Har nog inte stött på det från någon som jag själv vandrar medVa!?
Macho…du umgås kanske med fel sorts vandrare.
Ryggsäcken väger en del för att man kanske har mat med sig.
Jag räknar kanske med 800 g torrviky/dag. Det gör att det lätt blir 10 lag ”käk” i ryggan om man maxar 10 dagar semester, dvs 2 veckor.
Fast är det ett grabbgäng som vill testa vandring så kanske det blir lite macho. En annan har ju själv varit ung…
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Vems risk bär du i din ryggsäck?
- Trådstartare Helsing
- Start datum
Ok, bara man klarar av det.Har nog inte stött på det från någon som jag själv vandrar medMestadels varit herrar som varit dubbelt min ålder och haft ryggsäckar med dubbelt min kapacitet och ändå hängdes saker på utsidan av väskan.
22-åriga Storm de Beul frös ihjäl i Jokkmokksfjällen i oktober 2024 då hans tält blåste sönder. Han använde ett tarptält: Lunar Solo Six Moons Design. Hans mor har berättat att han Storm i sin bil även hade ett "vintertält", men på sitt livs sista vandring valde han ändå att använda sig av sitt tarptält. Jag antar att det berodde på vikten. Nog hade det väl ändå varit bättre att bära ett par kg mer och fått leva några decennier till?
Det som är intressant är att både lättviktare och tungviktare ofta hänvisar till vad som är bekvämt.
Vad som just är bekvämt verkar va det som skiljer sig och är en personlig preferens, t.ex. torrt ombyte mot att ha lätt packning på ryggen.
Jag har UL grejer där jag inte tycker att det behöver vara tungt för mina personliga preferenser.
Regnbyxorna väger 94 gram för jag tycker det är en mindre viktig produkt och jag vill att den ska väga så lite som möjligt. Mitt tält väger 1,6kg och är långt från lättvikt men skänker mig trygghet vid blåsigt väder.
Kan jag lägga mig med blöta kläder i mitt tält med min säck som klarar -6 på mitt liggunderlag som klarar minusgrader, för min egen del blir det ett ja där. Försöker jag ha så tunna och snabbtorkande material som torkar så fort som möjligt när jag lagt mig blöt i sovsäcken, ja.
Har jag tändstål till köket om tändaren slutar fungera, ja. Har jag ett first aidkit och reparationskit, ja.
Vill jag kunna gå lätt, brant och långt, ja, vill jag göra det med en tung ryggsäck, nej.
Behöver jag byta strumpor varje dag, nej.
Har jag kommit fram till det här genom mina egna erfarenheter av vandring, ja.
Funkar mitt fjällkit jag kör för alla, nej.
Vandrar jag för att det är det bekvämaste som finns, nej. Vill jag ha bekvämlighet där jag tycker det är viktigt för för min egen del gällande vandring, ja.
Bryr jag mig om vad folk väljer för utrustning, nej, bryr jag mig om folk kritiserar mina val jag gjort baserat på mina erfarenheter för vad som fungerar för mig, ja.
Är jag villig att ta emot bra tips från andra och är jag villig att lägga på vikt på något om jag inte tycker det fungerar, absolut!
Tror i slutändan att utrustnings val är ett konstant resonerande med sig själv och andra, stupid light är just stupid light men jag tror också i vissa fall att folk helt enkelt inte bara tänkt ett steg längre och förlitar sig blint på outdoor produkter som när man väljer att inte ha en extra tändare till köket för att man har en inbyggd.
Vad som just är bekvämt verkar va det som skiljer sig och är en personlig preferens, t.ex. torrt ombyte mot att ha lätt packning på ryggen.
Jag har UL grejer där jag inte tycker att det behöver vara tungt för mina personliga preferenser.
Regnbyxorna väger 94 gram för jag tycker det är en mindre viktig produkt och jag vill att den ska väga så lite som möjligt. Mitt tält väger 1,6kg och är långt från lättvikt men skänker mig trygghet vid blåsigt väder.
Kan jag lägga mig med blöta kläder i mitt tält med min säck som klarar -6 på mitt liggunderlag som klarar minusgrader, för min egen del blir det ett ja där. Försöker jag ha så tunna och snabbtorkande material som torkar så fort som möjligt när jag lagt mig blöt i sovsäcken, ja.
Har jag tändstål till köket om tändaren slutar fungera, ja. Har jag ett first aidkit och reparationskit, ja.
Vill jag kunna gå lätt, brant och långt, ja, vill jag göra det med en tung ryggsäck, nej.
Behöver jag byta strumpor varje dag, nej.
Har jag kommit fram till det här genom mina egna erfarenheter av vandring, ja.
Funkar mitt fjällkit jag kör för alla, nej.
Vandrar jag för att det är det bekvämaste som finns, nej. Vill jag ha bekvämlighet där jag tycker det är viktigt för för min egen del gällande vandring, ja.
Bryr jag mig om vad folk väljer för utrustning, nej, bryr jag mig om folk kritiserar mina val jag gjort baserat på mina erfarenheter för vad som fungerar för mig, ja.
Är jag villig att ta emot bra tips från andra och är jag villig att lägga på vikt på något om jag inte tycker det fungerar, absolut!
Tror i slutändan att utrustnings val är ett konstant resonerande med sig själv och andra, stupid light är just stupid light men jag tror också i vissa fall att folk helt enkelt inte bara tänkt ett steg längre och förlitar sig blint på outdoor produkter som när man väljer att inte ha en extra tändare till köket för att man har en inbyggd.
Mätt i kilo på ryggen är jag ingen lättpackare, men inspireras av dem och väljer utrustning mycket baserat på vikt. Tror det är aningen långsökt att koppla denna subkultur till dålig säkerhet - tvivlar åtminstone på att det skulle synas i olycks- och fjällräddningsstatistiken.
Och för att återknyta till rubriken, trådstartarens grundtes: Vem har råkat på en ultralätt-entusiast som behövt hjälp pga att hen har lämnat livsviktiga saker hemma? Inte jag. Dåligt utrustade vandrare har jag absolut träffat, men utmärkande för dem är framför allt okunskap (vilket lätt resulterar i att de bär på fel saker och för mycket, men det är en annan diskussion).
Och för att återknyta till rubriken, trådstartarens grundtes: Vem har råkat på en ultralätt-entusiast som behövt hjälp pga att hen har lämnat livsviktiga saker hemma? Inte jag. Dåligt utrustade vandrare har jag absolut träffat, men utmärkande för dem är framför allt okunskap (vilket lätt resulterar i att de bär på fel saker och för mycket, men det är en annan diskussion).
Efter att ha sovit på saken så tror jag inte gillar lättviktssloganen "don't pack your fears". Efter en rimlig riskanalys bör man packa prylar för att rimligt hantera de värsta riskerna (t ex att vara kall och blöt utan att kunna bli varm). Och de är också de som det är mest välgrundat att vara rädd för att de ska inträffa.
Aktuellt
ANNONS
Från karta till horisont – behåll fokus med rätt sorts kontaktlinser
Synen förändras gradvis – men skärpan går att få tillbaka. Progressiva kontaktlinser är utvecklade för att låta blicken hänga med utan avbrott.
Du slår huvudet på spiken.Mätt i kilo på ryggen är jag ingen lättpackare, men inspireras av dem och väljer utrustning mycket baserat på vikt. Tror det är aningen långsökt att koppla denna subkultur till dålig säkerhet - tvivlar åtminstone på att det skulle synas i olycks- och fjällräddningsstatistiken.
Och för att återknyta till rubriken, trådstartarens grundtes: Vem har råkat på en ultralätt-entusiast som behövt hjälp pga att hen har lämnat livsviktiga saker hemma? Inte jag. Dåligt utrustade vandrare har jag absolut träffat, men utmärkande för dem är framför allt okunskap (vilket lätt resulterar i att de bär på fel saker och för mycket, men det är en annan diskussion).
Eftersom jag är "i branschen" och varit intresserad av ämnet har jag tidigare i livet haft med mig helt orimliga förstahjälpenpåsar. En gång hade jag med mig plastgips och polstring så jag hade kunnat gipsa en bruten fotled i fält! Och (förstås) en tourniquet. Helt galet... De stora olyckorna lyste med sin frånvaro varje fjälltur. 😉Sen har det successivt minskat till en ganska liten påse med typ skavsårsplåster, "kirurgtejp", Alvedon, alltiettbandage med blodstoppare och silvertejp. Men förstås kanske lite mer kunskap än genomsnittet i bagaget.
Den där känslan att kunna klara sig själv och vara en tillgång istället för en risk på fjället är viktig, tycker jag, men med nuvarande packning vet jag inte om jag längre skulle kunna hjälpa nån som gjort illa sig på riktigt.
Tycker man att den förstahjälpenpåse man har med sig är tillräcklig och inte förväntar sig hjälp av nån är det väl bra nog, tycker jag.
Den där känslan att kunna klara sig själv och vara en tillgång istället för en risk på fjället är viktig, tycker jag, men med nuvarande packning vet jag inte om jag längre skulle kunna hjälpa nån som gjort illa sig på riktigt.
Tycker man att den förstahjälpenpåse man har med sig är tillräcklig och inte förväntar sig hjälp av nån är det väl bra nog, tycker jag.
…Det finns ett uttryck som blivit något av ett mantra i vissa lättpackningskretsar: "Don't pack your fears" –packa inte dina rädslor. Det låter ju både rationellt och insiktsfullt, men jag kan inte skaka av mig känslan av att det ibland blivit ett sätt att försöka vara lite extra ”ball” genom att avfärda andras säkerhetstänk som ren ångest.
Jag menar att det här resonemanget bara håller till en viss gräns. Vivet alla att en tung ryggsäck inte gör någon glad, men minimalismen tippar ibland över i det som träffsäkert kallas för "stupidlight".Det är den punkt där man inte längre sparar vikt för att gå lättare, utan för att man hoppas på att inget händer.
Håller helt med.
Jag själv testat olika lösningar för lättviksvandring och lyssnat på sk experter.
Ena gången gick jag ut utan tarp och utan kök med bara kläder på mig och en bit tyvek som skydd, sov i hängmattan med minimal isolering. Bara för att testa. Det började regna på natten och temperaturen hamnade under 5 plusgrader. I det brands steniga terrängen jag övernattade fanns inget alternativ gå i mörkret utan att riskera bryta nacken. Tyvek är INTE vattentätt , det vet jag nu och resultatet blev en elak förkylning .
Nästa gång skulle jag testa sova i snö med de ul råd man kunde få på sociala media. Tunt liggunderlag, inga förstärkningsplagg utan bara i underställ en sovsäck med KT på 0 grader.( Trams för övrigt att sova i så lite som möjligt). Frös som en hund och utan kök i väta gick inte få upp eld.
Sedan har jag struntat i alla råd och sov på balkongen i 2 år i alla väder och testade min utrustning innan jag gav mig ut.
Nyligen kom diskussionen att sova i hängmattan. Även där påstås det att det går alldeles utmärkt att sova i minus 4 grader med UQ på 350 g och samma TQ. Jag orkar inte ens diskutera längre.
Fast för den som gav rådet var det ju säkert helt ok. Alla är olika. Det är väl därför man frågar ( och svarar ) i såna trådar?Nyligen kom diskussionen att sova i hängmattan. Även där påstås det att det går alldeles utmärkt att sova i minus 4 grader med UQ på 350 g och samma TQ. Jag orkar inte ens diskutera längre.
Angående att sova i så lite som möjligt: kläder på kroppen isolerar - oavsett om man kläderna sovandes eller i vaket tillstånd. En del säger att sovsäcken skall stå för isoleringen, men om man vill ha låg packvikt så känns det som en dålig strategi att ha gäng kläder som ligger oanvända nattetid ( kläders vars vikt man bär på dagtid ). Samtidigt måste man böra på en tyngre sovsäck för att hålla sig varm nattetid istället för att använda kläder som en del av isolering mot nattkylan.…
Håller helt med.
Jag själv testat olika lösningar för lättviksvandring och lyssnat på sk experter.
Ena gången gick jag ut utan tarp och utan kök med bara kläder på mig och en bit tyvek som skydd, sov i hängmattan med minimal isolering. Bara för att testa. Det började regna på natten och temperaturen hamnade under 5 plusgrader. I det brands steniga terrängen jag övernattade fanns inget alternativ gå i mörkret utan att riskera bryta nacken. Tyvek är INTE vattentätt , det vet jag nu och resultatet blev en elak förkylning .
Nästa gång skulle jag testa sova i snö med de ul råd man kunde få på sociala media. Tunt liggunderlag, inga förstärkningsplagg utan bara i underställ en sovsäck med KT på 0 grader.( Trams för övrigt att sova i så lite som möjligt). Frös som en hund och utan kök i väta gick inte få upp eld.
Sedan har jag struntat i alla råd och sov på balkongen i 2 år i alla väder och testade min utrustning innan jag gav mig ut.
Nyligen kom diskussionen att sova i hängmattan. Även där påstås det att det går alldeles utmärkt att sova i minus 4 grader med UQ på 350 g och samma TQ. Jag orkar inte ens diskutera längre.
Att inte lyssna på andras råd är ett utmärkt råd !…
Jag själv testat olika lösningar för lättviksvandring och lyssnat på sk experter...
Sedan har jag struntat i alla råd och sov på balkongen i 2 år i alla väder och testade min utrustning innan jag gav mig ut...
Det är väldigt stor variation hur frusen man är, det är stor variation i hur mycket man behöver anstränga sig för att få upp värmen om man väl börjat frysa, det kan också snabbt förändras beroende på näringsintaget - en normalt sett köldtålig person kan snabbt bli nedkyld om man inte får i sig näring. Hur reagerar man om kläderna blivit blöta och det inte finns möjlighet att torka kläderna? Enda sättet är ju att testa sig fram, och helst då inte långt ute i ödemarken på första fjällvandringen med ultralätt packning man läst sig till ska vara bra nog i minusgrader.
Dela: