Rapport från Yosemite
Utsidans Niklas Eriksson och Anna Simlund befinner sig just nu på en roadtrip som tar dem från Kanada till Nepal via klipporna i USA, deras senaste rapport är från Yosemite, Kalifornien. Här på Utsidan kan du följa deras resa som snart bär iväg mot Nepal. Du kan läsa tidigare rapporter på deras egen hemsida
Yosemite (uttalas josemitte), ett ställe som har både lockat och skrämt oss. Vad finns det där egentligen har vi undrat, har vi nånting där att göra? Två femmaklättrare från Stockholm? Under vår resa genom USA har vi hela tiden haft siktet inställt på nationalparken fyra timmar öster om San Fransisco och hela tiden har vi undrat, vad finns det där egentligen? Finns det bara storväggar med stenhårda leder? Första intrycket när vi kör in i dalen hjälper ju knappast till, El Capitan till vänster, Bridalveil Falls och Cathedral Rocks till höger och som om inte det vore nog, den mycket distinkta profilen av Half Dome långt bort i fjärran, allihop med åtminstone 500 höjdmetrar av granitvägg ner till dalens botten, och i El Cap´s fall, omkring 1000.
Väl inne i parken möter vi den så kallade "parkservicen" som vi snabbt döper om till "parkpolisen" på grund av att deras service består i att ta rejält betalt av folk och sätta upp ett otal regler. Yosemite är det yttersta beviset på att NPS (National Park Services) helt har mislyckats i sin intention att låta människorna möta naturen på naturens villkor. Exploateringen av den helt fantastiska lilla dalen, med hotell, stugbyar, affärer, sightseeingtours och inte minst ett omfattande vägnät har totalt förstört miljön. Eftersom det dessutom är förbjudet att jaga djuren är de helt oskygga och det leder naturligtvis till problem när människor bär in lättfångad mat. Björnarna orsakar skador för över 30 000 dollar varje år, och NPS regler för mathantering har antagit löjliga proportioner. Amerikanskt var ordet.
När vi väl lärt oss att vi skall hålla oss så långt borta från park rangers som möjligt, hur man gör för att slippa betala 18 dollar per natt för en campingplats utan varmvatten eller dusch (enkelt: kom sent, åk tidigt) och faktiskt utvecklat en förmåga att tänka bort allt det fula och dåliga, då är Yosemite en fantastisk plats att klättra på. Vi kastade oss över Nutcracker (5 repor 5.8/5) som nog är den populäraste leden i hela dalen, och rätteligen så!! Anna ledde en alternativ start som var en tunn 5.9 fingerspricka på cirka 40 m, den kanske finaste sprickan nån av oss nånsin klättrat! (Dittills). Sen fortsatte det i samma stil med varierande klättring i sprickor över tunna face och genom knepiga mantlingar. Väl uppe var vi bra trötta i både huvud och kropp.
Efter en snabbvisit i San Fransisco var vi tillbaka med nya krafter och nu var det dags för oss att lära oss att det finns så otroligt mycket mer än stora svåra väggar i Yosemite. Trots att vi inte gjorde en enda långtur efter Nutcracker är vi helt fascinerade över hur mycket fantastisk klättring det finns på två till tre replängder i 5.8-5.9 registret (svensk 5/6-). Efter varje led känns det som om det är det bästa man har klättrat! Efter en lång men innehållsrik resa genom USA's legendariska klätterställen har vi äntligen hittat vad vi söker; den där fantastiska känslan av harmoni, flyt och glädje som infinner sig när man leder en klätterled som ligger på ens yttersta förmåga men där man ändå behåller kontrollen, move efter move, meter efter meter.
Nu bär det av mot Nepal med förhoppningsvis lite mer alpin klättring på höga berg. Vi har ännu inte bokat flygbiljetten, vi har inget visum, inget klättertillstånd och ingen guide (som krävs för klättertillståndet) men det ordnar sig nog...
Svara gärna på vårt inlägg i forumet om du har några tips.
Yosemite (uttalas josemitte), ett ställe som har både lockat och skrämt oss. Vad finns det där egentligen har vi undrat, har vi nånting där att göra? Två femmaklättrare från Stockholm? Under vår resa genom USA har vi hela tiden haft siktet inställt på nationalparken fyra timmar öster om San Fransisco och hela tiden har vi undrat, vad finns det där egentligen? Finns det bara storväggar med stenhårda leder? Första intrycket när vi kör in i dalen hjälper ju knappast till, El Capitan till vänster, Bridalveil Falls och Cathedral Rocks till höger och som om inte det vore nog, den mycket distinkta profilen av Half Dome långt bort i fjärran, allihop med åtminstone 500 höjdmetrar av granitvägg ner till dalens botten, och i El Cap´s fall, omkring 1000.
Väl inne i parken möter vi den så kallade "parkservicen" som vi snabbt döper om till "parkpolisen" på grund av att deras service består i att ta rejält betalt av folk och sätta upp ett otal regler. Yosemite är det yttersta beviset på att NPS (National Park Services) helt har mislyckats i sin intention att låta människorna möta naturen på naturens villkor. Exploateringen av den helt fantastiska lilla dalen, med hotell, stugbyar, affärer, sightseeingtours och inte minst ett omfattande vägnät har totalt förstört miljön. Eftersom det dessutom är förbjudet att jaga djuren är de helt oskygga och det leder naturligtvis till problem när människor bär in lättfångad mat. Björnarna orsakar skador för över 30 000 dollar varje år, och NPS regler för mathantering har antagit löjliga proportioner. Amerikanskt var ordet.
När vi väl lärt oss att vi skall hålla oss så långt borta från park rangers som möjligt, hur man gör för att slippa betala 18 dollar per natt för en campingplats utan varmvatten eller dusch (enkelt: kom sent, åk tidigt) och faktiskt utvecklat en förmåga att tänka bort allt det fula och dåliga, då är Yosemite en fantastisk plats att klättra på. Vi kastade oss över Nutcracker (5 repor 5.8/5) som nog är den populäraste leden i hela dalen, och rätteligen så!! Anna ledde en alternativ start som var en tunn 5.9 fingerspricka på cirka 40 m, den kanske finaste sprickan nån av oss nånsin klättrat! (Dittills). Sen fortsatte det i samma stil med varierande klättring i sprickor över tunna face och genom knepiga mantlingar. Väl uppe var vi bra trötta i både huvud och kropp. Efter en snabbvisit i San Fransisco var vi tillbaka med nya krafter och nu var det dags för oss att lära oss att det finns så otroligt mycket mer än stora svåra väggar i Yosemite. Trots att vi inte gjorde en enda långtur efter Nutcracker är vi helt fascinerade över hur mycket fantastisk klättring det finns på två till tre replängder i 5.8-5.9 registret (svensk 5/6-). Efter varje led känns det som om det är det bästa man har klättrat! Efter en lång men innehållsrik resa genom USA's legendariska klätterställen har vi äntligen hittat vad vi söker; den där fantastiska känslan av harmoni, flyt och glädje som infinner sig när man leder en klätterled som ligger på ens yttersta förmåga men där man ändå behåller kontrollen, move efter move, meter efter meter.Nu bär det av mot Nepal med förhoppningsvis lite mer alpin klättring på höga berg. Vi har ännu inte bokat flygbiljetten, vi har inget visum, inget klättertillstånd och ingen guide (som krävs för klättertillståndet) men det ordnar sig nog...
Svara gärna på vårt inlägg i forumet om du har några tips.
