Tempus vid naturskildring

[brigas]

Nyfiken på varför många väljer att skriva sina berättelser och inlägg i presens och ej i imperfekt när man ska berätta om sin vandring tex.
Det är ju ett skeende i det förgångna man skildrar.

 

[lillspöket]

Det beror på att en gång i tiden, för inte så jättemånga år sedan, lurade någon i diverse journalist- och lärarutbildare att historisk presens, som det så fint heter, ger mer nerv och närvaro i berättandet.

Sedan har det spridit sig vidare. Det är vansinnigt irriterande, och mellan varven blir berättelserna dessutom svårbegripliga. Har stött på en del oerhört svårläst kriminalrapportering till exempel.

 

[brigas]

Det beror på att en gång i tiden, för inte så jättemånga år sedan, lurade någon i diverse journalist- och lärarutbildare att historisk presens, som det så fint heter, ger mer nerv och närvaro i berättandet.

Sedan har det spridit sig vidare. Det är vansinnigt irriterande, och mellan varven blir berättelserna dessutom svårbegripliga. Har stött på en del oerhört svårläst kriminalrapportering till exempel.

Jag hör väl till dem som har svårt för detta sätt att skriva om det som redan varit.

 

[thureb]

Stilgrepp kan tyckas. Men jag stör mig inte, tycker tvärtom att det blir mer lättläst och förmedlar upplevelsen mera direkt.

Thure

 

[nermander]

Det är väl för att man lättare ska kunna leva sig in och föreställa sig att man är på plats?

 

[scandiaca]

Själv är jag nyfiken på varför det är så få som skriver alls. Jag antar att det är bloggarna det syftas på. Vi ska vara väldigt glada att det fortfarande finns några som har lusten och förmågan att uttrycka sig kreativt i skrift och bild numera, och vara mycket rädda om dessa!

 

[HasseQ]

Riktigt kul att läsa olika berättelser om friluftsliv, se på bilder, osv. Olika språkliga egenheter osv är irrelevanta --

 

[brigas]

Själv är jag nyfiken på varför det är så få som skriver alls. Jag antar att det är bloggarna det syftas på. Vi ska vara väldigt glada att det fortfarande finns några som har lusten och förmågan att uttrycka sig kreativt i skrift och bild numera, och vara mycket rädda om dessa!

Bloggade här tidigare. Så kom Facebook. Fann det mycket enklare att lägga in bilder där än på utsidan. Sen tyckte jag nog att jag skrivit tillräckligt om min vardag och hemtrakt,och skriver numera mest som en dagbok för mej själv.

 

[fowwe]

Rätt använt tycker jag presens i en fjällberättelse kan fungera fint. Men det är lite svårare att hantera än preterium (det som förr kallades imperfekt). Och så finns det fallgropar, t ex "Vandringen går i blåsväder. Men vad vi ännu inte vet är att morgondagen kommer bli mycket värre." Här blir närvarokänslan motsägelsefull. 😃

 

[Småtärna]

Rolig tråd!
Undras vad min senaste text väcker för känslor; jag som blandat tempus i olika delar av texten 🙃.

 

[hsp]

De få amatörer som skriver här från äventyr och ej har egna hemsidor med reklam och länkar till sponsorer får man vara rädd om och ej kritisera hur man /de skriver utan försöka snappa upp det man kan ha nytta av i texten,och slippa alla text med produktplacering och dolda nackdelar om produkterna.

 

[joanna]

Jag har inga som helst problem med historisk presens, när det används hyfsat ändamålsenligt för att förhöja dynamiken och närvarokänslan. Ofta blir det bra om man gör det spontant "på känsla" utan medvetna baktankar. Vore historiskt presens helt bannlyst, skulle de flesta skildringar av mer action-betonade förstahandsupplevelser (som t ex en vandring) mest kännas som torra, pliktskyldiga avrapporteringar.
Svenskan är fattig på tempus-alternativ, det vore tråkigt att begränsa sin verktygslåda ännu mer.