Vart tog Repivagge vägen?

Ser ut som en intressant sträckning! Hoppas ni får bättre förhållanden vid Pyramidenpasset än vi hade förra september. Vi gick då över mot Unna Räita men glaciären var helt barsmält och det var närmast iskana.

Intressant. Jag har bara vandrat över Pyramidenpasset tidigt i juli och då var snön knähög. Jag har dock misstänkt att det kommer att råda andra förhållanden i september, kanske kommer till och med glaciärerna vara helt barsmälta. Kommer man, som vi gör, från östra delen av Unna Räitavagge är det kan man undvika den västra glaciären helt. Och den östra ska man kunna klättra runt längs med Pyramidens östra sida (se bland annat denna tråd). Men vi får se. I värsta fall fortsätter vi knata västerut genom Unna Räitavagge och tar vägen genom Stour Räitavagge till Tjäktjavagge.

Jag kollade förresten efter gamla fjällkartor och hittade ingen jättegammal (förutom några områden i jämtlandsfjällen), men på Fjällkartans förra edition och på en fältkarta (70-80 tal) var varken Sielmavagge eller Repivagge med, dock vattendraget Sielmanjira.

På den "gamla" Nya Fjällkartan fanns en uppsjö av karftig markerade, rödstreckade leder s.k. Omarkerad led. De markerade ofta gamla vedertagna leder men också senare mera turistiska dito. Några gick i svår, brant terräng och rakt över glaciärer t.ex. Påssusglaciären och Räitaglaicären.

Jag lyckades komma över tre "gamla" Nya Fjällkartan från Bokbörsen. Ser framemot att få jämföra ortografin med nyare kartor.
 
Intressant. Jag har bara vandrat över Pyramidenpasset tidigt i juli och då var snön knähög. Jag har dock misstänkt att det kommer att råda andra förhållanden i september, kanske kommer till och med glaciärerna vara helt barsmälta. Kommer man, som vi gör, från östra delen av Unna Räitavagge är det kan man undvika den västra glaciären helt. Och den östra ska man kunna klättra runt längs med Pyramidens östra sida (se bland annat denna tråd). Men vi får se. I värsta fall fortsätter vi knata västerut genom Unna Räitavagge och tar vägen genom Stour Räitavagge till Tjäktjavagge.

Vi gick över runt den 10/9 förra året och då var den helt barsmulten. Det var en rätt varm tidig september och det hade regnat en hel del dagarna innan så det var riktig iskana. Vi hade stegjärn och yxa och började gå ut på isen men bedömde att ett fall skulle vara mycket svårt att stoppa så vi skråade försiktigt ut mot kanten (mot knivkammen till) och klättrade försiktigt ned och gick sen ut på isen där glaciären börjar flacka ut. Det var inte riktigt roligt att klättra på sidan heller, det är en hel del löst. Utan stegjärn hade det inte funnits en suck av en chans att gå på isen.
Men som sagt det går ju att tråckla sig upp på sidan om man tar det försiktigt. Ni får se hurdana förhållandena är helt enkelt. :)
 

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.
Jag var mycket riktigt ute...

...men är nu tillbaka och ska försöka svara upp mot förväntningarna. :)

Just detta ämne -- och just dessa exempel -- vågar jag dessutom påstå att jag har god inblick i, då jag skrev en längre utforskande artikel om desamma i Svenska Fjällklubbens tidning fjället nyligen (4/2009). För dem som inte har tillgång till den citerar jag här några relevanta passager:

Fjälltrakterna rekognoscerades mellan 1870 och 1890 för den gamla generalstabskartan, men resultatet ansågs på sina håll icke tillfredsställande vad gällde namnåtergivningen, eftersom insamlarna i mångt och mycket saknat erforderlig kunskap för att göra det muntliga källmaterialet rättvisa.

[...]

Det bör även understrykas att revideringsförfarandet i allmänhet har som syfte att säkerställa att det är den lokala befolkningens namnbruk som redovisas, snarare än namn givna av turister och andra tillfälliga besökare. Därmed är det på de flesta håll i fjällen nutida samers namnbruk som utgör grunden [...] vilket även innebär att om samerna tagit till sig ett namn av annat ursprung räknas detta också som samiskt. Skulle man däremot stöta på ett namn som är samiskt till formen men inte ursprunget och som inte kan bekräftas av samiska sagesmän, så drar man ofta hellre tillbaka det än riskerar att bidra till oönskad spridning av felaktiga namnformer – minnet av den felbehäftade generalstabskartan och dess konsekvenser avskräcker.

[...]

Det förekommer även att namn plockas bort av rent utrymmesmässiga skäl och då har det hänt att olyckliga prioriteringsval gjorts. Här finns dock en etablerad norm – ”behåll hellre berget än dalen” – och oavsett orsak finns alltid alla namn kvar i registren, även om de tagits bort från de publicerade kartorna. I de södra fjälltrakterna har man påbörjat en ny utgivning av fjällkartor i skala 1:50 000, vilken medger en större namntäthet och därmed större utrymme för korrekt återgivning, men i de norra delarna är ett rätt så hårt urval än så länge nödvändigt.

[...]

[Vissa namn kan] ibland ändra plats, ersättas av ett annat namn eller till och med försvinna helt och hållet. En orsak till detta kan alltså vara misstag och bortsållning i produktionfasen och en annan att ett namn bedömts som så pass suspekt att det inte kan normaliseras och då hellre bör tas bort, men detta är ganska sällsynt. Slutligen kan det naturligtvis vara så enkelt som att det framkommit att det i själva verket är ett annat namn som används, eller att namnet ifråga faktiskt har flyttats eller befunnit sig på fel plats tidigare. Exempelvis föreligger rätt stora skillnader i namnens placering mellan de första topografiska fjällkartorna och dagens kartor, där ändringarna kommit till efter att felen påpekats för Lantmäteriet.

Faktum är dock att flera av ”de gamla kända namnen” antingen har sitt ursprung i generalstabskartan, som alltså lämnar åtskilligt att önska ifråga om korrekthet, eller till och med fått fäste hos allmänheten utan att någon gång ha varit upptagna på de officiella kartorna. Istället är det ofta i guideböcker, årsböcker och annan ”fjällitteratur” man stöter på dem, där hävd i någon form ofta åberopas. Exempelvis hänvisar Tore Abrahamssons Detta är Kebnekaise [...] till Emmerich Rossipals Kebnekajsefjällen: bestigningsleder och vandringsturer jämte handledning i alpin teknik från 1952, där följande står att läsa: ”Ortnamnen inom området är av skiftande ursprung. Dalstråken och de fjällutsprång som forma dem har fått rent lapska namn av den nomadiserande urbefolkningen, vilken däremot har haft mindre intresse för högfjällsmassiven, till vars höjder och sänkor renarna inte söker sig. De där hävdvunna namnen är i många fall av tämligen sent datum och namngivningen – huvudsakligen utförd av bergbestigare – har skett efter olika linjer.” Det exakta ursprunget bakom många namn kan alltså vara mer eller mindre okänt, även om namnet som sådant fått stor spridning.

3. Mårma- (BD6: N Vistasstugorna)

På generalstabskartan återfinns ”Mormantjåkko” som namn på toppen 1959, vilken motsvarar dagens 1938 och är hela massivsområdets högsta topp. Sannolikt av denna anledning har namnet funnit fäste, oftast som ”Mårmatjåkka”, men under 1960-talets granskningsarbeten kom man fram till att placeringen var felaktig. En uppgift gjorde gällande att det fjäll som på generalstabskartan kallades ”Ruokotjåkko” (toppen 1726 med omgivning) var den korrekta platsen och på topografiska kartan 30I/31I från 1968 är namnet flyttat till den plats där dagens Moarhmmáčohkka står. Noteras bör dock att namnet ursprungligen skrevs med fetstil, vilket innebär att det täcker ett större område och inte enbart den närmaste toppen, men detta har sedermera dragits tillbaka, vilket troligtvis skett av misstag. Det kan därmed förhålla sig så att Moarhmmáčohkka bör betraktas som ett samlingsnamn på hela det massiv som har 1892 som sin högsta punkt. Vad gäller orsaken bakom flytten finns inget noterat, men allmänt gäller att vid denna tid samlades många nya namn in i fält, så troligen har platsen pekats ut av de samer som tillfrågades under arbetets gång. Under 1980-talets kompletterande rekognoscering fann man ingen anledning att förändra något och den gången granskades uppgifterna av samen Mikael Svonni, som är bördig från trakten och numera även professor i samiska.

[...]

4. Repi- (BD6: NV Nallostugan)

Dalen Šielmmávággi som förbinder Nallo- och Tjäktjastugorna är även känd under namnet ”Repivagge” och fjällen genast norr därom har understundom kallats ”Repitjåkka” och ”Repipakte”. Inget av dessa namn står att finna på generalstabskartan, men där finns å andra sidan ”Kaska Repitjåkko” motsvarande dagens Gaskačohkka (1629). Det namnet, vilket även uppfattats som gällande för hela massivet, är uppenbart knutet till Riehppiglaciären på den östra sidan och har den enkla översättningen ”det mittre jökelhyllefjället”, eller kanske ”fjället mellan nischdalarna”. Därmed är det inte svårt att tänka sig att de omgivande fjällryggarna också kommit att få benämningar som börjar på ”Repi-”, men dessa är inte bekräftade vid rekognoscering. Möjligen kan det röra sig om ett äldre namnskick, men det råder också osäkerhet om namnens status som ”genuint samiska” enligt tidigare beskrivning. För att de skall införas på fjällkartan krävs därför belägg för nutida bruk bland traktens samer, men istället har man vid senare fältarbeten erhållit två andra namn på det större massivet – Gaskačohkka och Šielmmáčorru – och man skulle kunna förmoda att dessa tillsammans med Šielmmáčohkka längre österut tillsammans täcker in alla ”Repi-topparna”, vilka saknar namn på kartan. Šielmmá är genitivform av šielbmá som betyder ”tröskel”, vilket skulle kunna syfta på branten ovan sjön 1078.

Den typ av generalisering som beskrivs ovan är vanlig bland genuint samiska namn, vilket kan bekräftas med en snabb blick på valfri fjällkartas så kallade namnknippen, men även svenskar har då och då funnit det praktiskt att göra så med ett samiskt namn som bas. Det har ibland hänt att de terrängformer som då namngivits utifrån ett tänkt ”basnamn” i själva verket haft helt andra samiska namn från början och med tanke på rekognosceringsresultaten kan man misstänka att detta är vad som skett i det här fallet.

Det nordsamiska ordet för "räv" är rieban, så "Rävdalen" är felaktigt i vilket fall som helst. "Singipakte" är återinfört som Siŋŋibákti på den senaste utgåvan av BD6:an, vilket jag nog kan ta åt mig äran för; det var ett av de namn som jag diskuterade med Ulla Swedell på Institutet för språk och folkminnen under arbetet med artikeln.
 
Fantastiskt Kalle! Vilken fin information. Nummer 4/2009 av Fjället har jag någonstans i mina gömmor. Jag ska ta och läsa hela artikeln vid tillfälle.

Ser också att Singipakte är tillbaka på kartan igen. Tack för det.
 
Kan bara instämma i föregående inlägg. ‘Kalle’ verkar lägga ner ett oerhört kunnigt arbete på detta. All heder åt honom..
Inte bara att det är kul och faktaspäckad läsning, men att det samtidigt ger en dynamik och begreppsutveckling för oss vandrare.
 
Hur gick det Thomas? Jag är själv nyhemkommen efter vår tur. Vi gick över glaciärpasset mellan Nallo och Påssusvagge (V. Påssusglaciären). Den var i princip helt barsmulten, sprickfri och säker. Vi gjorde också en glaciärvandring upp på Ö. Påssusglaciären ända upp mot sadeln som rinner ner mot Unna Vistasvagge (under Sielmatjåkkas mäktiga nordvägg). Glaciären i stort sett barsmulten och till största delen sprickfri även den sånär som längst upp. Väldigt trevliga miljöer och lite av en "bortglömd" dalgång.
 
Hur gick det Thomas? Jag är själv nyhemkommen efter vår tur. Vi gick över glaciärpasset mellan Nallo och Påssusvagge (V. Påssusglaciären). Den var i princip helt barsmulten, sprickfri och säker. Vi gjorde också en glaciärvandring upp på Ö. Påssusglaciären ända upp mot sadeln som rinner ner mot Unna Vistasvagge (under Sielmatjåkkas mäktiga nordvägg). Glaciären i stort sett barsmulten och till största delen sprickfri även den sånär som längst upp. Väldigt trevliga miljöer och lite av en "bortglömd" dalgång.

Det blev inget återseende av Pyramiden-passet. Vi kom iväg en dag senare än planerat och övningarna i Mårmamassivet tog längre tid än vad som var avsett. Så när vi väl kom till Vistasvagge fick vi ta den "snabba" vägen till Kebnekaise-stationen, det vill säga via Njunni-Kaskasavagge-Tjeurolahko.

Men vi fick några fantastiska dagar i Mårmamassivet och nere i Vistas. Färgerna skiftade från grön-gult till gult under vår vecka och då vi sista dagen marscherade mot Nikkaluokta höll det röda på att bryta igenom i björklöven. Det kändes vemodigt att lämna fjällvärlden i detta skede. Då var väl du i full färd mot Vistasstugan? Jag kan tänka mig att du fick fina bilder.

IMG_3316.jpg
Närmare än så här kom jag inte Pyramidenpasset denna gång
 
Vi stack ut den 11/9 och det var den sista dagen med riktigt bra väder, sen drog regnmolnen in så vi hade regn varje dag men vi kunde ändå genomföra turen exakt som planerat. Passet över till Påssusvagge var ganska tufft; brant stenig terräng och halkiga block vid själva pasströskeln. Glaciären var dock som sagt lätt och säker då den var i princip helt barsmulten. I Grundsten kan man läsa om sprickområden i dess nedre del, men troligen har den nu dragit sig tillbaka sedan det skrevs och vi gick i princip ner på dess tunga. Vi slog sedan läger nästan direkt nedanför glaciären och låg där två dygn. Vi gjorde en tur upp på Östra Påssusjietna också och gick upp på sadeln där den börjar rinna ner mot Unna Vistasvagge. Mäktigt att se både Påssusvagge med Storsteinsfjell i bakgrunden och Unna Vistasvagge och ha Sielmatjåkkas mäktiga nordvägg precis bakom sig.
Hård blåst och ruskväder drog dock in så dagen efter gick vi ner till Alesjaure och sen vidare tillbaka till Vistas. Här är några bilder.

Först Nallo insvept i moln
 

Bilagor

  • Vistas2010_Hi-1505.jpg
    Vistas2010_Hi-1505.jpg
    76.6 KB · Visningar: 768

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips