Multisport som
medicin för själen

av Clas Bolinder

Från djup depression till en tuff multisporttävling på mindre än sex månader, är det genomförbart? 33 år gammal drabbades jag av en sjukdom som blir allt vanligare i vårt samhälle. Trots att depression numera är en av de vanligaste anledningarna till långtidssjukskrivning är sjukdomen fortfarande omgärdad av ett omfattande tabu.

Negativ utveckling
Under många år har jag varit missnöjd med min personliga utveckling, såväl på det fysiska som det mentala planet. Denna negativa utveckling kulminerade i november 2000. Under en längre period arbetade jag väldigt intensivt, kände mig stressad och orolig och sov dåligt. Till slut sa min kropp helt enkelt ifrån att den inte ville vara med längre och jag kom inte ur sängen! Jag förstod att något var allvarligt fel och tog kontakt med Vuxenpsykiatriska mottagningen på min hemort där jag fick diagnosen depression och ordinerades antidepressiv medicin.

Påfrestande månader
De första månaderna av min sjukdom var oerhört påfrestande. Att komma ur sängen, borsta tänderna och aktivera mig fysiskt kändes som oövervinnliga hinder. Idag, nästan ett halvår senare, har jag fortfarande svårt att sätta ord på den sinnesstämning jag befann mig i under denna tid men visst kan jag utan omsvep erkänna att jag faktiskt umgicks med mycket mörka tankar. Självmord kändes som ett alternativ och jag befann mig i en farlig situation där all livsglädje var som bortblåst.

Som ett resultat av medicineringen och samtal med en psykolog lyckades jag till slut "få upp näsan över vattenytan". Jag funderande en hel del över hur jag skulle ta mig tillbaka till fysiskt och psykiskt välmående och insåg så småningom att dessa två går hand i hand.

Projektet växer fram
För mig är antidepressiv medicin ingen slutgiltig lösning på min sjukdom och under de senaste månaderna har mitt "projekt" vuxit fram. Att genomföra multisporttävlingen Åre Extreme Challenge ställer inte bara stora fysiska krav, man måste även vara mentalt stark. Tack vare mina samtal med psykologen och även genom att läsa en hel del litteratur har jag fått mer kunskap om sjukdomen. Dessa kunskaper är dock inte värda någonting så länge jag inte omsätter dem i praktiken.

Projektet ger mig denna möjlighet och att skriva om min väg tillbaka till ett harmoniskt liv har blivit en viktig del av min terapi. Det känns oerhört tillfredsställande att kunna sätta mina egna mål och hitta min egen väg ut ur en svår personlig kris.

Gå vidare i livet
I och med att jag gjort sjukdomen till en del av mitt projekt, vilket kommer att avslutas då jag går i mål på Åre torg den 30:e juni, kan jag även se slutet på min sjukdom. Efter tävlingen tar jag med mig alla de positiva kunskaper jag tillgodogjort mig under tiden och kan sedan gå vidare ut i livet som en starkare människa.

Jag tränar idag 3-4 dagar i veckan och känner en oerhörd tillfredsställelse bara över detta. Det återstår idag drygt en månad till Åre Extreme Challenge den 30:e juni och jag inser att den fysiska utmaning är väl så stor som den mentala.

Uppbyggnadsperiod
För tillfället koncentrerar jag min träning till uppbyggnaden av min kondition och träningen utgörs idag i huvudsak av terränglöpning, kajakpaddling och landsvägscykling. Det bör tilläggas att min kondition innan jag "gick in i väggen" var dålig och det är en lång väg kvar till fysisk toppform men bara genom att röra på mig och träna regelbundet mår jag bättre och bättre. På min hemsida kan du läsa mer om mina tankar och funderingar kring min situation.

Färden mot Åre
På hemsidan kan du också följa min färd mot Åre, dag för dag. Fredagen den 1:a juni ger jag mig av mot Åre med cykel. 90 mil ligger framför mig och jag skall frakta med mig all utrustning som jag behöver för tävlingen, inklusive kajaken! Jag räknar med att hela färden tar cirka tre veckor och på vägen ingår bland annat ett stopp i Dala-Floda, för en kurs i forskajakspaddling. Min förhoppning är att dagligen kunna uppdatera min dagbok och att du skall kunna följa min väg genom Sverige.