Tysjöområdet är beläget i norra delen av Storsjöbygden, ca 6 km norr om Östersunds centrum, öster - sydost om Ås samhälle, öster om E14, ca 2 km söder - sydväst om byn Kännåsen. Den centrala delen, Tysjöarna, är Jämtlands, Sveriges och troligen världens största kalkblekeområde i sitt slag. Det karaktäristiska med Tysjöarna är de stora och vid¬sträckta blekefälten, som är f.d. sjöbottnar. Det öppna blekeområdet är ca 80 ha stort. I anslut¬ning till detta finns det trädbärande soligena kärr och sumpskogar. Omgivande fastmark är en mosaikartad blandning av kalkbarrskogar, mer eller mindre hårt nyttjade blandskogar, ung¬skogar, hyggen, gamla igenväxande myrodlingar med stort lövinslag, små rester av ängsmark mm. Rikkärr och sumpskogspartier förekommer också på många ställen insprängda i fastmarksskogarna.

Mäktigheten för bleken uppges till 25 meters djup. Blekeområdet delas på mitten av ett skogbevuxet parti. I norra blekeområdet finns en ca 7 ha stor blekesjö och i det södra finns en mindre vattenspegel. Tysjöarna avvattnas söderut via Semsån till Storsjön. Semsån är ett mycket viktigt reproduktionsområde för harr Thymallus thymallus och öring Salmo trutta. Tidvis går dessa även upp i Tysjöarna och en del småbäckar i tillrinningsområdet. Semsåns övre del ingår som en del i Tysjöområdet.

Berggrunden består av Andersöskiffer och Kougstaskiffer och jordarterna är moränlera, moiga moräner och bleke, lokalt med inslag av torvmark. Marken är mycket kalkrik och i rikkärren förekommer blekeutfällningar. Vattenföringen består av mindre bäckar, flera små källuppkommor och översilningsstråk, samt en del gamla diken. Området förefaller relativt flackt, men nivåskillnaden är ca 90 m mellan den högst belägna delen i öster ca 410 m öh. och den sydvästra delen ca 320 m ö.h., endast knappt 30 m över Storsjöns nivå.

Våtmarker och skog av sumpskogskaraktär är dominerande. Våtmarkerna består relativt öppna rikkärr, delvis med inslag av sumpskogsimpediment varav merparten är av rikare typ. Av områdets produktiva skogsmark är mer än hälften mer eller mindre försumpad. På de igenväxande gamla myrodlingarna är björk Betula sp. dominerande trädslag. En del av dessa är fortfarande relativt öppna. Inom objektet finns också ca 20 ha hyggen och plantskog, varav ca 10 ha avverkades våren 1999. På några hektar av ett hygge har markberedning och plantering av tall Pinus sylvestris skett, resterande del lämnat för självföryngring.

Markvegetationen är mycket mosaikartad. I rikkärren dominerar starrtyper med bottenskikt av diverse rikkärrsmossor och med inslag av ristuvevegetation. I övrigt finns hela skalan lingontyp - blåbärstyp - grästyper ? starr- / fräkentyp - örttyper representerad. I samtliga finns ett påtagligt, oftast rikligt, inslag av kalkpräglad flora. Såväl fastmarksskog som sumpskog är nästan genomgående att betrakta som kalkbarrskog. Övergångarna mellan fastmarksskog - sumpskog och sumpskog - rikkärr är mycket diffusa och mosaikartade.

Norr om Östersund finns Tysjöarna som är ett mycket bra fågelskådningsplats. Nytt är att det går en träbro 1100 meter från en parkeringsplats fram till Tysjöarna. Det går att åka rullstol ända fram till fågelskådningsplatsen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

V, Skyddat landskap/havsområde (Protected Landscape/Seascape)

215,59

3,60

451,19

454,86