Mont Blanc på liv och död?

[rasja]

Acklimatisering

Fort upp, fort ner, inga seriösa hälsorisker om man inte är extra känslig, bara huvudvärk och på sin höjd lite snurr i magen. Men blir vädret helt plötsligt dåligt och man tvingas övernatta i Vallotstugan (4300 m) efter max en natts acklimatisering på 3200 el 3800 m, ja då är det allvar. Två nätters acklimatisering så är det bara obehagligt. Acklimatisering är viktigt även på så "små" toppar som Mt Blanc. Den forcering av tidsschemat de flesta gör är nog pga 1) att utnyttja bra väder och 2) guiden är dyr och betalas per dag. Har man råd med fler dagar är det inte en nackdel. Då har man även friheten att välja en lucka i vädret som passar för toppturen och man är inte helt beroende av kanonväder för att påbörja turen. Många onödiga risker tas pga pressat schema och får-bara-en-chans-i-år-tänkande.

 

[madir]

Re: Acklimatisering

Många onödiga risker tas pga pressat schema och får-bara-en-chans-i-år-tänkande.

Jag känner igen det där, hade själv samma puckade tankar i huvudet. Med lite perspektiv på det hela är jag inte främmande för tanken att pröjsa en svensk bergsguide (vem vill sponsra???), åka ner och försöka igen... Vilka knasbollar det finns, va ;-)

 

[gylfe]

Hemvändande Mont Blanc:are....

Jag är nyss hemkommen från Charmonix där jag bl.a gjorde ett toppförsök på Mont Blanc. Har varit på toppen tidigare under bra väderförhållanden. Jag har inte gått med guide någon av gångerna.
Denna toppturen började på samma underbara sätt som förra gången. Strålande sol och vindstilla. Vid Vallothyttan börjar det blåsa kraftigt och vinden ökar i styrka. På väg ut på Bosses Ridge bestämmer vi oss för att vända då vi måste krypa för att inte bli omkullblåsta. De som var uppe i stormen på toppkammen var "fast" och den morgonen omkom 4 stycken och räddningshelikoptrarna fick göra 47 utryckningar i MontBlanc-massivet stod det i tidningen nästa dag.

Mina föräldrar har varit på toppen av Mont Blanc vid flera tillfälle och är det något jag än en gång lärt mig om berget är att det är väldigt opålitligt. Men den stora strömmen av glada klättrare, allt från turister till vana alpinister, som i sakta mak tar sig uppåt mot toppen i soluppgången inger en falsk känsla av trygghet. Jag tror att det är mycket pga det som många mister livet - vaksamheten försvinner, "alla andra gör ju det..."

Var rädda om er, alla som funderar på Mont Blanc.

Kram Mari