k 2
- Trådstartare fraewu
- Start datum
clindh
Forumvärd
Det var denna artikel jag menade: http://www.k2climb.net/news.php?id=17462
clindh
Forumvärd
Fredrik svarar på en del av kritiken i DN idag:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=816928
Inslaget i TV4:
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.586816
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=816928
Inslaget i TV4:
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.586816
Senast ändrad:
Senast ändrad:
anna som älskar alla...
...har förlåtit sträng av hela mitt hjärta...
och...angånde det som tolkade som påhopp på göran kropp...tillhör dem som tyckte han var underbar förresten...så det var inget påhopp...
bara att han var inte klättrare...såsom klättrare tolkar det...utan äventyrare...(vilket inte är fel)...
kram anna
...har förlåtit sträng av hela mitt hjärta...
och...angånde det som tolkade som påhopp på göran kropp...tillhör dem som tyckte han var underbar förresten...så det var inget påhopp...
bara att han var inte klättrare...såsom klättrare tolkar det...utan äventyrare...(vilket inte är fel)...
kram anna
nu är det så att precis som med frisörer och hovslagare så är inte klättrare ett skyddat yrke som advokat mfl. både sträng och kropp var äventyrare och klättrare men eftersom personer med mindre i ögonfallande meriter vill höja sin egen status så säjer man att dom inte är riktiga klättrare.. trams!
Jag tror dock inte att Strängs kritiker låter sig nöjas.
Nu lite kritik mot Sträng och en del av han gelikar.
Även om jag inte umgås så mycket i klättrarkretsar numera har jag ändå träffat på många väldigt duktiga klättrare och alpinister. Många har gjort svåra och avancerade turer i alperna, en del även högre berg, typ aconcagua, Turer Himanyla och Anderna är inte ovanliga. Dessa människor är sjukgymnaster, förskollelärare, revisorer, tekniker, programmerare och hemmafruar.
Inte en enda äventyrare så långt ögat når.
I tidningarna läser jag emellanåt om 'extrembergsbestigare'. Äventyrare finns de? jo mina barn, de upplever äventyr ... i Scouterna.
Jag har svårt för vuxna äventyrare.
Senast ändrad:
Det här liknar väl mycket annat.
Klättring är för många en fritidssysselsätting. Även om det är en väldigt bred skala, så är det så att klättringen får de flesta är en kostnad rent ekonomiskt, och antingen har man ett "riktigt" jobb, som man försörjer sig på och kombinerar med sitt fritidsintresse eller så jobbar man oregelbundet och uteslutande för att kunna finansiera sitt fritidsintresse.
Det går att hitta paralleller i andra fritidssysslor eller bland indrottare.
Det som skiljer klättring från många idrotter är väl att det är en rent individualistisk sport (även om det finns väldigt trofasta replag), samt att det inte tävlas på det officiella och organiserade sätt som exempelvis i hockey eller höjdhopp. (Självklart finns förresten många skillnader.)
Men, det finns ju de som vill släppa sitt försörjningsarbete, och klättra på heltid. De är rätt få, då arbetsmarknaden är rätt liten, och det finns kanske främst två sätt att göra detta på. Det finns ett antal sportklättrare (som även gör annan klättring också) som är sponsrade med avtal som liknar vissa andra idrotter.
Sedan finns möjligheten att "starta eget". Självklart är det sponsorer osv inblandade men man har kanske satsat hårdare på sitt eget varumärke. De som gör detta blir ofta lite diversearbetare, och då är det äventyrare man kallar sig. Det finns äventyrare som inte klättrar och det finns klättrare som börjat i den änden, men breddat sig efter hand.
Har man valt att bli äventyrare enl ovan så är det klart att man "måste" sälja in sig i media. Jag har inget problem i det, eftersom det vore att ifrågasätta så oerhört mycket mer i samhället utöver just professionellt äventyrande. Den mesta försörjninen i vårt samhälle går ju ut på att man är inblandad i att "sälja grejer". Sponsring är en realitet, liksom media.
Att var och en kan sköta sin exponering olika bra är självklart, men det faktum att man talar med media fast man klättrar i något avseende är ju svårt att ifrågasätta. Ytterst få av de som ifrågasätter detta avstår själva helt från att tala med media dessutom. Så gränsen för mediahoreri är väl rätt subjektiv, och perspektiven likaså.
Just extremepitetet är ju rätt vanligt (paradoxalt nog) men gångbart i media, och ibland är nog extremutövaren oskyldig till detta, och ibland är det väl nåt man får svälja som en del av media snarare än en del av sporten eller vad det nu gäller.
Klättring är för många en fritidssysselsätting. Även om det är en väldigt bred skala, så är det så att klättringen får de flesta är en kostnad rent ekonomiskt, och antingen har man ett "riktigt" jobb, som man försörjer sig på och kombinerar med sitt fritidsintresse eller så jobbar man oregelbundet och uteslutande för att kunna finansiera sitt fritidsintresse.
Det går att hitta paralleller i andra fritidssysslor eller bland indrottare.
Det som skiljer klättring från många idrotter är väl att det är en rent individualistisk sport (även om det finns väldigt trofasta replag), samt att det inte tävlas på det officiella och organiserade sätt som exempelvis i hockey eller höjdhopp. (Självklart finns förresten många skillnader.)
Men, det finns ju de som vill släppa sitt försörjningsarbete, och klättra på heltid. De är rätt få, då arbetsmarknaden är rätt liten, och det finns kanske främst två sätt att göra detta på. Det finns ett antal sportklättrare (som även gör annan klättring också) som är sponsrade med avtal som liknar vissa andra idrotter.
Sedan finns möjligheten att "starta eget". Självklart är det sponsorer osv inblandade men man har kanske satsat hårdare på sitt eget varumärke. De som gör detta blir ofta lite diversearbetare, och då är det äventyrare man kallar sig. Det finns äventyrare som inte klättrar och det finns klättrare som börjat i den änden, men breddat sig efter hand.
Har man valt att bli äventyrare enl ovan så är det klart att man "måste" sälja in sig i media. Jag har inget problem i det, eftersom det vore att ifrågasätta så oerhört mycket mer i samhället utöver just professionellt äventyrande. Den mesta försörjninen i vårt samhälle går ju ut på att man är inblandad i att "sälja grejer". Sponsring är en realitet, liksom media.
Att var och en kan sköta sin exponering olika bra är självklart, men det faktum att man talar med media fast man klättrar i något avseende är ju svårt att ifrågasätta. Ytterst få av de som ifrågasätter detta avstår själva helt från att tala med media dessutom. Så gränsen för mediahoreri är väl rätt subjektiv, och perspektiven likaså.
Just extremepitetet är ju rätt vanligt (paradoxalt nog) men gångbart i media, och ibland är nog extremutövaren oskyldig till detta, och ibland är det väl nåt man får svälja som en del av media snarare än en del av sporten eller vad det nu gäller.
Kallar man sig äventyrare för att man inte är tillräckligt 'duktig' för att kalla sig bergsbestigare eller extrembergsbestigare.
Fast det är klart vad ska vi kalla de som får för sig att ta sig till nordpolen.
Fast de är ju imponerade hur en del lyckas med att sälja sin semesterresa som expedition hos diverses sponsorer. Gäller inte bara Sträng en del andra 'expeditioner' till mindre svåra berg har också ju också figurerat i press och på utsidan.
Fast det är klart vad ska vi kalla de som får för sig att ta sig till nordpolen.
Fast de är ju imponerade hur en del lyckas med att sälja sin semesterresa som expedition hos diverses sponsorer. Gäller inte bara Sträng en del andra 'expeditioner' till mindre svåra berg har också ju också figurerat i press och på utsidan.
Till att börja med så läser jag mitt eget inlägg och ser att jag skrivit "hur det är med" äventyrare. Naturligtvis är det inte fakta som jag lägger fram utan min personliga reflektion.
Apropå klättrare resp äventyrare så tror jag skillnaden kan bero på olika saker. Inte nödvändigtvis för att en som är för dålig klättrare får lov att kalla sig äventyrare. Jag klättrar säkert mindre hårt än nån känd äventyrare, död eller levande, men kallar mig i alla fall inte för äventyrare (suck, inte ens äventyrare... ;-))
Nåja, jag tror att det kan vara en bra benämning på den som inte bara är klättrare och som i den mån han är klättrare har en äventyrsinriktning.
Jag gillar själv den typ av klättring som ibland kallas äventyrsklättring, dvs det är troligen trad och oborstat och det är inte i första hand hårt, utan lite mer allmän upplevelse av att ta sig upp på ett ställe. Hur hårt det blir är ju bara en anpassning till min egen förmåga, men jag uppskattar även inslaget av att färdas uppåt i nån slags äventyr. Att jämföra med mig själv är måhända fånigt, men jag kan väl se positiva och inte bara naiva (eller kanske positivt naiva) sidor av ordet äventyrare.
Självklart har jag inget emot sportklättring och hängde lite på Skevik i förra veckan, även om det kändes lite off-route för mig.
Apropå klättrare resp äventyrare så tror jag skillnaden kan bero på olika saker. Inte nödvändigtvis för att en som är för dålig klättrare får lov att kalla sig äventyrare. Jag klättrar säkert mindre hårt än nån känd äventyrare, död eller levande, men kallar mig i alla fall inte för äventyrare (suck, inte ens äventyrare... ;-))
Nåja, jag tror att det kan vara en bra benämning på den som inte bara är klättrare och som i den mån han är klättrare har en äventyrsinriktning.
Jag gillar själv den typ av klättring som ibland kallas äventyrsklättring, dvs det är troligen trad och oborstat och det är inte i första hand hårt, utan lite mer allmän upplevelse av att ta sig upp på ett ställe. Hur hårt det blir är ju bara en anpassning till min egen förmåga, men jag uppskattar även inslaget av att färdas uppåt i nån slags äventyr. Att jämföra med mig själv är måhända fånigt, men jag kan väl se positiva och inte bara naiva (eller kanske positivt naiva) sidor av ordet äventyrare.
Självklart har jag inget emot sportklättring och hängde lite på Skevik i förra veckan, även om det kändes lite off-route för mig.
Även om det finns en del rätt hyfsade definitioner blir det ju rätt mycket tolkningar och subjektiva meningar över vad som är vad.
Sportklättrare, Klättrare, Klippklättrare, Bergsbestigare.
Sammanblandningen Bergsbestigare och Klättrare ju rätt vanlig.
Äventyrare är de som inte blivit vuxna kanske
Sportklättrare, Klättrare, Klippklättrare, Bergsbestigare.
Sammanblandningen Bergsbestigare och Klättrare ju rätt vanlig.
Äventyrare är de som inte blivit vuxna kanske
Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre
Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.