Vastakielisenvuoma
Beskrivning
Vastakielisenvuoma ligger några kilometer norr om Vittangi, på östra sidan av Inlandsvägen. Området består av en större, sammanhängande skogs- och myrmosaik. Myren bedöms ha mycket höga naturvärden enligt länsstyrelsens våtmarksinventering, VMI. Skogarna består till övervägande del av brandpåverkad tallnaturskog och urskogsartad barrblandskog. I området finns delar av den nära 30 km långa sandåsen Uhcadievvá/Markkatieva. Denna utmärker sig inom reservatet som ett större parti med tallskog på sandsediment i kanten av myren, alldeles vid foten av Raikattivaaras västra sida.
Skogen i norra delen av reservatet utgörs till största delen av 150-200-årig stavatallskog med 350-400-åriga tallöverståndare. Skogen är självgallrande med massor av död ved både som stående torrakor och liggande som lågor i olika nedbrytningsstadier. I den här miljön trivs bland annat vedsvampar som nordtagging, fläckporing och gräddporing. De nordliga myrholmarna består främst av urskogsartad barrblandskog medan det på myrholmarna längre söderut växer medelålders tall- och äldre granskog. Överlag är påverkansgraden från skogsbruk låg i området även om några mindre delar har påverkats av avverkningar. Några av myrholmarna är avverkade på 70- till 90-talet och i nordväst ingår ett mindre hygge. Allra längst österut ingår en gles tallskog med inslag av 200-åriga tallar som kantzon mot myren.
I väster, mellan myren och Inlandsvägen finns ett större område med sandtallskog, Vastakielinen. På de vindlande åsryggarna närmast myren har man bra utsikt över den stora våtmarken. Skogen är tydligt påverkad av skogsbruk och saknar mycket av strukturerna som annars kännetecknar en naturskogar. Tallarnas ålder varierar mellan 70 till 150 år med inslag av 200- till 300-åringar. Mängden död ved och riktigt gamla träd är som störst på åsarna närmast myren och avtar närmare vägen. Marken är till största delen skarp lavdominerad hed med ett tunt förna lager. I dessa magra sandtallskogar lever många svamparter som har ett utbyte av näring, kolhydrater och vatten med tallarna. Skyddsvärda svamparter som goliatmusseron, blå taggsvamp, talltaggsvamp, tallgråticka och skrovlig taggsvamp förekommer frekvent.
En del av den stora våtmarken Vastakielisenvuoma ingår i reservatet. Vastakielisenvuoma består i huvudsak av stora strängflarkkärr och strängblandmyrar. Strängflarkkärren har i regel fastmattesträngar med trådstarr. I ett ofta svagt utvecklat bottenskikt är vissa strängar brunmossdominerade med bl.a. späd skorpionmossa, guldspärrmossa och fetbålsmossa. Vanligare är dock vitmossdominans med bl.a. purpurvitmossa och sotvitmossa. Stora ytor utgörs av fastmattegolv. Strängblandmyrarna har ristuvesträngar av i huvudsak skogsmosstyp, ofta med väggmossa i bottenskiktet. I flarkarna är brunmossmjukmattor vanliga. Intressanta arter som grönyxne, brudsporre och ripbär har noterats på strängblandmyren. Slåtter har bedrivits på myren, bland annat på stora flarkar i ett strängflarkkärr i myrens norra del där hölador står kvar. Viss påverkan i form av dikningar finns på mindre partier i myrens nordöstra och södra delar.
Skogen i norra delen av reservatet utgörs till största delen av 150-200-årig stavatallskog med 350-400-åriga tallöverståndare. Skogen är självgallrande med massor av död ved både som stående torrakor och liggande som lågor i olika nedbrytningsstadier. I den här miljön trivs bland annat vedsvampar som nordtagging, fläckporing och gräddporing. De nordliga myrholmarna består främst av urskogsartad barrblandskog medan det på myrholmarna längre söderut växer medelålders tall- och äldre granskog. Överlag är påverkansgraden från skogsbruk låg i området även om några mindre delar har påverkats av avverkningar. Några av myrholmarna är avverkade på 70- till 90-talet och i nordväst ingår ett mindre hygge. Allra längst österut ingår en gles tallskog med inslag av 200-åriga tallar som kantzon mot myren.
I väster, mellan myren och Inlandsvägen finns ett större område med sandtallskog, Vastakielinen. På de vindlande åsryggarna närmast myren har man bra utsikt över den stora våtmarken. Skogen är tydligt påverkad av skogsbruk och saknar mycket av strukturerna som annars kännetecknar en naturskogar. Tallarnas ålder varierar mellan 70 till 150 år med inslag av 200- till 300-åringar. Mängden död ved och riktigt gamla träd är som störst på åsarna närmast myren och avtar närmare vägen. Marken är till största delen skarp lavdominerad hed med ett tunt förna lager. I dessa magra sandtallskogar lever många svamparter som har ett utbyte av näring, kolhydrater och vatten med tallarna. Skyddsvärda svamparter som goliatmusseron, blå taggsvamp, talltaggsvamp, tallgråticka och skrovlig taggsvamp förekommer frekvent.
En del av den stora våtmarken Vastakielisenvuoma ingår i reservatet. Vastakielisenvuoma består i huvudsak av stora strängflarkkärr och strängblandmyrar. Strängflarkkärren har i regel fastmattesträngar med trådstarr. I ett ofta svagt utvecklat bottenskikt är vissa strängar brunmossdominerade med bl.a. späd skorpionmossa, guldspärrmossa och fetbålsmossa. Vanligare är dock vitmossdominans med bl.a. purpurvitmossa och sotvitmossa. Stora ytor utgörs av fastmattegolv. Strängblandmyrarna har ristuvesträngar av i huvudsak skogsmosstyp, ofta med väggmossa i bottenskiktet. I flarkarna är brunmossmjukmattor vanliga. Intressanta arter som grönyxne, brudsporre och ripbär har noterats på strängblandmyren. Slåtter har bedrivits på myren, bland annat på stora flarkar i ett strängflarkkärr i myrens norra del där hölador står kvar. Viss påverkan i form av dikningar finns på mindre partier i myrens nordöstra och södra delar.
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
189,14
Areal vatten (ha)
11,42
Areal land (ha)
682,67
Areal totalt (hektar)
694,18
(Logga in för att skriva en kommentar)
