Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Jag har fixat "bristen" genom att justera grytstödet, redigerar film på det nu.
Kommer att använda torra pellets och laga mat i dagsljus senare under dagen.
Nu skall köket få visa sina goda sidor. Jag ville bara hitta dom eventuellt farliga först
Jag har den första typen utav köket med de mer stabila kärlstöden och dessa fungerar helt problemfritt. Undra varför de har ändrat till något sämre och mer ostabilt med trådar m.m. Ska det bli lättare eller vad är principen? Men, köket som sådant är det inget fel på och högre mysfaktor får man nog leta efter när man är på tur i skogslandskap.
Som jag fattade tillverkaren så vill Britterna kunna ställa sin plåt-temugg direkt på köket. Med den nya grythållaren så kan hur små kärl som helst ballanseras.
Jag hade nog velat ha "ishackorna" i stället
Idag efter att ha justerat grytstödet enligt Film 3 provkörde jag med pellets.
Nu levererade köket helt till belåtenhet. Fisksoppa lagades på råvaror och avnjöts med vänner.
Nästa moment blir då att börja tillaga med olika metoder och höja "svårighetstgraden" (inte rätt ord) för att se vad Restaurang Skogsmulle kan locka fram
Lite för tungt verkade denna belastning vara för hållaren. 2 liter bör nog volymen på kokkärlet ej överstiga.
Jag sade i Film 2 att jag skulle studera alla filmer på youtube tills jag hittat hur andra löst detta.
I natt har jag funnit svaret. Det går att nypa ihop ståltrådarnas öglor helt. Man kan istället haka loss hela tripoden i gångjärns ändarna. Av att göra på det viset blir konstruktionen helt plötsligt stabil.
Men då kommer ju min fråga: Varför tillverkas inte hållaren med slutna öglor i ytterändarna?
Känslan av att skida ut bland Svalbards till synes ändlösa glaciärer med en maximalt lastad pulka är svårslagen. Expeditionen sträckte sig över 600 ...
Att säga farväl till ett landskap
Ibland slår det mig när jag betraktar ett fotografi: det är som att titta in i en spegel. Man söker inte bara ...
2 kommentarer
I början av sommaren 2024 så satt jag och funderade för mig själv att det vore kul med att få göra en vandring under sommaren eller hösten. Jag hade ...
1 kommentar
Det börjar alltid med en karta. Eller i det här fallet en tumme som scrollar förbi ett foto på Instagram av ett turkosblått vatten omgett av klippor ...
2 kommentarer