Teunok
Beskrivning
Teunok ligger i Jokkmokks kommun, ca 35 km SSO om centralorten Jokkmokk. Till de närmsta två byarna Sudok och Puottaure är det ca 2 mil bilvägen. I väster ansluter det planerade reservatet till ett mycket stort, sammanhängande naturskogsområde, Kuoratjåive, som är ett tidigare planerat naturreservat men som nu ingår i Sveaskogs planerade ekopark varför planerna på skydd skjutits på framtiden.
Landskapet i Teunok är småbrutet och har karaktären av en mosaik med små skogsbackar och myrar, där gammal tallskog är den dominerande naturtypen. Genom västra delen och vidare längs södra kanten av området slingrar sig Vuollaurebäcken, en mindre å som utgör ett av källflödena till Bodträskån i Luleälvens vattensystem. Terrängen sluttar svagt ner mot ån och flera av myrarna är källpåverkade med utströmning av järnhaltigt vatten och utfällning av järnockra. De våtmarker som finns i området är i stort opåverkade.
Skogen i reservatet är övervägande talldominerad och kännetecknas av mestadels senvuxna bestånd som vuxit upp efter skogsbränder under 1800-talet. Ofta finns ett betydande inslag av gamla tallöverståndare med 1-2 brandljud. I de mest urskogslika delarna, i östra delen av området, dominerar de gamla tallarna och här finns också ännu äldre tallar med 3-4 brandljud. Dessa delar har en mycket välbevarad urskogsstruktur med täta, självgallrade partier av ca 150-årig brandföryngrad skog blandat med gamla tallöverståndare med dubbla brandljud som är ca 300-400 år gamla. Tillgången på död ved är ställvis riklig och överlag finns gott om tallågor och torrfuror. I västra delen av området, söder om ån, finns ett större, ca 150-årigt tallparti med få överståndare men tillgången på död ved är god och spår och spillning av tjäder förekommer frekvent. Denna del ansluter direkt till liknande skog i ekoparken Luottåive och tidigare planerade naturreservaten Kuoratjåive och Ätnakåbbå.
I östra delen av Teunok finns flera "urskogshyggen" där urskogsartad naturskog avverkades 2000-2002. Skogen hade rikliga mängder död ved och mycket gamla tallar. De östra av dem är inte markberedda och håller fortfarande höga naturvärden genom det stora antalet plattkroniga tallar som lämnats och gott om död ved.
Sammantaget är Teunok ett omväxlande tallskogslandskap där huvuddelen av området är värdekärnor med kärnområden som håller högsta naturvärdesklass för tallurskog. Flera sällsynta och hotade arter är påträffade runtom i området. Det rör sig om arter som lavskrika, tjäder, tretåig hackspett, lappmes och många hotade arter av vedsvampar, epifytiska lavar och vedinsekter knutna till död och döende ved av senvuxna tallar, såsom tallstocksticka, fläckporing, knottrig blåslav och den sällsynta dofttickan. En mer artinriktad inventering skulle sannolikt finna betydligt fler sällsynta och hotade naturskogsarter.
Landskapet i Teunok är småbrutet och har karaktären av en mosaik med små skogsbackar och myrar, där gammal tallskog är den dominerande naturtypen. Genom västra delen och vidare längs södra kanten av området slingrar sig Vuollaurebäcken, en mindre å som utgör ett av källflödena till Bodträskån i Luleälvens vattensystem. Terrängen sluttar svagt ner mot ån och flera av myrarna är källpåverkade med utströmning av järnhaltigt vatten och utfällning av järnockra. De våtmarker som finns i området är i stort opåverkade.
Skogen i reservatet är övervägande talldominerad och kännetecknas av mestadels senvuxna bestånd som vuxit upp efter skogsbränder under 1800-talet. Ofta finns ett betydande inslag av gamla tallöverståndare med 1-2 brandljud. I de mest urskogslika delarna, i östra delen av området, dominerar de gamla tallarna och här finns också ännu äldre tallar med 3-4 brandljud. Dessa delar har en mycket välbevarad urskogsstruktur med täta, självgallrade partier av ca 150-årig brandföryngrad skog blandat med gamla tallöverståndare med dubbla brandljud som är ca 300-400 år gamla. Tillgången på död ved är ställvis riklig och överlag finns gott om tallågor och torrfuror. I västra delen av området, söder om ån, finns ett större, ca 150-årigt tallparti med få överståndare men tillgången på död ved är god och spår och spillning av tjäder förekommer frekvent. Denna del ansluter direkt till liknande skog i ekoparken Luottåive och tidigare planerade naturreservaten Kuoratjåive och Ätnakåbbå.
I östra delen av Teunok finns flera "urskogshyggen" där urskogsartad naturskog avverkades 2000-2002. Skogen hade rikliga mängder död ved och mycket gamla tallar. De östra av dem är inte markberedda och håller fortfarande höga naturvärden genom det stora antalet plattkroniga tallar som lämnats och gott om död ved.
Sammantaget är Teunok ett omväxlande tallskogslandskap där huvuddelen av området är värdekärnor med kärnområden som håller högsta naturvärdesklass för tallurskog. Flera sällsynta och hotade arter är påträffade runtom i området. Det rör sig om arter som lavskrika, tjäder, tretåig hackspett, lappmes och många hotade arter av vedsvampar, epifytiska lavar och vedinsekter knutna till död och döende ved av senvuxna tallar, såsom tallstocksticka, fläckporing, knottrig blåslav och den sällsynta dofttickan. En mer artinriktad inventering skulle sannolikt finna betydligt fler sällsynta och hotade naturskogsarter.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
265,17
Areal vatten (ha)
15,51
Areal land (ha)
419,84
Areal totalt (hektar)
435,23
(Logga in för att skriva en kommentar)
