Jag brukar lyckas rätt bra med skor, utan att ägna
speciell tid och möda. Mitt alp-par köpte jag under
pågående vandring i Argientere-en-Bessée (heter
orten så?), 1.6 kg, stegjärnshäl,
satt genast bra, behövde inte gås in,
etc.
På min senaste tur i Norge, Myrdal-Krossbu, 11 dagar,
provade jag ett par Meindl av utgången modell,
1.2 kg, Goretex. Det bästa som kan sägas om dem
var att de torkade fort.
Men det visade sig att sulan
antingen var i tunnaste laget eller felformad inuti ty jag
fick genast blåsor på ena foten; efter punktering
utvecklades på två dagar ngt slags trycksår inuti blåsan.
Först dagen gjorde det ont, men jag parerade
genom att ta på mig båda paren strumpor (har
annars ett par skidstrumpor för stigen, och
ett par ankelsockor för lägret)
- det blev mycket strumptvätt den dagen.
Sen gick
det genast bättre.
Värre var kanske att skaften var aningen sladdriga.
Speciellt innan jag vant mig vid skorna
och det ofta otroligt steniga underlaget
vacklade jag ofta till både i sidled
och i stegriktningen (vilket belastar hälsenan
och dess fäste på ett otrvligt sätt).
Jag har nu en gång lite risiga vrister, efter
ett antal stukningar. Kan bara konstatera
att det s k vriststödet är
ett behov hos mig - jag avundas dem
som har bättre vrister. Att avstå det var
definitivt inte värt de 2 hg jag sparade
i förhållande till mitt vanliga fjällpar -
som alltså gäller nästa gång.
speciell tid och möda. Mitt alp-par köpte jag under
pågående vandring i Argientere-en-Bessée (heter
orten så?), 1.6 kg, stegjärnshäl,
satt genast bra, behövde inte gås in,
etc.
På min senaste tur i Norge, Myrdal-Krossbu, 11 dagar,
provade jag ett par Meindl av utgången modell,
1.2 kg, Goretex. Det bästa som kan sägas om dem
var att de torkade fort.
Men det visade sig att sulan
antingen var i tunnaste laget eller felformad inuti ty jag
fick genast blåsor på ena foten; efter punktering
utvecklades på två dagar ngt slags trycksår inuti blåsan.
Först dagen gjorde det ont, men jag parerade
genom att ta på mig båda paren strumpor (har
annars ett par skidstrumpor för stigen, och
ett par ankelsockor för lägret)
- det blev mycket strumptvätt den dagen.
Sen gick
det genast bättre.
Värre var kanske att skaften var aningen sladdriga.
Speciellt innan jag vant mig vid skorna
och det ofta otroligt steniga underlaget
vacklade jag ofta till både i sidled
och i stegriktningen (vilket belastar hälsenan
och dess fäste på ett otrvligt sätt).
Jag har nu en gång lite risiga vrister, efter
ett antal stukningar. Kan bara konstatera
att det s k vriststödet är
ett behov hos mig - jag avundas dem
som har bättre vrister. Att avstå det var
definitivt inte värt de 2 hg jag sparade
i förhållande till mitt vanliga fjällpar -
som alltså gäller nästa gång.
