Hej!
Intressant diskussion i den här tråden, om allt från filosofi till svettlukt.
Jag har själv varit på två fjällvandringar, sammanlagt tre veckor (nu blir alla fjällrävar jätteimponerade!), och tycker att jag redan har samlat på mig en hel fjällvana. Som jag ser det är det en kombination av att man varit med om såväl saker som gått bra som saker som gått mindre bra. Jag har lärt mig så otroligt mycket, kanske beroende på att jag har utmanat min okunnighet.
Den fjällvana jag samlat på mig vill jag sammanfatta med följande: jag är beredd på att det kommer hända saker som jag inte kan förutse, och jag slår back i maskin före det att det händer något dumt.
T ex, i somras kom jag till en jokk som jag av kartbilden förmodade var ganska beskedlig. Men jag fick leta i trekvart efter ett ställe där det var säkert att vada. Jag hade vid det laget hunnit lära mig en del om stenar, djup, ström, balans, etc. Frågan är om jag inte hade utsatt mig för onödiga risker om det hade varit den första jokk jag någonsin vadat.
Erfarenhet samlar man på sig på två sätt. Antingen så gör man det medvetet i små steg, där man i kontrollerade former utmanar sig själv. Eller så gör man ett misstag, så att man tvingas reda upp en situation som egentligen är lite för tuff för den kunskaps- och erfarenhetsnivå man befinner sig på vid det tillfället.
Under min andra fjällvandring tänkte jag tillbaka på några riktigt klantiga grejer jag råkade ut för under min första vandring året innan. Men trots allt vill jag inte vara utan de erfarenheterna. Idag känner jag trygghet av att veta hur jag inte ska göra.
mvh
Filip
ps. Alternativ definition på fjällvana: att vara i fjällen, att ha det gôtt och att göra fantastiska upplevelser. Vi ses i Sarek!
Intressant diskussion i den här tråden, om allt från filosofi till svettlukt.
Jag har själv varit på två fjällvandringar, sammanlagt tre veckor (nu blir alla fjällrävar jätteimponerade!), och tycker att jag redan har samlat på mig en hel fjällvana. Som jag ser det är det en kombination av att man varit med om såväl saker som gått bra som saker som gått mindre bra. Jag har lärt mig så otroligt mycket, kanske beroende på att jag har utmanat min okunnighet.
Den fjällvana jag samlat på mig vill jag sammanfatta med följande: jag är beredd på att det kommer hända saker som jag inte kan förutse, och jag slår back i maskin före det att det händer något dumt.
T ex, i somras kom jag till en jokk som jag av kartbilden förmodade var ganska beskedlig. Men jag fick leta i trekvart efter ett ställe där det var säkert att vada. Jag hade vid det laget hunnit lära mig en del om stenar, djup, ström, balans, etc. Frågan är om jag inte hade utsatt mig för onödiga risker om det hade varit den första jokk jag någonsin vadat.
Erfarenhet samlar man på sig på två sätt. Antingen så gör man det medvetet i små steg, där man i kontrollerade former utmanar sig själv. Eller så gör man ett misstag, så att man tvingas reda upp en situation som egentligen är lite för tuff för den kunskaps- och erfarenhetsnivå man befinner sig på vid det tillfället.
Under min andra fjällvandring tänkte jag tillbaka på några riktigt klantiga grejer jag råkade ut för under min första vandring året innan. Men trots allt vill jag inte vara utan de erfarenheterna. Idag känner jag trygghet av att veta hur jag inte ska göra.
mvh
Filip
ps. Alternativ definition på fjällvana: att vara i fjällen, att ha det gôtt och att göra fantastiska upplevelser. Vi ses i Sarek!
