Swedish Greenland Expedition 2004

Nu är det återigen dags att låta kroppen arbeta i kanske 30 dagar över Grönlands inlandsis.
Den 19 April lämnar Team SAD Sverige, Piteå för Grönland.

Det är ett äventyr som vi har väntat i många år på att få genomföra, redan efter vårt första möte med Arktis på Svalbard bestämde vi oss för att försöka korsa Grönland.
Det är nu tre år sedan vi var på Svalbard och längtan har inte blivit mindre och nu står vi där i startgropen inför vårt nya äventyr.

Vi ska skida i 60 mil från väst till öst, vissa dagar kommer att bli kalla, andra blåsiga det är vi helt övertygade om. Men lika övertygade som vi är att det kommer att bli jobbigt, lika mycket ser vi fram emot själva upplevelsen och alla de här fantastiska dagarna då temperaturen inte är lägre än – 20 grader, då det är vindstilla och inte ett moln på himlen.
Att i kamraters anda kämpa fram dag för dag mot ett gemensamt mål är för oss lika självklart som att tillsammans kämpa i skidspåren hemma i Piteå.
Där kämpar vi mot varandra man mot man, på Grönland kämpar vi tillsammans som ett Team.

Vi ser inte expeditionen som en tävling, det är en naturupplevelse, kanske en extrem sådan.
Därför kommer vi att ta det lugnt och metodiskt, vi har proviant för 34 dagar. Vår tanke är att det inte riktigt ska ta så länge, men det kommer säkert att gå 25-28 dagar innan vi kan ta de sista stavtagen in i mål på Grönlands Östkust och Isertoq.
Men att korsa inlandsisen tar helt enkelt den tid det tar!

Vi kommer inte att hålla igen, vi kommer inte att ha några inplanerade vilodagar, vi kommer inte att ta några frivilliga sovmornar.
Vi kommer att skida i 8-12 timmar om dagen, mot slutet av turen då längtan är stor efter något annat än den frystorkade mat som vi bär med oss, då kanske dagarna blir ännu längre.
Men vi kommer aldrig att pressa oss till vårt yttersta, om vi nu inte blir helt tvingade till det.

Detta gör vi ur ett rent säkerhetstänkande perspektiv, vi vill ha full fokus på det vi gör och kunna använda alla våra sinnen i alla de olika moment som vi kan möta.
För att korsa inlandsisen är inte helt ofarligt.
Faror som glaciärsprickor, stormar, bitande kyla är hinder som vi kommer att möta efter vägen och har vi dessutom riktigt otur så kan vi faktiskt stöta på en isbjörn.
Men det är inte farorna som lockar, inte ett dugg!
Vi är lika rädda för allt detta, har lika mycket respekt som någon annan människa skulle ha.
Vi tar ingenting för givet och vi är ödmjuka inför naturen och dess krafter.

Vi kommer att kämpa, och som vanligt kommer vi göra allt som står i våran makt för att nå vårt mål Grönland, dess östkust och Isertoq.
Följ oss dag för dag i dagboken så ska vi dela med oss av vårt liv och våra upplevelser på Grönlands inlandsis.

Följ med på hemsidan