Tält - Vindskydd - Övrigt..................................

mörkrädsla

Jag och några kompisar hade tagit vår lilla motorbåt och en kåta för en snabb, enkel helg i skärgården sent på höstkanten. Målet var Björkskär och bastun men vädret gjorde att vi stannade på andra sidan Björkskärsfjärden, på en liten, obebodd (förståss) ö. Ön var skogsklädd och ca 500m rakt över. Vi kunde verkligen räkna med att vara själva, inte många kommer väl ut i det vädret överhuvudtaget och snart mörknade det.
Det blåste kraftigt hela natten och jag sov dåligt, dels av oro för båten och dels p.g.a. e att lätt anlag för mörkrädsla. På småtimmarna vaknade jag till och såg i mörkret hur någon lyste på tältduken utifrån, jag tyckte det såg ut som ett typiskt "tikka-sken". Jag förutsatte att det var en av kamraterna som var ute och kissade och jag avsåg göra samma sak samt kolla till båten. När jag tände min lampa såg jag att alla andra i kåtan låg i sina sovsäckar! Tala om att hjärtat flög upp i halsgropen och en blandning av appojauretankar och oro för en arg markägare flög runt i huvet. Sen såg jag duken, det var helt enkelt kåtan som lyfte på duken i vinden och det blåa "tikka-skenet" var månskenet.
Saker är inte alltid som det ser ut!
 
Jag sover helst under bar himmel eller presenning men tältar gärna när mygg och knott är för jävliga..!
Eld vill jag ha, för mysfaktorn och ljus/värmens skull och jag tar gärna ett par öl med tilltugg.
Är man flera så pratar man nog om allt och inget, helst gamla minnen men även kommande äventyr. Är jag själv så sitter jag inte och snackar för mej själv direkt...
När jag är ensam ute i skogen så är nog mina sinnen mer öppna för alla ljud, dofter och intryck än när man är flera, men jag är aldrig orolig eller rädd. Jag tror det är större risk att vara på nån krog i stan.
 
Jag sover helst under bar himmel eller presenning men tältar gärna när mygg och knott är för jävliga..!
Eld vill jag ha, för mysfaktorn och ljus/värmens skull och jag tar gärna ett par öl med tilltugg.
Är man flera så pratar man nog om allt och inget, helst gamla minnen men även kommande äventyr. Är jag själv så sitter jag inte och snackar för mej själv direkt...
När jag är ensam ute i skogen så är nog mina sinnen mer öppna för alla ljud, dofter och intryck än när man är flera, men jag är aldrig orolig eller rädd. Jag tror det är större risk att vara på nån krog i stan.


Men du, på tal om att snacka för sig själv, jag kommer på mig ibland att jag "diskuterar" med mig själv nästan hela tiden om jag ska ta fika nu eller senare tex, men jag har ju mun stängd förståss..
Man är som två personer ändå, fast man är ensammen i skogen.
 
Själv diskuterar jag med mig själv med uttalade ord. Har märkt att jag liksom blir hes och får ont i halsen om jag inte använder stämbanden på en vecka som jag gjorde förr. Forskningar visar också tydligt att den som pratar med sig själv löper betydligt mindre risk att bli galen av lappsjuka än den som bara är tyst hela tiden. Så fortsätt du diskutera med dig själv, det är ett sundhetstecken.
 
Har ni ingen sådan där skräck för mördare som anfaller om natten som en del har,
så ni har kniven tillhands hela natten ?
Eller ligger o fantiserar över "konstiga" ljud.............
Det är väl ensamvandrare som kanske drabbas av detta fenomen.
Jag hörde en natt på en stor mosse , ensammen, vinter, en som kom o gick över mossen mot mig, så jag låg där stridsberedd, men vet ni va de va ?
Joo, en fjällbjörksgren som skrapade mot tältduken..........
Länge sen.........

Ha ha, näej, gillar faktiskt att vara ute ensam i mörka skogen :).

Men på ett ställe där jag tältar ibland finns en eldplats komplett med yxa. Den plockar jag alltid undan innan jag somnar.

...en mogon vaknade jag av en mogontidig familj som förberedde en stor brasa ca 1,5 meter från tältet...i frisk vind, som låg från eldplatsen mot tältet...som tur var rådde det eldförbud, så jag kunde avstyra "bålet".

Sen dess är yxan alltid "försvunnen" när jag tältar där...

Har legat och lyssnat på rävar som har nosat sig fram runt tältet och även hoppat upp och schasat iväg renar på natten.

...en gång i Sylarna vaknade jag till ljudet av hästar som mumsade på hö. Det var nog bland det mest fridfulla jag upplevt...ljudet är otroligt härligt!

...fast hästar är oberäkneliga.. ;).

7/J
 
joru skrev: Men på ett ställe där jag tältar ibland finns en eldplats komplett med yxa. Den plockar jag alltid undan innan jag somnar.

Joo, man vill ju inte bli knackad i huvet mitt i natten med en yxa..........gvfffffbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbb, faan, nu klev katten på tangenterna igen, suck.....
 
Det är lite olika men ofta eldar vi om det finns möjlighet särskilt på fisketurer men även annars. Det blir långa kvällar med mycket snack, allt från att lösa världsproblem till uppsluppen skämtsamhet, snack om tidigare turer och planering av framtida. Lite cognac eller en whisky. För två veckor sen hade vi en sån underbar kväll vid Tarfalajaure. Vi eldade länge, låg och snackade med en fantastisk stjärnhimmel ovanför oss och så småningom uppträdde ett makalöst norrsken över himlen ovan Kaskasatjåkka och Kaskasapaktes toppar.

Morgonen efter vaknade jag i panik av ett öronbedövande muller som lät som åska. Jag tänkte att nu är det kört och stack snabbt ut huvudet och såg då att en "isbit" stor som ett 4-våningshus rasat ner från Kebnepakteglaciären.

Om det inte går att elda så blir det tidigare kvällar. Jag brukar ha en bok med mig men jag hinner sällan läsa särskilt långt innan jag somnar. Några särskilda ritualer har jag inte för mig men jag brukar se till att kastrullen är diskad och att jag har vatten i tältet så jag slipper börja morgonen med att diska och hämta vatten. Sen har jag alltid koll på prylarna så att de inte ligger utspridda utan åtminstone är i absiden.
 
Själv diskuterar jag med mig själv med uttalade ord. Har märkt att jag liksom blir hes och får ont i halsen om jag inte använder stämbanden på en vecka som jag gjorde förr. Forskningar visar också tydligt att den som pratar med sig själv löper betydligt mindre risk att bli galen av lappsjuka än den som bara är tyst hela tiden. Så fortsätt du diskutera med dig själv, det är ett sundhetstecken.

Det är fördelen med att ha hunden med sig ute.
Man blir inte tagen för knäpp om man pratar med hunden, antar jag.
Min förra hund, den stackaren, fick höra mycket, tur att hon var lojal med husse o inte berättade vidare :)
 
För det mesta vandrar jag ensam, och i fjällen. Vädret är lätt oberäkneligt, så jag brukar sätta upp tältet först. Sen gör jag mat, för jag är av den hungriga sorten. Sen diskar jag, och tar in vatten i kastrull och kanna. Skulle vädret vara uselt på morgonen vill jag göra frukost utan att gå ut.
Om det är ljust när jag har ätit kvällsmat blir det en promenad, upp på en kulle eller runt en sjö. Med mobiltäckning så ringer jag någon och talar om var jag är. Sen går jag tillbaka till tältet och gör något varmt, som O'boy eller Varma Koppen. Jag skriver lite dagboksanteckningar, och sen somnar jag rätt fort.
Sedan Tomas Qvick hade ihjäl några holländare i fjällen så har jag alltid kniven liggande nära. Dessutom har jag pannlampan och toapapperet vid mig. (Jag har ett Akto, så det går inte att ha någonting särskilt långt bort.)
Jag sover mycket, gärna 12-13 timmar, när jag är ute. Med mycket matpyssel så förstår alla att jag inte kommer så långt på en dag, men det gör mig inget. Viktigast är att vara ute.
När jag vandrar med andra blir det mest prat tills man somnar.
 
Just det. En sån här sexliters blåsa köpte jag i våras. Väldigt kompakt när den är tom. Det är så skönt att alltid ha gott om vatten. Den får hänga på en gren om sådan finnes och sedan har man kaffevatten, matvatten, kan tvätta händerna och diska ståendes. Öppnar bara så det precis rinner så räcker vattnet ganska länge. Regnar det vid sänggående så följer den med i absiden.

Jag har också pannlampa och toapapper tillgängligt. Hur fasen klarade man sig innan Petzl?

Sen diskar jag, och tar in vatten i kastrull och kanna. Skulle vädret vara uselt på morgonen vill jag göra frukost utan att gå ut.
 

Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg