Kultspis!
Jag har använt en Glembringspis några gånger (den på sidan två i pdf:en) och min slutsats är att den är ett mellanting mellan traditionell matlagning över öppen eld och på nutida sprit-, fotogen-, bensin- och gaskök.
Jämförelse med öppen eld
+ Bättre stabilitet
+ Bränslesnålt
+ Mindre fara för eldsvåda
+ Mindre spår i naturen
- Plats i packningen
Jämförelse med gas etc.
+ Gratis bränsle
+ Mer ekologiskt (koldioxidbalansen)
+ Driftssäkerhet (inga munstycken, packningar el. dyl. som kan fallera)
- Synliga avgaser
- Sot på kärlen
- Kräver mer passning (Vedpåfyllning vid långkok)
- Svårare att reglera effekten
Nackdelarna i förhållande till andra kök är väl något man kan lära sig att förhålla sig till. Jag tycker t.ex. det är rätt trivsamt att kunna koka potatis till sillen utan att gräma mig över den relativt stora bränsleåtgången. Likaså kan det vara skönt att värma diskvatten någon gång för att få utrustningen riktigt ren eller vatten till sin personliga hygien. Det är nog lite beroende av vilken typ av friluftsliv man vill utöva. Som barn var jag mkt ute med min far i skogen och det var öppen eld som gällde. Jag minns inte att det var ngt större problem med sot eller så. Kärlen stoppar man ju i en påse.
För en del miljöer som kalfjäll och andra vegetationslösa biotoper kan det förstås vara lite mer attraktivt rent logistiskt att frakta ett par liter flytande bränsle än en troligen mera voluminös mängd fast bränsle.
Om man tillhör de som inte har högre krav på tillfredställandet av hunger än att de kokar vatten och häller i en påse frystorkat som de sedan glupar i sig så är detta kök nog inte intressant.
Personligen tycker jag att Glembrings kök har en oförtjänt liten spridning i kajakkretsar där jag främst rör mig. Mitt främsta syfte att komma ut i naturen är avkoppling och då får det gärna ta något mera tid. Detta utesluter förstås inte att jag i min samling också har ett Jetboil-kök. Där har såklart piezo-tändaren lagt av ;-)
Mvh
Harald Eriksson