Tjadnesvare
Beskrivning
Tjadnesvare är ett stort vildmarksområde som sträcker sig från sjön Allejaure i nordväst till berget Norr-Döttren i sydost. De östra och södra delarna utgör granurskogsklädda berg medan de västra och norra delarna till stor del består av vidsträckta myrar.
I öster sträcker sig Sijemtjivelg med sina tre högre toppar Jellebuoudatjåkkå, Gaskabuoudatjåkkå och Smarretjåkkå som alla når över trädgränsen, och den mindre toppen Råvvåtjåkkå. I väster hjälper de mindre bergen Tjadnesvare, Baktåive och Sidnåive till att rama in den stora våtmarken Stormyran-Sidnåivevuobma som avslutas i norr vid sjön Åssjejaure. I nordväst, i den del av reservatet som ligger i Arjeplogs kommun breder en annan våtmark, Harrejåkkvuobme, ut sig.
Skogarna i den östra halvan av naturreservatet domineras av 200-årig granskog på frisk blåbärsristyp. De är glesa och liknar fjällskog trots att området ligger långt öster om den egentliga fjällkedjan. Gamla björkar och sälgar finns insprängt i granskogen. Inslaget av torrträd och lågor är stort och den stora mängden död ved ger livsrum åt många sällsynta och hotade arter. I stora delar saknas helt spår av avverkning. I Smarretjåkkås och Gaskabuoudatjåkkås nordostsluttningar finns näringsrika dråg med ekbräken, hönsbär och skogsnäva. Här finns gamla sälgar som är klädda med lunglav och skrovellav.
I den sydöstra delen är tallinslaget större. Närmast Västanås vid den östra gränsen är det barrblandskog och ännu längre åt sydost, nära Norr-Döttren finns en urskogsartad tallskog i ett moränbacklandskap. Terrängen är kraftigt kuperad och det finns rikligt av sten och block. De tallar som dominerar området är närmare 300 år gamla och här finns gott om torrakor och lågor.
Ner efter de bergssidorna sträcker sig de stora sammanhängande soligena, eller sluttande, kärr som karaktäriserar Stormyran-Sidnåivevuobma. Den övervägande delen av kärren utgörs av öppna fastmattor. Flera källor och källdråg finns utefter kärren,
Strängflarkkärr finns i myren södra del samt i norr, väster om Åssjejaure, och på Harrijåkkvuobme. Strängarna är frodiga och artrika, blåtåtel dominerar ofta och dvärgbjörk, tuvsäv och ängsull är andra vanliga arter. I bottenskiktet på strängarna växer purpurvitmossan. Lösbottenflarkarna mellan strängarna är även de mångformiga i fältskiktet medan bottenskiktet är så gott som obefintligt.
Skogen i den västra delen av området är cirka 150-200 år gammal. Den domineras helt av gran med inslag av glasbjörk, sälg, tall och trädformad rönn. Det mindre berget Baktåives svagt sluttande granlider har varit utsatta för äldre tiders plockhuggningar, men i så liten utsträckning att naturvärdena i området har hållits intakta. I de centrala delarna av området reser sig berget Sidnåive, där skogen är än mer orörd. Här råder intern beståndsdynamik och det finns gott om både liggande och stående död ved. I sydsluttningen växer en gles och senvuxen gammal granskog på häll- och blockmarker.
Även på de flesta myrholmar är skogen gammal, cirka 160-200 år med enstaka granar som är över 200 år. Här finns även gammal, grov glasbjörk samt enstaka trädformad rönn. Skogarna är fuktiga och har ibland sumpskogskaraktär.
I skogs-myrmosaiken längst i nordväst utgörs skogen av en ca 200-årig urskogsartad tallskog med inslag av gran samt glasbjörk. Vissa tallar är över 350 år. Lite längre österut står en senvuxen gles barrblandskog där tallöverståndarna är runt 300 år och vissa granar är över 200 år.
En del myrholmar och kantskogar mot myren har klassats som utvecklingsmarker. Där har plockhuggningen gått hårdare fram än i övriga delar av reservatet och skogarna är glesa restskogar. Trädkontinuiteten är dock aldrig bruten och det finns många gamla träd i bestånden. I norr finns ett gammalt hygge där föryngringen gått dåligt.
I sydöstra delen av reservatet ligger Tjadnes rengärde och viste som tidigare har använts av Västra Kikkejaurs sameby vid de årliga flyttningarna. Spår efter tidigare bebyggelse på platsen visar att vallen
I öster sträcker sig Sijemtjivelg med sina tre högre toppar Jellebuoudatjåkkå, Gaskabuoudatjåkkå och Smarretjåkkå som alla når över trädgränsen, och den mindre toppen Råvvåtjåkkå. I väster hjälper de mindre bergen Tjadnesvare, Baktåive och Sidnåive till att rama in den stora våtmarken Stormyran-Sidnåivevuobma som avslutas i norr vid sjön Åssjejaure. I nordväst, i den del av reservatet som ligger i Arjeplogs kommun breder en annan våtmark, Harrejåkkvuobme, ut sig.
Skogarna i den östra halvan av naturreservatet domineras av 200-årig granskog på frisk blåbärsristyp. De är glesa och liknar fjällskog trots att området ligger långt öster om den egentliga fjällkedjan. Gamla björkar och sälgar finns insprängt i granskogen. Inslaget av torrträd och lågor är stort och den stora mängden död ved ger livsrum åt många sällsynta och hotade arter. I stora delar saknas helt spår av avverkning. I Smarretjåkkås och Gaskabuoudatjåkkås nordostsluttningar finns näringsrika dråg med ekbräken, hönsbär och skogsnäva. Här finns gamla sälgar som är klädda med lunglav och skrovellav.
I den sydöstra delen är tallinslaget större. Närmast Västanås vid den östra gränsen är det barrblandskog och ännu längre åt sydost, nära Norr-Döttren finns en urskogsartad tallskog i ett moränbacklandskap. Terrängen är kraftigt kuperad och det finns rikligt av sten och block. De tallar som dominerar området är närmare 300 år gamla och här finns gott om torrakor och lågor.
Ner efter de bergssidorna sträcker sig de stora sammanhängande soligena, eller sluttande, kärr som karaktäriserar Stormyran-Sidnåivevuobma. Den övervägande delen av kärren utgörs av öppna fastmattor. Flera källor och källdråg finns utefter kärren,
Strängflarkkärr finns i myren södra del samt i norr, väster om Åssjejaure, och på Harrijåkkvuobme. Strängarna är frodiga och artrika, blåtåtel dominerar ofta och dvärgbjörk, tuvsäv och ängsull är andra vanliga arter. I bottenskiktet på strängarna växer purpurvitmossan. Lösbottenflarkarna mellan strängarna är även de mångformiga i fältskiktet medan bottenskiktet är så gott som obefintligt.
Skogen i den västra delen av området är cirka 150-200 år gammal. Den domineras helt av gran med inslag av glasbjörk, sälg, tall och trädformad rönn. Det mindre berget Baktåives svagt sluttande granlider har varit utsatta för äldre tiders plockhuggningar, men i så liten utsträckning att naturvärdena i området har hållits intakta. I de centrala delarna av området reser sig berget Sidnåive, där skogen är än mer orörd. Här råder intern beståndsdynamik och det finns gott om både liggande och stående död ved. I sydsluttningen växer en gles och senvuxen gammal granskog på häll- och blockmarker.
Även på de flesta myrholmar är skogen gammal, cirka 160-200 år med enstaka granar som är över 200 år. Här finns även gammal, grov glasbjörk samt enstaka trädformad rönn. Skogarna är fuktiga och har ibland sumpskogskaraktär.
I skogs-myrmosaiken längst i nordväst utgörs skogen av en ca 200-årig urskogsartad tallskog med inslag av gran samt glasbjörk. Vissa tallar är över 350 år. Lite längre österut står en senvuxen gles barrblandskog där tallöverståndarna är runt 300 år och vissa granar är över 200 år.
En del myrholmar och kantskogar mot myren har klassats som utvecklingsmarker. Där har plockhuggningen gått hårdare fram än i övriga delar av reservatet och skogarna är glesa restskogar. Trädkontinuiteten är dock aldrig bruten och det finns många gamla träd i bestånden. I norr finns ett gammalt hygge där föryngringen gått dåligt.
I sydöstra delen av reservatet ligger Tjadnes rengärde och viste som tidigare har använts av Västra Kikkejaurs sameby vid de årliga flyttningarna. Spår efter tidigare bebyggelse på platsen visar att vallen
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ib, Vildmarksområde (Wilderness Area)
Areal skog (ha)
2 448,10
Areal vatten (ha)
37,94
Areal land (ha)
6 776,68
Areal totalt (hektar)
6 814,44
(Logga in för att skriva en kommentar)
