliggande svacka, där en skogsbilväg skär genom objektet. Området omfattar också stora delar av sjön Rovakkajärvi i vilken berget Rovakankero skjuter ut som en stor, brant udde. Skogarna i området är tydligt brandpräglade och utgör i stora delar naturliga successionsskogar som föryngrats efter en större skogsbrand under andra halvan av 1800-talet. Här och var finns områden med avsevärt äldre skog som helt eller delvis undkommit den senaste branden. Gran dominerar i dessa ?refugier? och de gamla granarnas ålder ligger kring 200-300 år. Inte sällan bär de gamla granarna spår efter branden i form av mer eller mindre tydliga brandljud. Gamla tallöverståndare påträffas också frekvent i delar av området. Generellt sett är skogen frodig och fältskiktet är övervägande av lågörtstyp, med ekbräken som breder ut sig i stora mattor. Karaktäriserande för området är den höga andelen äldre lövträd, främst asp, men även sälg- och björkinslaget är ofta påtagligt. Brandspår finns i större delen av objektet, såväl i levande träd i form av brandljud, och som brandsotade naturliga stubbar. På berget Rovakankero i norr dominerar lövrik tallskog med en del död ved av löv och tall. Längre söderut övergår tallskogen till barrblandskog och granskog med ett rikligt lövinslag, där delar är stamtäta och nära nog självgallrande. Söder om vägen återfinns äldre brandpräglad tallskog i delvis blockig miljö samt gammal hällmarkstallskog på berget Paljaskero. Här finns gott om solexponerade gamla tallar med utpräglade karaktärer och död ved. I den sydvästra sluttningen befinner sig granskogen i ett äldre successionsstadium jämfört med det övriga området och här är skogen gammal, skiktad och med gott om rötbrutna, vedsvampsangripna lågor. I söder finns en storblockig brant med gammal, gles och senvuxen granskog. Området västerut ligger i berget Rovakkavaaras sluttning, söder om sjön Rovakkajärvi och består av biologiskt värdefull naturskog. Skogen är bördig och högrest och domineras av gran och björk. Inslaget av sälg och asp är stort. Skogen är tät och har börjat självgallra vilket medför en hög andel torrträd och lågor av klenare dimension. Området längst österut, söder om vägen som går genom reservatet, utgörs av berget Mäntylakis topp och västra sluttning. Denna del har påverkats i olika grad av sentida avverkningar men har ändå en hel del naturvärden och fina utvecklingsmöjligheter. Det finns en likåldrig barrblandskog uppkommen efter senaste branden med stort inslag av framförallt glas- och vårtbjörk men även en del asp och rönn.
Generellt för området är graden av påverkan mycket låg och skogarna har nästan uteslutande urskogskaraktär med gott om döda och döende träd i olika former. Inte minst lövträden håller på att självgallra i betydande omfattning. Endast i områdets nordöstra kant, närmast vägen, har några små föryngringsytor tagits upp samt ett mindre parti gallrats, i övrigt är hela objektet urskogsartat.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

282,10

19,56

393,38

413,07