Idag är burpees en rutin, som t ex kan fungera som en lagom uppvärmning, några stycken i rad, och ungefär varsomhelst, gärna t ex på min ena uteplats eller vid utegymmet 5-700 m från bostaden. Skulle jag ge råd till ngn annan idag så verkar det som det helt avgörande är att inte i början (hopp+ huksittande) föra händerna för långt fram för då klarar jag inte att skutta fram efter armhävningen. Men kanske man ska låta andra lära av av sina misstag, som jag gjorde.
Burpees
- Trådstartare camoscio
- Start datum
Igår hade jag önskat mig en fantastisk timme -- det fanns skäl till det -- och överlät därför hela intitiativet till PTn. Jag skulle alltså inte veta något i förväg. Det blev full rulle i femti minuter, en del cirkelträning och "on the minute", där speciellt det senare inte är något jag fixar på egen hand. Samt en hel del burpees i allt större klumpar, 3,4,5. Kände själv att jag lyckades hela vägen. Jag har nämnt att jag ibland kan"bli lång" (eller låg) efter armhävningen och då inte klara av skuttet framåt, så han ville testa att isolera det momentet. Det gick inte så bra, men min inställning är förstås att jag ska göra rätt från början. Kanske man i den situationen ska satsa på en kraftig uppåtrörelse i början av skuttet. Hade tänkt pröva det idag, men uteplatsens stenläggning var för hal, dvs. jag halkade bakåt när jag skulle skutta. Nån som känner igen sig eller har liknande erfarenheter?
(PTn tyckte att det saknats konditionsmoment i tidigare träffar men han lyckades iaf inte köra slut på mig. Jag lät honom gissa min morgonpuls. 55, kanske? Rätt svar senaste mätningen, 47).
(PTn tyckte att det saknats konditionsmoment i tidigare träffar men han lyckades iaf inte köra slut på mig. Jag lät honom gissa min morgonpuls. 55, kanske? Rätt svar senaste mätningen, 47).
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
PLÖTSLIGT GÅR DET INTE!
Ett tag kände mig helt säker i denna övning, men sen 1-2 veckor kan jag plötsligt inte längre göra den. Av 30 försök kanske 3 blir rätt, men med osäker balans. Jag har inte lyckats komma på vad jag gör fel.
Direkt efter armhävningen ska man skutta framåt, med händerna kvar i marken. Jag kommer inte tillräckligt långt fram för att resa mig och hoppa uppåt, så det blir ett extra steg bakåt med händerna, eller så tappar jag balansen. Detta händer dock nästan aldrig om jag struntar i armhävningen, då är det bara att fälla benen bakåt och studsa tillbaka till ett perfekt läge. Borde inte armhävningen leda ned från en bra ställning (hög planka) och tillbaka? Så vad är det som händer? Jag vet att jag är dålig på armhävningar, p g a dåliga armar, men jag klarar en del när jag gör dem som isolerat moment (i tre set 12+12+ rätt lite) och enligt min PT var de korrekta.
Ett tag kände mig helt säker i denna övning, men sen 1-2 veckor kan jag plötsligt inte längre göra den. Av 30 försök kanske 3 blir rätt, men med osäker balans. Jag har inte lyckats komma på vad jag gör fel.
Direkt efter armhävningen ska man skutta framåt, med händerna kvar i marken. Jag kommer inte tillräckligt långt fram för att resa mig och hoppa uppåt, så det blir ett extra steg bakåt med händerna, eller så tappar jag balansen. Detta händer dock nästan aldrig om jag struntar i armhävningen, då är det bara att fälla benen bakåt och studsa tillbaka till ett perfekt läge. Borde inte armhävningen leda ned från en bra ställning (hög planka) och tillbaka? Så vad är det som händer? Jag vet att jag är dålig på armhävningar, p g a dåliga armar, men jag klarar en del när jag gör dem som isolerat moment (i tre set 12+12+ rätt lite) och enligt min PT var de korrekta.
I all välmening, vet inte om jag lyckas formulera avsikten tillräckligt väl.
Är det motoriken/"koreografin" som du känner att du tappar för att få ett flyt i övningen, eller är det styrkan/rörelseomfånget som inte riktigt finns just nu som gör att övningen stoppar upp?
Förslag att du går tillbaka till den förenklade burpeen som du själv skrivit om tidigare, den utan armhävningsmomentet. Så blir det hopp- och flås-fokuserade burpees om det är hopp och flås du vill ha, och armhävningarna kan du ju göra separat? Jättebra träning ändå ju!
Det är nog lite överspelat nu, efter en period när jag antagligen brustit i koncentration. Idag går det för det mesta bra, men speciellt i samband med armhävningen måste jag vara noga med tajmingen och kanske armkraften så att jag inte blir låg eller lång utan verkligen kommer tillräckligt långt fram i det där skuttet.
Mina armar, speciellt höger, är dåliga efter en fallolycka för sådär 11 år sen -- felläkt fraktur i ett muskelfäste. Och när en arm är dålig blir det svårt att träna den andra. (med lite tur klarar jag kanske 3*10 armhävningar, men chins och dips är helt utom räckhåll.
Mina armar, speciellt höger, är dåliga efter en fallolycka för sådär 11 år sen -- felläkt fraktur i ett muskelfäste. Och när en arm är dålig blir det svårt att träna den andra. (med lite tur klarar jag kanske 3*10 armhävningar, men chins och dips är helt utom räckhåll.
Av en händelse kom jag häromdan att titta på två nya träningsböcker i en bokhandel. I den ena fanns en bild på hukställningen i burpees, där knäna på modellen sticker fram en aning mellan armarna. Från den ställ ningen är det omöjligt för mig att kasta benen bakåt i nästa steg. Vad jag själv gör är att luta mig framåt och i en fallrörelse föra ned handflatorna mot golvet/marken så nära knäna det går -- för långt fram så blir jag för lång inför framåtskuttet (före jämfotahoppet uppåt). Det är förstås länge sen jag behövde täka i det momentet.
I den andra uppmanades läsaren att hoppa över armhävningen, eftersom den gör övningen onödigt tung, när bara handlar om att få upp flåset. För mig är det tungt med armhävningar öht, eftersom speciellt höger arm är mycket svag, men jag gör det steget. Vad jag inte riktigt förstår är hur man liggande på mage kommer upp till hög planka utan arnhävning.
Jag nöjer mig alltså med vad jag gör och som PT:n godkänt ("klockrent!"). På vår sista träff, som han tog hand om från början till slut, la han in rätt många burpees. Det fanns nog skäl till det.
att
I den andra uppmanades läsaren att hoppa över armhävningen, eftersom den gör övningen onödigt tung, när bara handlar om att få upp flåset. För mig är det tungt med armhävningar öht, eftersom speciellt höger arm är mycket svag, men jag gör det steget. Vad jag inte riktigt förstår är hur man liggande på mage kommer upp till hög planka utan arnhävning.
Jag nöjer mig alltså med vad jag gör och som PT:n godkänt ("klockrent!"). På vår sista träff, som han tog hand om från början till slut, la han in rätt många burpees. Det fanns nog skäl till det.
att
Jag fick nyss anledning att återvända till denna tråd och slås återigen av somligas svårigheter med innantilläsningen. Efter att ha beskrivit hur PT:n (licensierad, därtill leg fysioterapeut) försökte leda mig vidare progressivt, får jag veta att han gjorde fel när han gjorde just detta. Men jag misslyckades alltså med det andra steget och gav alltså upp när jag insåg att jag var långt, långt från målet. Nu har jag läst på och finner bla att nivån för att klara Pistol Squats är att klara benböj med 1,25 ggr kroppsvikten, i mitt fall 84 kg, vilket jag inte kan. Vi provade en gång med stången i en ställning, 34 kg (halva kroppsvikten), mer hann vi inte. Jag gissade helt enkelt fel. Desstom har jag inte tillgång till någon stångställning hemma.
Den här hösten har jag återupptagit kontakten med PT:n för en översyn av programmet, en träff i månaden. Det har blivit mycket ben, där jag tappat, rättare: slarvat bort, en hel del, och bland hans förslag är olika förenklade varianter av enbensböj med eller utan olika typer av assistans, t ex denna (2-3 meter från min bostad):
Med viss möda och envishet kanske jag når fram till att klara den övning som gäckade mig i februari, av typen "nästan" sätta mig på, och resa mig från, lämplig höjd (till en början 50 cm) där dåliga knän och stela fotleder är en svårighet. Burpees är förstås på en helt annan nivå, speciellt som den (liksom t ex kettlebellsvingar och armhävningar) inte hämmas av mina dåliga knän och min trasiga högerarm. PT:n är mycket sparsam med beröm så jag tror honom gärna i att inte riktigt alla 78-åringar klarar Burpees.
