17.-maifirande på Hardangerjøkulen

Att vara svensk och bo i Oslo är helt OK, bortsett från på 17 mai då alla norrmän drabbas av kollektiv nationalchauvinism-hysteri. Flaggor kommer fram ur garderoben, folkdräkten stryks och alla tränger ihop sig på Karl Johan för att se musikorkestrar spela falskt och kommentera Mette-Marits hatt och vinkteknik.


Så i år tog jag chansen att uppleva en något annorlunda 17.maifirning – på fjället. Den föregår på Finse, en järnvägsstation mitt emellan Bergen och Oslo. Här ligger Hardangerjøkulen, en stor glaciär som är känd bland annat från scener från snöplaneten i en Star Wars-film. Och här firas alltså 17 mai.


Vi drog upp med tåget dagen innan, gick över sjön och satte upp tältet tillsammans med ett par hundra andra. Ännu var stämningen ganska samlad. För mig som påstås vara lättviktsfanatiker kändes det dock underligt att fylla ryggsäcken med ved, rödvin och öl (i glasflaskor!!!), engångsgrill samt diverse andra lyxprylar. De som slog rekordet var dock gänget som tagit med sig en 15 meter hög björk på tåget från Oslo!


17 mai morgonen kom och vi smällde i oss en bättre frukost mens vi studerade kön som ringlade sig över Finsevannet, genom tältlägret och uppåt mot glaciären. Det var folk som övernattat på hotellet och turiststationen, och folk som kommit med morgontågen från Bergen och Oslo. Vi kom också iväg omsider, och några i gänget blev prajade till att hjälpa till med att dra upp björken på toppen. Intet 17.-maitåg utan flaggstång!


Ett par timmars uppförsbacke senare stod vi på toppen av Hardangerjøkulen. När vi kom upp möttes vi av synet av ett tusental personer som tryckt ihop sig på ett område stort som en halv fotbollsbana. Vi hittade en ledig plats, grävde en lävägg och började duka fram lunchen. Och det gjorde vi med eftertryck, många stannade till och beundrade, och när Anders grävde fram 17.mai-kaken med tillhörande dekoration kom till och med TV! De som hjälp till med flaggstången kom också, och så gick vi lös på de 8 champagneflaskorna, räkorna, skinkan, spekematen, och 17.maikaken.
Så var det predikan och avsjungning av nationalsången, och så mycket högtidlig flagghissning och 17.maitåg runt flaggstången (på behörigt avstånd, den stod nog inte helt tryggt…)


Nedkörningen var fin, efter att alla plogat ned och därmed preppat backen åt oss. Knappt var vi nere vid tältet innan alla singla i gänget strök iväg till hotellet, mumlandes något om ”det är inte alltid man kan ragga friluftskompatibla damer”.

Hurra for 17.mai! I alla fall när man får med sig en tälttur på köpet…