• Vi har ju bytt forum och det finns säkert en del att förbättra. Har du problem? Titta först i forumet Felrapporter om felet redan är känt. Om inte så kan du starta en ny tråd där. Har du förslag på förbättringar eller andra synpunkter så passar ett inlägg i Funktionsförslag bättre.

Jag ramlade ner i vattnet vintertid

Dagen var vit full av snö och ca 5 minusgrader. Min klädsel var underställ i ull samt vindbyxor i bommul och en tunn micro täckjacka med syntetfoder + mössa. Jag var ute och gick med hunden. Ca tre kilometer hemifrån kommer jag till ett överfyllt dike, där ligger det två stockar som en bro. Jag balanserade över men ramlade i diket och fick vatten ända upp över bröstet. Jag var i vattnet ca 5-10 sec och blev såklart helt genomblött. Jag drog upp min luva över huvudet, sprang sedan hem med hunden i full fart för att hålla värmen. Till min förvåning så gick det hela otroligt bra. Trotts -5 grader och genomblöt av iskallt vatten så lyckades jag hålla mig varm ända hem. Det kändes som att jag utan problem hade kunnat sprungit en kvart till.
Väl hemma så var skosnörena som isklumpar. Men efter jag tagit av mig kläderna kunde jag gå omkring i endast handduken medans jag fixade med allt, och jag frös nästan ingetting alls.

Hur kommer det sig, vatten leder ju värme 25 gånger fortare än luft ? Min teori är att jag lyckades värma vattnet kring kroppen som i en våtdräkt + att jag fick värme av adrenalinet. Och huvan + den torra mössan gjorde en hel del för att behålla värmen.
Och en fråga till, gjorde jag rätt ? eller skulle jag rullat mig i snön för att bli av med lite vatten, eller skulle jag ha tagit av mig lite kläder ?
 
Sannolikt har kroppen strypt av blodflödet till huden, varpå du förlorar mindre värme än du skulle gjort annars. Sedan hjälper det ju förstås att du sprang, och därmed alstrade värme i kroppen.

En sak jag har märkt med mig själv och tålighet mot köld är att de gånger i livet när jag varit vältränad har jag också varit tåligare mot kyla. Så om du är vältränad kan det ha hjälpt också.
 
Om det blir ispansar i kläderna längst ut blir det inte så mycket avkylning via avdunstning. Alternativt om ytterlagret är tätt.

Ylle behåller en del luft även blött och ger viss isolation. Så länge du orkar springa producerar du en hel del värme.

Så jag tycker att detta är rätt förväntat. Så länge du håller igång ordentligt så skakas en del fukt bort från understället och isolationen ökar då. Möjligen kunde du vinna lite genom att vrida ur vattnet från understället.

Thure
 
Inte förvånande, det händer ju titt som tätt vid orientering. Man har knappt ett vindtätt lager, möjligen en funktionströja under tunn nylon, ned till ett par minusgrader. Vid passager av större träsk och bäckar kan man lätt bli blöt över midjan, men fortsätter man att springa så är visserligen huden kall efteråt mot kläderna, men inte djupare i kroppen. En svårighet som du noterat är med skosnörena, man ska knyta dom så att de går lätt att ta upp även med is i. ;-)
Ett sätt är att knyta en enkel rosett, och säkra med lite sporttejp med invikt ände som går att få grepp på när man ska ta av den.

1981 var en kall vår, då var det några enstaka orienterare som på natten både på 10-mila i Stockholm (första veckan i maj och minst en dm snö på marken samt blötsnö i luften) samt Jukola i Finland (mitten på juni med kallt hällregn vid ryska gränsen) blev hämtade nedkylda i skogen för att krafterna tog slut, och då dom inte längre sprang så kyldes dom ned och stannade apatiska och satte sig. Det är ju stora tävlingar med kanske 1000 pers i skogen samtidigt så alla hittades av någon hjälpsam deltagare som kunde larma på arrangörshjälp. Så vanligt är det inte att man inte klarar att hålla värmen, även då alla blir mer eller mindre genomblöta, och inte bara av svett. På 10mila då 1981 så hamnade jag i ett "hål" i ett kärr på natten och blev helt blöt, det tog 2 km innan jag var varm igen, men sedan var det inga problem längre.
 
Verkligen fascinerande vad kroppen klarar. Jag var verkligen beredd på att bli ordentligt nedkyld. Tror ni att adrenalinet hjälpte ?
Och hade jag blivit kallare av att ta av mig kläder ?
 
Vi som vinterbadar är inte förvånade. Vi fryser inte efter ett dopp utan får en enorm rusch i kroppen som gör en varm. Det är ju lite annorlunda med kläder på förstås. Jag plurrade en gång när jag skulle testa isen för skridskoåkning. Gick ner mig till midjan men kom upp lika snabbt som du. Det var nog ca -10 och jag var ca 3 km hemifrån. Det ena byxbenet hölls på plats över kängan och jag kände mig inte blöt alls där. Det andra åkte upp mot iskanten vilket ledde till att kängan blev full med vatten när jag kom upp och allt vatten rann av mig. Jag tog av den, tömde ur den och vred ur byxbenet så gott det gick. Sedan promenerade jag hem i lugn och ro. Jag kände att jag var blöt om foten och benet men jag frös inte heller. Vi människor är nog gjorda för ganska hårda strapatser, vi tål mera än vi tror. Vi är bara inte vana att utsätta oss för risker längre.