Bestiga Mt. Blanc som nybörjare - råd?

En bergsguide är ingen garanti för att man inte kan råka ut för exempelvis en lavinolycka eller en bristande snöbrygga. I bästa fall så påverkar det sannolikheten då guiden förutsätts ha större erfarenhet och bättre riskbedömningsförmåga än vad man själv har. Men som sagt, även guider kan göra felbedömningar med fatala konsekvenser som följd. Detta hindrar inte att det nog ändå är tryggare för en nybörjare som vill upp på Mont Blanc att anlita guide än att gå själv.

Nu riskerar jag att få en känga av Sveriges förenade Bergsguidskår (vi kan kalla dem för ZBO).

Men är det inte så att risken är relativt mycket högre om man går med en bergsguide, eftersom de har just yrket bergsguide? Jag skulle inte hyra en bergsguide och vara nöjd om jag inte fick komma till toppen under min långweekend i Alperna. Kanske just därför att bergsguiden har mycket erfarenhet, och jobbar med en kund som bergsguiden vill göra just nöjd kanske guiden tar något högre risker??

Typ såhär:
Guide: Det verkar bli dåligt väder, vi måste vända (innan vi missar L. Cronér).
Klient: Vadå dåligt väder? Vi ska ju till toppen och solen skiner! Vi har betalt för det här nu (L. Cronér går i repris).
Guide: Ja, men dåså, vi ska nog ta oss till toppen, vi genar nedanför den här stora sluttningen på 32°, (den snöade ju faktiskt tidigare idag.)
Klient: Ja, att gena förbi en sluttning verkar smart.
Guiden hoppas på dricks....
:);)
 
All olycksstatestik är fylld med dåliga beslut ett eller flera. Erfarenhet är vad man brukar betala guider för. Givetvis kan all skit träffa fläkten samtidigt, det beslutet bör den beställande stå för.

Som man frågar brukar man få svar.
go tur
 

Lästips

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Enda sättet att som nybörjare komma upp på mt blanc med en hyfsat acceptabel risknivå är med en bergsguide. Att gå med guide är ingen 100% garanti att man kommer ner hel men riskerna mellan att gå själv och med guide går inte att jämföra. Förstår man inte det så har man väldigt lite kunskap om alpinism och berg och lika lite kännedom om guidernas kompetens (och inte på långa vägar den kunskap som behövs för att "säkert" gå till toppen och tillbaka). Det finns naturligtvis guider med onödigt högt risktagande men de har i alla fall kunskap så de förstår vilken risk de tar. Visst går det att gå upp själv som nybörjare, massor gör det varje år, men de gör det med en risknivå som de flesta av oss dödliga egentligen inte känner oss okey med. Lykegard kan känna sig lugn, zbo lär knappast se hans inlägg som seriöst nog att komentera.
 
Med risk för upprepning efter att inte läst hela tråden: att många dör på mt blanc beror till stor del på den enorma besöksfrekvensen och att berget attraherar många totala nollor. Med totala nollor menar jag inte bara oerfarna, utan folk med värdelöst omdöme och fel inställning. Jag tycker OT signalerar gott omdöme och bra inställning. Så tillvida är chanserna goda att det kan bli bra. Med research, lite övning, ödmjukhet inför väder, mm så kommer de inte att vara de farligaste på berget.

Sen kan man ändå fråga sig: varför mt blanc? Med mycket folk, köer, hög höjd och objektiva faror kanske det är mindre kul än andra berg. Alperna är fullt av spektakulära men kanske lite säkrare berg, liksom norge.

Lyckegårds "hoppa och lär dig flyga på vägen ner"-filosofi är bra (jag gjorde min första nattsegling som 15-åring, i en läckande båt med en annan 15-åring) men den funkar bäst med lite kuddar under.
 
Men är det inte så att risken är relativt mycket högre om man går med en bergsguide, eftersom de har just yrket bergsguide? Jag skulle inte hyra en bergsguide och vara nöjd om jag inte fick komma till toppen under min långweekend i Alperna.

Läser man SACs (Schweizerische Alipn Club) statistik är det nog inte så., siffrorna säger.

Få bergsguder omkommer eller är inblandeade i olyckor. Förhållandevis få Inhemska 'amatörer' likaså.
Utlänningar är överrepresenterade i de svåra olyckorna.

Jag vet inte om Bergsguidens erfarenhet kompenserar en lägre risknivå så att faktiskt fler kommer upp. Däremot är det en större chans att de kommer hem.
 
Sen kan man ändå fråga sig: varför mt blanc? Med mycket folk, köer, hög höjd och objektiva faror kanske det är mindre kul än andra berg. Alperna är fullt av spektakulära men kanske lite säkrare berg, liksom norge. .

Mycket relevant kommentar. Bland många ickeklättrare verkar det som att det bara finns tre berg på vår jord. Everest, Matterhorn och Mont Blanc. "Alla" skall upp på just dessa.
Den som vill göra "stora berg" i Europa och i Alperna bör lära sig grundläggande glaciärvandrings/glaciärbestigningsteknik och sedan åka till Wallis i Schweiz, skippa Matterhorn utan göra toppar typ Castor och Pollux m.fl. andra fina toppar i Facile/Peu Difficile registret för att sedan ge sig på t.ex. Rimpfischhorn, Obergabelhorn m.fl. Det finns hur mycket fint som helst att göra bara man undviker trängseln på dom mest kända topparna.
 
Med risk för upprepning efter att inte läst hela tråden: att många dör på mt blanc beror till stor del på den enorma besöksfrekvensen och att berget attraherar många totala nollor. Med totala nollor menar jag inte bara oerfarna, utan folk med värdelöst omdöme och fel inställning. Jag tycker OT signalerar gott omdöme och bra inställning. Så tillvida är chanserna goda att det kan bli bra. Med research, lite övning, ödmjukhet inför väder, mm så kommer de inte att vara de farligaste på berget.

Word. Man får dock även komma ihåg att statistiken brukar omfatta hela området och inte bara själva Mt Blanc. Det finns en j-a massa roliga och farliga saker att pyssla med där, inklusive skidåkning, som också fastnar i statistiken. Johns poäng är dock fortfarande fullt giltig eftersom Chamonix i stort drar till sig diverse tokstollar. En gång var jag tvungen att, med visst besvär, övertala ett par italienska skidåkare, sedvanligt klädda i jeans och designbrillor, att det faktiskt är en ganska dum idé att åka ned åt vänster från kammen nedför Midi...

Sen kan man ändå fråga sig: varför mt blanc? Med mycket folk, köer, hög höjd och objektiva faror kanske det är mindre kul än andra berg. Alperna är fullt av spektakulära men kanske lite säkrare berg, liksom norge.

Word x2. Visst är det en topp många gärna vill ticka av, fullt förståeligt, men man bör kanske se det som något man "förtjänar" efter att ha skaffat sig nödvändig kunskap på andra berg. Sedan tar det ju bort en stor del av upplevelsen att behöva trängas på berget. Jag har själv aldrig ens övervägt att ge mig upp på sommaren just av anledningen att jag inte vill köa upp på ett berg.

Förresten, John, var det möjligtvis du som genade över min tomt häromveckan?

Läser man SACs (Schweizerische Alipn Club) statistik är det nog inte så., siffrorna säger.

Få bergsguder omkommer eller är inblandeade i olyckor. Förhållandevis få Inhemska 'amatörer' likaså.
Utlänningar är överrepresenterade i de svåra olyckorna.

Jag vet inte om Bergsguidens erfarenhet kompenserar en lägre risknivå så att faktiskt fler kommer upp. Däremot är det en större chans att de kommer hem.

Enligt http://www.chamonix.com/pdf/climbing-mont-blanc.pdf lyckas 50 % av toppförsöken med guide och 33 % utan.

Till trådskaparen: Om ni är fast beslutna att ge er på Mt Blanc tycker jag att ni ska spendera lite tid i Chamonix innan ni ger er på bestigningen. Ni behöver ändå acklimatisera er inför toppförsöket så se då till att skaffa er så mycket kunskap ni bara kan. Tänk på att teoretisk kunskap måste praktiseras många gånger för att det ska sitta i ett skarpt läge. Om ni ger er på toppen mitt i högsäsongen kommer ni förmodligen få sällskap av uppemot 400 andra på vägen, så då känns det inte överdrivet viktigt med en guide. Dock är det mycket viktigt att veta hur ni ska hantera oväntade situationer, såsom väderomslag, samt vara tillräckligt utrustade för det. Tänk också på att kroppen kommer att reagera på höjden och det är definitivt nyttigt att ha upplevt det någon gång innan, genom att t.ex. klättra andra toppar på hög höjd och övernatta i någon hytta (typ Cosmiquen).
 
Word. En gång var jag tvungen att, med visst besvär, övertala ett par italienska skidåkare, sedvanligt klädda i jeans och designbrillor, att det faktiskt är en ganska dum idé att åka ned åt vänster från kammen nedför Midi...

Vissa människor har noll självbevarelsedrift. En bra resa ner där om man ramlar. De kanske hade bråttom ner till after skin?

Man ska inte göra många alpturer innan man träffar någon galning. Har träffat på ett par killar i lågskor och shorts och ett gäng som hopprepellerade ner från väggen vid Maudit och krockade med andra klättrare.
 
Förresten, John, var det möjligtvis du som genade över min tomt häromveckan?

Japp om du är Oskar så stämmer det! (och till er andra: jag FICK gena över hans tomt... ;-)

QUOTE=AriGold;644995]Till trådskaparen: Om ni är fast beslutna att ge er på Mt Blanc tycker jag att ni ska spendera lite tid i Chamonix innan ni ger er på bestigningen.[/QUOTE]

Håller med om poängen att se sig om i cham. Min erfarenhet efter några skid- och klippklätterturer till chamonix är hur jäkla stora berg blir när de växer på höjden. Komplexiteten på ett massiv växer liksom med kuben på höjden, typ. Det blir alltså inte bara fler höjdmeter utan enormt mycket lurigare navigation. (kanske mindre relevant på högtrafikerade turer i bra väder, men ändå!)
 
Japp om du är Oskar så stämmer det! (och till er andra: jag FICK gena över hans tomt... ;-)

Stämmer gott!

Till trådskaparen: Om ni är fast beslutna att ge er på Mt Blanc tycker jag att ni ska spendera lite tid i Chamonix innan ni ger er på bestigningen.

Håller med om poängen att se sig om i cham. Min erfarenhet efter några skid- och klippklätterturer till chamonix är hur jäkla stora berg blir när de växer på höjden. Komplexiteten på ett massiv växer liksom med kuben på höjden, typ. Det blir alltså inte bara fler höjdmeter utan enormt mycket lurigare navigation. (kanske mindre relevant på högtrafikerade turer i bra väder, men ändå!)

Word x3. Det är nog inte så svårt att följa kön upp en solig sommardag, men om vädret skulle slå om (vilket kan gå snabbt) så kan det bli vansinnigt svårt att navigera sig. Vågar påstå att de flesta skulle känna sig en smula... obekväma på Col du Dôme i snöstorm.
 
Word x3. Det är nog inte så svårt att följa kön upp en solig sommardag, men om vädret skulle slå om (vilket kan gå snabbt) så kan det bli vansinnigt svårt att navigera sig. Vågar påstå att de flesta skulle känna sig en smula... obekväma på Col du Dôme i snöstorm.

Då, vid behov och larm, brukar den otroligt duktiga bergsräddningskåren i Chamonix (eller i andra områden) komma till undsättning för att hjälpa ned vilsna och nödställda personer (en stor del av räddningskåren är bergsguider), eller så får tillgängliga bergsguider på bergen och aktuell led hjälpa till. Det brukar uppskattas av de flesta oavsett de olika åsikter som finns i tråden.

En fråga till många som vill lära sig alpinklättring, varför direkt ned till Chamonix och alperna, varför inte starta med vårt eget högalpina terrängområde kring Kebnekaise? Ett komplext område men i mindre skala...sedan tar man sig ned till Alperna?
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips