• Om "Fritt Forum"
    Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.

    OBS!
    Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.

Väljer du fritid framför arbete?

Under korkeken luktande på blommorna...

Anton kanske började med lite felaktiga formuleringar som var något naiv. Men sett ur en mer filosofisk betraktelse är frågeställningen intressant. Vi har i Sverige historiskt sett haft perioder med stor arbetslöshet och depression. För många år sedan fanns mängder av unga män vandrande runt vårt avlånga land sökande efter jobb eller bara som en desperat form av att ge livet ett innehåll. Luffarna var ett fenomen inte bara i Sverige utan i många länder med fattigdom.

I modern tid har ett fåtal människor med äventyrslystnad prioriterat det fria livet även om det kostat perioder av hårt lönarbete för att förverkliga sina drömmar.

Ge Anton en chans att utveckla sina tankar innan ni skjuter honom i sank tycker jag. Frågan rymmer intressanta dimensioner.
 
Anton kanske började med lite felaktiga formuleringar som var något naiv. Men sett ur en mer filosofisk betraktelse är frågeställningen intressant. Vi har i Sverige historiskt sett haft perioder med stor arbetslöshet och depression. För många år sedan fanns mängder av unga män vandrande runt vårt avlånga land sökande efter jobb eller bara som en desperat form av att ge livet ett innehåll. Luffarna var ett fenomen inte bara i Sverige utan i många länder med fattigdom.

I modern tid har ett fåtal människor med äventyrslystnad prioriterat det fria livet även om det kostat perioder av hårt lönarbete för att förverkliga sina drömmar.

Ge Anton en chans att utveckla sina tankar innan ni skjuter honom i sank tycker jag. Frågan rymmer intressanta dimensioner.


Precis :) Projektet är under utveckling, så det är väldigt givande att läsa andras tankar.

Jag läste en artikel för nåt år sedan i GP om en man som blev uppsagd från en bilfabrik. Istället för att sitta hemma och deppa gav han sig ut i skogen och byggde en hinderbana. Han gjorde hinderbanan varje dag och efter ett tag började fler från trakten ansluta, så tillslut var dom en liten grupp som sågs varje dag och tränade.

Hans arbetslöshet var inte självvald, men han gjorde nåt kreativt av det och mådde, enligt artikeln, mycket bättre än när han arbetat på fabriken.

Nu kan inte alla ägna dagarna åt hinderbanor. Och det är det inte alla som vill heller. Men i en tid där det är hårt om jobben och jorden pressas hårt av all produktion, väljer vissa att ta ett steg åt sidan och ge plats åt de som verkligen vill lönearbeta. För faktum är ju, att välja att inte lönearbeta kan vara minst lika krävande som att välja att göra det. Man får mycket mindre pengar att röra sig med och man hamnar utanför många sociala sammanhang. Hur löser man boende, mat, kläder? Var hittar man vänner? Vad ägnar man sin tid åt istället?

Många, både vuxna och unga, mår dåligt av kraven på att lönearbeta 40 timmar varje vecka. Men många mår också mycket bra av det. Har inte alla typer av människor lika stor rätt att finnas? Är det inte ganska paradoxalt att samtidigt som det helt enkelt inte finns jobb till alla, ska dom som står utan jobb skuldbeläggas och hamna utanför?

Här ryms ju också frågan om vad ett arbete är. Att bygga sitt eget hus är ett tungt arbete, men så länge det inte ger några pengar ses det som en fritidssysselsättning.

Jag vet inte vad som är bra eller dåligt. Alla typer av människor finns, både bland vuxna och bland ungdomar. Men jag upplever att den lönearbetande människan och de lönegivande sysselsättningarna värdesätts högre än motsatsen.

Så där nånstans ska jag hitta projektet... :)
 

avslutad210712

Gäst
Man kan öka sin fritid på andra sätt än att bara sluta arbeta och leva på kapital/bidrag/lottovinster etc etc.

Själv har jag ökat min fritid genom att byta arbete (eller kanske man skall säga arbetsort eftersom jag har samma arbetsuppgifter men en annan arbetsgivare) men fortfarande jobbar jag 40 timmar/vecka. Idag pendlar jag 30 minuter/dag och tidigare pendlade jag 3,5 timmar per dag dvs en nätt liten vinst på 3 timmar per dag. Självklart till en kostnad i form av lägre lön men även en minskad kostnad för resandet. Tyvärr tror jag att många inte är beredda att ta en löneminskning för att kunna få mer fritid. I övrigt har jag arbetsuppgifter som innebär väldigt lite övertidsarbete vilket jag föredrar framför en massa pengar för övertid.

Dock är jag inte under 30 så mina åsikter kanske inte räknas :)
 
(...) Projektet är under utveckling, så det är väldigt givande att läsa andras tankar. (...) Här ryms ju också frågan om vad ett arbete är. (...)
Hoppas då att våra ilskna svar hjälper dig att vässa formuleringarna. Som förälder till två tänkande individer inom din målgrupp får jag min beskärda del av den sortens funderingar och framtidsvåndor. Jag tycker inte det är ett dugg konstigt, att unga människor ifrågasätter förväntningarna på hur de skall leva sina liv, och hur världen i stort är ordnad.
I ett vidare perspektiv är det ju något absurt över ett samhälle där en del jobbar ihjäl sig och en annan del inte får jobba alls - samtidigt som vi konsumerar oss till en klimatkatastrof medan vi inte anser oss ha tid och "råd" att ta hand om våra gamla och sjuka.

PS förstår inte heller din åldersgräns, tror du skulle kunna få intressantare utfall om du skippade den helt. Varken världen eller "alternativt tänkande" började igår ;), och dagens tonåringar saknar inte förmågan att ta till sig även "gamla" människors berättelser.
 
Mycket intressant frågeställning. En "four hour workweek" på svenska, liksom. Jag skulle gärna ta del av resultatet.

Som vår ekonomi är uppbyggd, så är vanligt lönearbete sannolikt den optimala trade off-en mellan arbete och fritid. Det krävs inte särskilt mycket för att hamna på ett vettigt jobb och vettig levnadsstandard, och det lämnar fortfarande mycket stort utrymme för segling, klättring, ultralöpning eller vad man nu känner för. Sannolikt är det därför de flesta gör det valet, efter lite övervägande.

Om man väljer bort lönearbete, så har man också gjort ett mer omfattande livsstilsval. Att odla sin egen mat eller klättra i berg på heltid kräver ofelbart en större insats än vanligt knegande. Om det innebär mer fritid kan man diskutera. Är det fritidssysselsättning att jaga sponsorer till nästa expedition, eller vara ute 0400 en lördag för att tröska åkern? Jag tror alltså att bortvalt lönearbete med automatik blir ett livsstilsval, vilket tar mycket mer tid i anspråk än ett vanligt jobb. Å andra sidan behåller man ju ett visst självbestämmande, vilket kan upplevas friare.

DN skrev för ett tag sedan om personer med "ovanliga" livsstilar. Inga vanliga lönearbetare, men knappast några latmaskar: http://www.dn.se/livsstil/reportage/gypsettare---var-tids-lyxluffare (relaterade artiklar i högerkanten). En kul bonus är att läsa de surmagade, jante-anstrukna kommentarerna... :)

Bidragsfuskare tycker jag är klart mindre intressanta i sammanhanget. Här finns ett exempel, om du vill ha en intervjuperson: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3381&artikel=3751224 (jag kan inte tänka mig att han är upptagen!). För frågeställningen tycker jag inte att det är relevant. Då kan man lika gärna intervjua yrkeskriminella, sol-och-vårare eller folk som medvetet snyltar på sina föräldrar (det kunde förvisso bli en rätt kul serie artiklar, men håll det separat).

Det finns också rätt många livsstilsval som påverkar mängden fritid, oaktat val av arbetssituation. Att t.ex. låta bli att skaffa barn är garanterat något som säkrar upp en gigantisk mängd fritid. Värt att väga in kanske.
 
Farlig tråd

Förövrigt så tycks det som tråden bedöms vara potentiellt samhällsfarlig då den inte visas bland övriga i kronologisk ordning. Är månde det Lutheranska arvet som spökar... 😉
 
Tyvärr tror jag att många inte är beredda att ta en löneminskning för att kunna få mer fritid.

Så är det och det behöver ju inte vara fel - pengar kan ju i slutändan frigöra tid. Men ibland borde man kanske fråga sig för vems skull man arbetar och se över vad alla pengar man tjänar egentligen går till.

Kan tillägga att få av de jag känner som är nära pensionsåldern kan tänka sig att gå i förtidspension. Och anledningen enligt dom är att dom förlorar för mycket pengar på det. Det är lätt att tänka taktiskt och långsiktigt, samtidigt som man ju aldrig kan vara säker på att få uppleva sin pensionsdag...

(...)och dagens tonåringar saknar inte förmågan att ta till sig även "gamla" människors berättelser.

Nä, det tror inte jag heller dom har. 30 kanske är för snäv gräns. Men min tanke var att inte bara hitta de som är välutbildade och har ett långt arbetsliv bakom sig och sedan valt att trappa ner. De har ju en helt annan förutsättning med arbetslivserfarenhet och livserfarenhet som i sig kan ge en trygghet och ett mod att välja andra vägar. I mina ögon är det minst lika intressant, men till detta projekt tänkte jag mig personer som står så nära ungdomarnas situation som möjligt. Men ålder spelar egentligen mindre roll.

Om man väljer bort lönearbete, så har man också gjort ett mer omfattande livsstilsval. Att odla sin egen mat eller klättra i berg på heltid kräver ofelbart en större insats än vanligt knegande. Om det innebär mer fritid kan man diskutera. (...)

(...)Det finns också rätt många livsstilsval som påverkar mängden fritid, oaktat val av arbetssituation. Att t.ex. låta bli att skaffa barn är garanterat något som säkrar upp en gigantisk mängd fritid. Värt att väga in kanske.

Ibland önskar jag att det var ett mindre steg att välja att lönearbeta mindre. Att bli läkare är mycket krävande med krav på toppbetyg och lång tuff utbildning som ofta resulterar i höga studielån. Ändå tänker jag att läkaryrket för de flesta känns mer lättillgängligt än att tex. odla sin egen mat. De flesta vet hur man går tillväga för att bli läkare (även om långt ifrån alla har förutsättningarna att ta sig dit), men jag har svårt att tänka mig att lika många vet hur man går tillväga för att bli självförsörjande på grönsaker. Båda livsvägarna är krävande men den ena är mer "accepterad" än den andra.

Oavsett hur man väljer att leva så är ju livet inte enkelt. Det tar kraft och tid. Och om det man verkligen vill göra är något som kan ge ett jobb som genererar en lön så är det kanon. Synd bara om dom som verkligen vill göra något, som inte genererar någon lön. I slutändan handlar det kanske om hur mycket man är beredd att kompromissa. Kan man tänka sig att arbeta på fabrik i veckorna och va ute i skogen på helgerna? Eller va ute i skogen i veckorna och arbeta i vården på helgerna? Att bli bergsklättrare på heltid, ha flerbarnsfamilj och samla på veteranbilar samtidigt är kanske inte genomförbart.

Tack för länkarna. DN-artiklarna har jag inte läst men ska göra det. Verkar spännande! SRs Tendens-program har jag hört tidigare och tycker att det är intressant. Men jag håller med om att den typen av leverne skapar helt andra frågor och tankar än det jag är ute efter.


Har läst nu. Men håller du inte med om att trådens diskussion är intressant oavsett av vilken anledning den startade? ;)
 
I månadens "Outside Magazine" finns det ett par som "inte har råd" att jobba heltid. Detta i förmån för kajakpaddling.

Kan vara en ingress till ditt arbete.
 
För lite inspiration kan du läsa Francis Tapons bok "Hike your own hike". Den handlar bland annat om taktiker och strategier för att möjliggöra långa vandringar.

Skickat från min C6603 via Tapatalk 2
 
Din undersökning låter ju helt galen!

Jag har jobbat många år och har långt ifrån klassisk 9-17-arbetsdag. Jag kämpar varje dag för att utvecklas och brinner för att komma till jobbet varje morgon.
 
Jag har en fd klasskompis som jobbar som konsult i eget företag han har gått ner till att försöka jobba bara två dagar i veckan för att kunna cykla mer. Han klarar sig på de pengarna och prioriterar fritid över jobb.

Skickat från mobilen
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.