Utdrag ur artikel om Anneli Wester - "Jag kan aldrig vinna något"

I nya numret av tidningen Outside, som finns i butik nu finns en artikel om Anneli Wester här på Utsidan. Här är ett litet utdrag ur artikeln:

Den lilla flickan tar några simtag och sjunker sedan till botten som en sten. Pappan drar upp sin femåriga dotter. Hon försöker igen, om och om igen. Innan dagen är över kan hon simma. Nästa dag står hennes pappa med kamerautrustning och fotar när hon hoppar från tremeterstrampolinen vid Kåsjön utanför Göteborg.

”En kavat tjej som älskade utmaningar och äventyr och det sitter i än idag”, säger Anneli Wester om sig själv.

Under gårdagen sprang hon Lidingöloppet. Hon möter upp på ett café i Stockholm och berättar om foten som gick sönder under loppet.

 ”Det var strax innan en skylt som sa att det var 18 km kvar till mål. Jag haltade till nästa depå där jag bad sjukvårdarna att tejpa foten stenhårt. Jag ville inte riskera att den skadades ännu mer, men däremot ville jag försöka ta mig i mål. Svårt stapplandes satte jag av.”

Hon plockar fram medaljen ur byxfickan, fingrar lite på den, och säger att det är en av de bästa medaljerna som hon har fått. Anneli gillar utmaningar och att hitta lösningar på problem, vilket hon lyckades med och det är medaljen bevis på. I efterhand kollade Anneli upp foten och fick reda på att hon hade en fraktur i framfoten.

I somras åkte hon tillbaka till Muztagh Ata i västra Kina, ett berg på 7 546 meters höjd där hon året innan hade försökt tälta på toppen. Under två månader fightades hon mot en osannolik mängd problem, alltifrån lurendrejerier med hennes tillstånd att vistas på berget som i sin tur gjorde att hon blev utslängd, till extrema väderförhållanden. Anneli var till slut tvungen att ge upp.

”Jag var helt urlakad mentalt. Det tog två månader att komma ifatt igen, men samtidigt kände jag mig bara starkare, jag slickade mina sår och fokuserade på vad jag behövde göra annorlunda.”