Hinder för friluftsliv

[Anders V]

Hittade följande undersökning på SVDs maratonblogg. Hittade tyvärr ingen länk till originalet.

De största hindren för friluftsliv i mängd och utformning är tydligen tid, pengar och avsaknad av friluftspartner.

Tiden kan jag tänka mig beror på att man sätter för höga mål och de kan man endast nå på längre ledigheter. Och då ska allt annat också göras såsom husrenovering, träffa släkten och trädgården. Att se helgturen som fullgott friluftsliv ökar möjligheterna.

Män begränsas mest av pengar. Skoter, jakt, dykning och fiske är ju dyra lekar. Kvinnor verkar begränsas mer av brist på friluftskamrat/partner.

Är det verkligen svårare för kvinnor att hitta någon att frilufsa med eller är fler män nöjda med att utöva friluftsliv ensamma? Själv uppskattar jag att både vara med andra och stundom vara helt ensam. Båda har sin tjusning. Är det månne typiskt manligt?

Att yngre ägnar sig mer åt "actionaktiviteter" och äldre föredrar turåkning, fågelskådning mm är kanske inte så kontroversiellt.

Vad säger ni andra friluftsglada om undersökningen?

 

[seobserver]

Ambitionerna är väl olika, från att bo ett år i skogen till paddla solo till Balticum som första delmål, flickor brukar vara mera modesta.
Många killar kan ju inte improvisera eller tänka utanför boxen.
Friluftsliv börjar utanför ytterdörren. Det är därför alla tältprov sker på gräsmatta.
Om alla tjejer som saknar friluftskamrat törs signalera får de nog sällskap. Men sänk tempot från jägarmarsch och älgakliv.

 

[niklaz]

Tid och avstånd är det mest begränsande för mig. Jag gillar fjäll- och kalfjäll men får nöja mig med skog här nere i Mälardalen. Iofs inte så dumt det heller men man får acceptera att naturen är mer sliten/använd här pga mycket människor på liten yta. Det är en liten sport att försöka hitta plaster där det är verkligt tyst och inte mycket människor här tycker jag.

 

[luktafotogen]

Enda hindret för mig är att jag inte vill. Vill man så gör man. Vad gäller kvinnor så får kanske de svara men enligt min uppfattning verkar de mer känsliga för sociala miljöer.

 

[niklaz]

Kan väl förtydliga att jag är uppe i fjällen så mycket jag hinner. Med sex veckors semester och sambo så har man lite människor att träffa på ledig tid osv. så det blir en prioritering. Hade jag mer ledig tid och närmare än 70 mil där jag är helst så hade jag varit uppe mer i fjällen. Skogen duger dock rätt bra den också. Sitter som bäst och funderar över mars månad som är helledig pga jobbyte. I-landsproblem att det känns övermäktigt att välja vad man ska hitta på i svenska fjällen. Lutar åt Riksgränsen så kan man både åka slalom (prio), längdskidor (prio), pimpelfiska, hyra skoter och lata sig lite också.

 

[Karolina P]

Min stora brist är att jag inte har tid... Familj med små barn, heltidsstudier, extrajobb, det tar tid.

Sen är det väl svårt att göra något så egoistiskt som en två-veckors solovandring som småbarnsförälder. Jag är glad om jag får med mig lillgrabben. Sambon kan på sin höjd följa med för att vara snäll men jag inbillar mig suckar då och då vilket stör helhetsupplevelsen...

 

[luktafotogen]

Det är just det jag menar. Jag har valt att jobba lite och vara mycket i naturen. Vill man så gör man. Familjen går ju alltid att göra sig av med om man hellre vill vara i naturen.

 

[Karolina P]

Familjen går ju alltid att göra sig av med om man hellre vill vara i naturen.

Ja just det. Och två barn till växer upp utan båda föräldrarna. Antar att du glömde en sådan här

Jag hade ett ganska så "friluftsbaserat" jobb i ett par år och det var kul. Men det jag gillar mest är att helt få bestämma över mitt friluftande och det är få jobb som tillåter.

Sen blir det en hel tid utomhus med barn hur som helst, den mesta tiden är dock hittills i eller omkring sandlådor. Med lite fantasi kan man ju befinna sig i öknen...

 

[luktafotogen]

Nej, jag är helt allvarlig. Om frilufsandet är viktigare är det ju bara att dra eller att se till att inte få barn. En förälder som bara drömmer sig bort från sina barn är ju inte heller värd så mycket.

 

[Excellent]

Är det verkligen svårare för kvinnor att hitta någon att frilufsa med eller är fler män nöjda med att utöva friluftsliv ensamma?

Jag tror det är överlag fler män som är intresserad av friluftsliv. Och jag är övertygad om att det säkert går ganska lätt att hitta manliga friluftsvänner att frilufsa med. Själv skulle jag dock inte göra det, utav den enkla anledningen att jag inte skulle gilla om min man gjorde motsvarande..... Om det inte var en gruppaktivitet, förstås. Det är inte lika känsligt....

Turligt nog så är jag fullt bekväm med att hitta på saker på egen hand. Det är klart att jag skulle säkert vara ute ännu mer om min man även var intresserad, men är det något jag verkligen vill göra så gör jag det. Själv om så krävs! Fast ofta har jag hund med mig som sällskap.

 

[luktafotogen]

Så man kan inte ha vänner av motsatta könet? Vad är det för värld vi lever i. Hade hellre bott själv.

 

[Karolina P]

Nej, jag är helt allvarlig. Om frilufsandet är viktigare är det ju bara att dra eller att se till att inte få barn. En förälder som bara drömmer sig bort från sina barn är ju inte heller värd så mycket.

Okej...

Har du barn?