Drytooling på klippa i närheten av allmänheten hot mot access?

Jag lyckades blanda mig in i en regional diskussion om drytooling på en klippa är närheten av andra tradklippor i ett område där även allmänheten visats. Eftersom det är en regional diskussion där jag inte hör hemma så lyfter jag frågan till att gälla allmänt i landet istället.

Vad har de som vill utöva (inte bara "träna") drytooling och/eller mixklättring för rätt till klipporna? Nu gäller denna fråga inte om att drytoola på etablerade leder, utom om att drytoola på "skräpklippor" som ej är av intresse för trad/sportklättrare, och är i närheten av "allmänheten". Utgör de en hot för access? Har man rätt att mota bort drytoolare för att någon kan komma att reagera på att de repet klipporna? Förrutom repor, orsakar de mera slitage på naturen kring lederna än andra klättrare som rensat, borstat och i en del fall bultat?

Jag är ingen drytoolare själv, men anser att det inte finns belägg för att "förbjuda" drytooling bara för att någon från "allmänheten" kan komma att reagera. Mixat klättring har förekommit på en del ställen där jag klättrar "vanligt" och reporna jag sett är inte så tydliga att någon som går förbi stigen bara någon meter från dessa repor kan se dem utan att leta efter dem...

Finns det några riktlinjer från klätterförbundet angående detta? Finns det belägg för att "förbjuda" drytooling på klippor som för övrigt inte är av intresse för "vanlig" klättring? Måste man vara pårökt om man anser att de inte utgör ett hot för access?
 
Äsch, du har väl typ två yxor? vad ska de göra liksom? :)

Vad är det för personer som påstår detta? Vanliga sport/tradklättrare?
 
Märken från felaktigt utförd drytooling är fruktansvärda. Har sett dem på klippor, i grottor och stenar. Ser ut som när någon kört motorcykel med isdäck ute i skogen. Ser det trevligt ut? Nu har jag ingen erfarenhet av drytooling men drar man stegjärn och yxor längs berget gör man väl ändå fel? I min värld borde man eftersträva fina placeringar men minimalt slitage på utrustningen.

Jag gillar filosofin spårlös färdsel. Det är därför jag inte har människobarn.
 
Det är inte yxorna som är det främsta orsaken till repor, det är stegjärnen. Och det blir märken. Inte alltid så illa som Jan/luktafotogen beskriver, men de kan så klart bli så illa. Frågan är hur pass mycket den som går ute med sin hund kommer att lägga märke till dem?

Frågan kom upp för att klippan det gäller ligger i ett område av klippor där det vore en stor tragedi för svensk klättring om det blev access bekymmer. Det finns för närvarande inga access problem där och ingen vill orsaka några heller, den saken är klar, men frågan jag är intresserad av är om drytooling verkligen kan ses som ett eventuell access problem. Jag bara undrar vad den generella ståndpunkten är, jag har inte stött på frågan förrut.

Som sagt, detta gäller inte drytooling på en etablerad klippa, utan på en skräpklippa fast i ett etablerat område. Hade det gällt drytooling precis bredvid en klassiker skulle jag ställe mig i kören och ropa förbjud, och om det hade gällt en ensam skitklippa uppe i skogen bakom Biltema hade ju ingen brytt sig överhuvudtaget...

Bäst vore det kanske om någon skulle anstränga sig lite och höra efter med de som äger/förvaltar marken har att säga genom att neutrallt presentera vad det gäller och hur det utövas, men vad jag vet så har man inte brytt sig om det, verken från ena eller andra hållet... Ska det bara "förbjudas" ifall att?
 
Vi ska inte berätta för markägare hur vi klättrar, inte till den detaljnivån som gör att de ska vara tvungna till att skilja på sport, trad och mix-klättring. Det har Jens Larssen redan provat, med ett värdelöst resultat. Inte heller ska en markägare behöva ta ställning till om vi har storskor, friktionsskor, fruitboots, stegjärn eller gymnastikskor på oss när vi klättrar. Alla diskussioner om HUR vi klättrar ska klättrar själva lösa, medan diskussioner om VAR vi klättrar ska samspråka med eventuell markägare, självklart berätta att vi klättrar säkert, med rep och sådant, så att markägaren inte behöver känna sig orolig, även ansvarsfrågan bör vi ta upp. Dessutom är jag emot generella regler, så om vi ska diskutera någonting bör vi diskutera lederna det handlar om, vilket alla isklättrare i området redan gör. Jag tror inte en regel ifrån Göteborg skulle kunna gå att tillämpa på andra ställen där förutsättningarna är annorlunda, då jag har förstått att förutsättningar för klättring ser väldigt olika ut i Sverige. Det som är guld i Blekinge är inte guld i Bohuslän, till exempel.
 
Hur utfallet blir är säkert från markägare till markägare, men tänk på...

Om markägaren anser att det blir skador på marken, då går det inte direkt att säga nej direkt (allemansrätten). Dock finns det ett otal sätt att försvåra åtkomst till klätterklipporna!
Är det inte allmänväg fram, sätt dit bom.
Kör någon på inte allmänväg, polisanmälan, alt parkera traktor/jordbruksredskap (ju tyngre desto bättre) på vägen och gå sedan iväg på "Jobb" 2 dagar innan man flyttar på det.
Kör någon ut i terrängen, polisanmälan för markskada, kräv skadestånd...
Bultar någon, polisanmälan, krav om återställning av klippan, osv...

Kanske läge för de som vill klättra att hålla sig väl med markägare???
 

Aktuellt

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.
Jo, hålla sig väl med är inte samma sak som att låta markägare vara inblandad i klättervärldens sjuk insvävade debatter om hur det ska klättras. Hålla väl med markägare gör man genom att parkera snyggt, inte skräpa ner, hälsa om man ser markägaren, och om det är en särskilt tillmötesgående markägare skänka en gåva en gång om året som tack.
 
Har en vän som som har en förkastningsvägg på sina marker, när vi jagade där i höstas sa han ser du vad som är fel? Ingen mossa, ingen lav och han hade samlat in 4 sopsäckar sopor och skit under sommaren. Det är det som somliga lämnar efter sig. Det hade väl tagit några 1000 år för de där lavarna och mossorna att etablera sig. Med ett par stålborstar försvann de på nån timme. YMMV
Polisanmälningen om nedskräpning slutade som brukligt numera med standardsvaret. Vi vet inget och tänker inte göra något. Visst är Sverige fantastiskt.
 
OT:
En smärre korrigering;
Det är förstås olika för olika lavar och mossor, men det handlar inte om tusen år utan ofta om enstaka år för att en klippa ska vara så mossbelupen att ingen uppfattar den som orensad.
Och det tar som regel inte nån timme att borsta den utan troligen dagar.
Beträffande skräpet så tycker jag en mer funktionell åtgärd är att ta kontakt med den lokala klätterklubben. Min helt dominerande erfarenhet är dock att skräp vid klippor kommer från ickeklättrare, som suttit ovanför klippkanten och kastat burkar, flaskor och fimpar över kanten. Gamla hinkar, cyklar, redskap osv är annat man brukar hitta.
Det jag stört mig på som troligen kommer från klättrare är dock fimpar. Därvidlag verkar rökare vara av samma skrot och korn oavsett om de är rökare.
 
Hördu fråga inte mig, för mig är det ett mysterium att man röker. Alla mina teorier baseras på invektiv.
Men åter till stegjärnen föreslår jag...
 
Dessutom är jag emot generella regler, så om vi ska diskutera någonting bör vi diskutera lederna det handlar om, vilket alla isklättrare i området redan gör. Jag tror inte en regel ifrån Göteborg skulle kunna gå att tillämpa på andra ställen där förutsättningarna är annorlunda, då jag har förstått att förutsättningar för klättring ser väldigt olika ut i Sverige. Det som är guld i Blekinge är inte guld i Bohuslän, till exempel.
Om drytooling kan vara ett problem för access så är det allmänhetens reaktioner på det som förmodligen är den utlösande faktorn. Blekingebon som är ute och rastar sin hund i närheten kan mycket väl ha samma åsiker och reaktioner på drytooling och repor som Göteborgaren som är ute med sin, och de vet förmodligen väldigt lite om klättringens förutsättningar i området.

Jag tycker att det är klart att frågan om lederna som rest debatten ska avgöras lokalt, men det jag är intresserad av här är generalla åsikter om man kan anse att drytoolingen kan bli ett accessproblem på grund av allmänhetens och/eller markägarens reaktioner. De argumenten jag sett mot att tillåta drytooling på platsen är inga som varit specefika för området, de kunde lika gärna gälla vart som helst.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips