Är verkligen slöa knivar farliga?
- Trådstartare mipert
- Start datum
Det mesta går snett, så även eggverktyg som inte går där man önskar. Yxhugg som glider är riktigt besvärande och beror förutom trubbig yxa på dålig styrsel på hugget och ringa precision i detsamma. Knivar som slinter pga oskärpa i bettet etc...
Ingen verklig situation är lik den andra, när dumma ingenjörer försökte skapa en bilsäkerhetsnorm byggde man barriärprovet dvs att i 90grade köra på en mur, i vekligheten mindre än 1promille av skarpa olyckor, normalfallet ca 30 grader frontalt mot varandra, undanmanövern lyckades inte helt. När Fransmännen presenterade den testmetoden för 40 år sen skrattade besserwissrarna åt dem, numera prövar man bådeoch.
Jag har själv bara lyckats dra eget blod med skarpa knivar, (gissa varför) men har tyvärr på nära håll sett mycket trasiga skador pga oskarpa eggar...
Paus exempel är så eksakt attt jag tror det har föga att göra med verkligheten. Men alla vet ju att Moror är farliga grejor...
Go tur
Ingen verklig situation är lik den andra, när dumma ingenjörer försökte skapa en bilsäkerhetsnorm byggde man barriärprovet dvs att i 90grade köra på en mur, i vekligheten mindre än 1promille av skarpa olyckor, normalfallet ca 30 grader frontalt mot varandra, undanmanövern lyckades inte helt. När Fransmännen presenterade den testmetoden för 40 år sen skrattade besserwissrarna åt dem, numera prövar man bådeoch.
Jag har själv bara lyckats dra eget blod med skarpa knivar, (gissa varför) men har tyvärr på nära håll sett mycket trasiga skador pga oskarpa eggar...
Paus exempel är så eksakt attt jag tror det har föga att göra med verkligheten. Men alla vet ju att Moror är farliga grejor...
Go tur
Lästips
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Som Anders säger. Det är oftast situationen som avgör hur pass allvarlig skadan blir.
Jag försöker framställa ett imaginärt scenario för att kunna bedöma två knivar med något olika disposition.
Återigen. Mitt exempel är inte det lättaste att klura ut. Jag var heller inte riktigt juste i det här fallet. För att rättvist kunna bedöma dessa två knivar så måste man veta vilket tryck man anbringar i skäret och till vilken grad kniv nr 2 är vass.
Utan den här kunskapen går det inte att jämföra knivarna.
Hudytan är förvånansvärt elastisk och seg. Den vassa kniven behöver trots sin snäva slipfas inte lika mycket kraft för att penetrera ytan. Den något slöare behöver mer kraft.
Men! När den väl klarar ytspänningen så går den pga sin slipfas djupare in än den vassa kniven (med samma kraft)! Att ytterligare förklara det här skulle nog ta flera kompendier i anspråk
Sammanfattningsvis: Hur djupt knivarna kommer att gå in i köttet beror på vilken kraft man anbringar. Vid mindre kraft går den vassa kniven djupare in. Vid större vinner den "slöa" kniven.
I det här resonemanget tar jag med två knivar som trots allt är förhållandevis vassa båda två!
~Paul~
Jag försöker framställa ett imaginärt scenario för att kunna bedöma två knivar med något olika disposition.
Återigen. Mitt exempel är inte det lättaste att klura ut. Jag var heller inte riktigt juste i det här fallet. För att rättvist kunna bedöma dessa två knivar så måste man veta vilket tryck man anbringar i skäret och till vilken grad kniv nr 2 är vass.
Utan den här kunskapen går det inte att jämföra knivarna.
Hudytan är förvånansvärt elastisk och seg. Den vassa kniven behöver trots sin snäva slipfas inte lika mycket kraft för att penetrera ytan. Den något slöare behöver mer kraft.
Men! När den väl klarar ytspänningen så går den pga sin slipfas djupare in än den vassa kniven (med samma kraft)! Att ytterligare förklara det här skulle nog ta flera kompendier i anspråk
Sammanfattningsvis: Hur djupt knivarna kommer att gå in i köttet beror på vilken kraft man anbringar. Vid mindre kraft går den vassa kniven djupare in. Vid större vinner den "slöa" kniven.
I det här resonemanget tar jag med två knivar som trots allt är förhållandevis vassa båda två!
~Paul~
Svår fråga
men jag håller med de flesta här att en skarp kniv är att föredra vid nästan alla skärarbeten.
När jag använder vass skalpell i mitt arbete för att ta mig in genom hudens yttersta skikt eller en stark muskelfascia i bröstkorgen på patienter så skulle jag aldrig önska mig ett oskarpt verktyg.
Men det finns andra relativt luckra vävnader som det är bättre att ta sig igenom trubbigt för att inte orsaka onödig blödning och annan vävnadsskada.
Thure
men jag håller med de flesta här att en skarp kniv är att föredra vid nästan alla skärarbeten.
När jag använder vass skalpell i mitt arbete för att ta mig in genom hudens yttersta skikt eller en stark muskelfascia i bröstkorgen på patienter så skulle jag aldrig önska mig ett oskarpt verktyg.
Men det finns andra relativt luckra vävnader som det är bättre att ta sig igenom trubbigt för att inte orsaka onödig blödning och annan vävnadsskada.
Thure
Re: Svår fråga
Också mycket intressant! Jag antar att du menar en viss försiktig displacering (putta undan) av vävnaden? För du kan väl inte mena att det är bättre att i dylika fall använda en slö skalpell??
~Paul~
Mycket intressant Thure. Visste inte att du var en "karvare" till yrket. I det sista stycket säger du: "luckra vävnader som det är bättre att ta sig igenom trubbigt för att inte orsaka onödig blödning och annan vävnadsskada".thureb; sa:
Också mycket intressant! Jag antar att du menar en viss försiktig displacering (putta undan) av vävnaden? För du kan väl inte mena att det är bättre att i dylika fall använda en slö skalpell??
~Paul~
Re: Re: Svår fråga
Facktermen är debridera som betyder ungefär sära på vidga. Man använder fingrarna eller en peang (en slags tång med trubbiga käftar) för att bana sig väg ner i t ex fettväv. Blodkärlen är såpass starka att de inte går sönder när man särar på vävnaden på det sättet.
En slö kniv skulle sannolikt göra mera skada än ovanstående metod i dessa fall.
Thure
dePaul; sa:
Facktermen är debridera som betyder ungefär sära på vidga. Man använder fingrarna eller en peang (en slags tång med trubbiga käftar) för att bana sig väg ner i t ex fettväv. Blodkärlen är såpass starka att de inte går sönder när man särar på vävnaden på det sättet.
En slö kniv skulle sannolikt göra mera skada än ovanstående metod i dessa fall.
Thure
dePaul; sa:Som Anders säger. Det är oftast situationen som avgör hur pass allvarlig skadan blir.
Jag försöker framställa ett imaginärt scenario för att kunna bedöma två knivar med något olika disposition.
Återigen. Mitt exempel är inte det lättaste att klura ut. Jag var heller inte riktigt juste i det här fallet. För att rättvist kunna bedöma dessa två knivar så måste man veta vilket tryck man anbringar i skäret och till vilken grad kniv nr 2 är vass.
Utan den här kunskapen går det inte att jämföra knivarna.
Hudytan är förvånansvärt elastisk och seg. Den vassa kniven behöver trots sin snäva slipfas inte lika mycket kraft för att penetrera ytan. Den något slöare behöver mer kraft.
Men! När den väl klarar ytspänningen så går den pga sin slipfas djupare in än den vassa kniven (med samma kraft)! Att ytterligare förklara det här skulle nog ta flera kompendier i anspråk
Sammanfattningsvis: Hur djupt knivarna kommer att gå in i köttet beror på vilken kraft man anbringar. Vid mindre kraft går den vassa kniven djupare in. Vid större vinner den "slöa" kniven.
I det här resonemanget tar jag med två knivar som trots allt är förhållandevis vassa båda två!
~Paul~
Jasså så det är på detta sätt det är! Har dock lite svårt att visualisera vad ytspänning har med saken att göra, men du verkar veta vad du pratar om så jag köper det ändå
Mvh
Christopher
Jag menar helt enkelt den kraft eller tyngd som behövs för att gå igenom det yttre hudlagret.Gyllengahm; sa:Har dock lite svårt att visualisera vad ytspänning har med saken att göra, men du verkar veta vad du pratar om så jag köper det ändå
Mvh
Christopher
Huden består som bekant av flera olika skikt varvid det första skiktet (epidermis) är det hårdaste, mest elastiska och mest motståndskraftiga mot abrassion. När man väl har penetrerat det här lagret så är vidare motstånd mycket mindre.
~Paul~
Re: Re: Re: Svår fråga
Min poäng om slöa knivar är att de glider på ett oberäkneligt sätt. De slinter helt enkelt, där en vass kniv är lättare att få att bita i det du skär. Försök skära tomater med en slö kökskniv, eller tälja i hårt björkvirke med en slö kniv (helst Fällkniven F1 med sina absurda eggvinklar), eller fördenskull att kvista torrgran med en slö yxa. Du kan inte beräkna om skäret/hugget kommer att fastna i tomaten/träet, och en viss procent av dina karvningar/hugg kommer att glida av och fortsätta i tangentens riktning.
När du snidar blir detta extra tydligt: Ofta har man tummen framför eggen på kniven, men man skär sig "aldrig" eftersom man vet precis hur kniven skär i träet. Om man slinter pga en slö kniv så kommer den att fastna i tummen, och blodvite att uppstå.
Ja, ett skärsår av en kniv (eller en skridsko!) går ju oftast att tejpa ihop eller sätta nåt enstaka stygn, medan ett grötigt sår (efter en bildörr, en hockeypuck eller en såg) ofta måste rensas upp så man får hyfsat snygga kanter att sy ihop.thureb; sa:
Min poäng om slöa knivar är att de glider på ett oberäkneligt sätt. De slinter helt enkelt, där en vass kniv är lättare att få att bita i det du skär. Försök skära tomater med en slö kökskniv, eller tälja i hårt björkvirke med en slö kniv (helst Fällkniven F1 med sina absurda eggvinklar), eller fördenskull att kvista torrgran med en slö yxa. Du kan inte beräkna om skäret/hugget kommer att fastna i tomaten/träet, och en viss procent av dina karvningar/hugg kommer att glida av och fortsätta i tangentens riktning.
När du snidar blir detta extra tydligt: Ofta har man tummen framför eggen på kniven, men man skär sig "aldrig" eftersom man vet precis hur kniven skär i träet. Om man slinter pga en slö kniv så kommer den att fastna i tummen, och blodvite att uppstå.
