Alla gör sina erfarenheter. När jag började med dagsturer i Schweiz 1988 fick jag ont i knäna av de långa nedstigningarna. Under en tur på Strada Alta i Leventinadalen (kan inte rekommenderas) snavade jag på en rot och föll raklång, slog pannan i en sten - efter det började jag göra en stav åt mig för varje område jag besökte.
Nästa år gjorde jag dagsturer i Sextenerdolomiterna och köpte åt mig en teleskopstav som jag sett någon använda - praktisk att förvara på säcken under resorna mellan turerna.
Senare under 1989 började jag med flerdagarsturer. 1991 köpte jag på impuls ett stavpar i Binn i Schweiz och har sedan dess hållit mig till det. Ingen tvekan om att de hjälper, sparar benkraft på uppstigningar, minskar belastningen på knäna och ökar säkerheten utför. Speciellt då, när jag ännu var ung, hade jag bfa teknik och tog mig fort utför. Nu, när jag är gammal (snart 74), har det blivit trögare.
Nästa år gjorde jag dagsturer i Sextenerdolomiterna och köpte åt mig en teleskopstav som jag sett någon använda - praktisk att förvara på säcken under resorna mellan turerna.
Senare under 1989 började jag med flerdagarsturer. 1991 köpte jag på impuls ett stavpar i Binn i Schweiz och har sedan dess hållit mig till det. Ingen tvekan om att de hjälper, sparar benkraft på uppstigningar, minskar belastningen på knäna och ökar säkerheten utför. Speciellt då, när jag ännu var ung, hade jag bfa teknik och tog mig fort utför. Nu, när jag är gammal (snart 74), har det blivit trögare.
