"Sarekdramat" har disskuterats på olika ställen.
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=28529#post164423
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=28444#post164343
Jag tror de flesta är ense om att man egentligen inte ska gå ut på fjället utan karta och kompass (och kunskaper om hur dessa ska användas). Vadningen var ju inte heller så lyckad.
Vad som dock slår mig när jag läser denna och andra disskussioner är att det finns ganska många berättelser från erfarna vandrare som på annat sätt hammnat i oangenäma situationer och sedan med tur snarare än skicklighet klarat upp det hela.
Känner man alltid igen en farlig situation om den kommer långsamt? Jag tror det behövs ganska mycket erfrahenhet för att snabbt inse att vissa situationer kan bli (har blivit) livshotande. Jag tror inte heller att det alltid är lätt att övervinna viljan att försöka fixa det hela själv.
När man inser att situationen är farlig och ser konsekvenserna, händer ganska så mycket med förståndet. Utmattning, hunger, kyla, adrenalin och stress förbättrar inte vårt omdömme och förmåga att fatta rätt beslut.
Visst kan vi lära av andras erfarhenheter, kan vi dessutom kombinera dessa med våra egna är det säkert en bra grund.
Min egen erfarhehet måste jag själv sammla. Att söka sig utanför sin normala värld är spännande, ger erfarenhet men kan vara farligt. Vem kan ge ytterligare lärdom och tipps från gränslandet mellan ävantyr och dumdristighet?
Ps. Hur många har med sig en visselpipa ut?
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=28529#post164423
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=28444#post164343
Jag tror de flesta är ense om att man egentligen inte ska gå ut på fjället utan karta och kompass (och kunskaper om hur dessa ska användas). Vadningen var ju inte heller så lyckad.
Vad som dock slår mig när jag läser denna och andra disskussioner är att det finns ganska många berättelser från erfarna vandrare som på annat sätt hammnat i oangenäma situationer och sedan med tur snarare än skicklighet klarat upp det hela.
Känner man alltid igen en farlig situation om den kommer långsamt? Jag tror det behövs ganska mycket erfrahenhet för att snabbt inse att vissa situationer kan bli (har blivit) livshotande. Jag tror inte heller att det alltid är lätt att övervinna viljan att försöka fixa det hela själv.
När man inser att situationen är farlig och ser konsekvenserna, händer ganska så mycket med förståndet. Utmattning, hunger, kyla, adrenalin och stress förbättrar inte vårt omdömme och förmåga att fatta rätt beslut.
Visst kan vi lära av andras erfarhenheter, kan vi dessutom kombinera dessa med våra egna är det säkert en bra grund.
Min egen erfarhehet måste jag själv sammla. Att söka sig utanför sin normala värld är spännande, ger erfarenhet men kan vara farligt. Vem kan ge ytterligare lärdom och tipps från gränslandet mellan ävantyr och dumdristighet?
Ps. Hur många har med sig en visselpipa ut?
