Artiklar > Lostcyclist - 20 år av äventyr

Lostcyclist - 20 år av äventyr

Av: The_Lost_Cyclist

Lars. Vad tusan hände med dig? Jag har inte sett dig på åratal? Var har du hållit hus? Berätta!

-Ok, jag ska berätta. Men det är en lång historia. Det började år 2000 med att jag flyttade till Ålesund i Norge för att jobba i några månader. På fritiden vandrade jag ofta i bergen ovanför den lilla stugan där vi bodde. Det var då jag började älska berg och insåg att de är fulla av frågor. Senare samma år reste jag runt i Kalifornien och tillbringade även en vecka i Dominikanska Republiken. Efter sommaren liftade jag ner till södra Tyskland och luffade vidare till Spanien. Jag jobbade i några dagar på Kanarieöarna, men det var extremt tråkigt vilket innebar att jag snabbt slutade och tog mig vidare till Marocko där jag för första gången besökte Saharaöknen. Jag klättrade ensam upp på en sanddyn i Erg Chebbi och såg mig omkring. Det var då jag insåg att öknar är fulla av svar. Plötsligt visste jag vad jag skulle göra med mitt liv.

Under åren 2001 och 2002 reste jag runt i Sydostasien. Jag klättrade några vulkaner på Sumatra och vandrade djupt in i Taman Negera i Malaysia. Jag tog mig ända bort till Flores i Indonesien och tillbaka utan att flyga. Längs vägen besökte jag Java och Bali och Giliöarna. Jag stod öga mot öga med Komodovaraner och gjorde strandhugg på småöar i Nusa Tenggara. Templen i Angkor i Kambodja besöktes. Jag tillbringade även en månad på en thaiboxningsskola i norra Thailand. Under en promenad längs Khao San Road i Bangkok hittade jag en begagnad guidebok över Karakoram Highway. Jag läste texten på baksidan och en idé föddes.


En ung blivande förlorad cyklist på Java. December 2001

Under åren 2002 och 2003 försökte jag och några vänner segla till Venezuela. Vi misslyckades kapitalt. Båten blåste sönder under en stormig natt utanför Hollands kust. Inga reservdelar. Lång väntan. Nej tack. Istället återvände jag för en andra omgång på thaiboxningsskolan i Chiang Mai. Jag tog mig vidare till Burma och cyklade runt Inlesjön och genom tempelområdet i Bagan. På vägen hem luffade jag runt i Egypten och såg den Vita öknen och jag vandrade upp för Sinaiberget och sov under bar himmel i Farafraoasen. Jag köpte också en cykel

År 2004 lämnade jag Sverige på cykel. Jag trampade genom Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Turkiet och Iran.  Av säkerhetsskäl åkte jag buss genom Baluchistan. Jag stannade ett tag i Quetta och försökte smita in på den ökända smuggelbasaren i Peshawar. Jag besökte också Khyberpasset mellan Pakistan och Afghanistan och cyklade den södra delen av Karakoram Highway och vandrade i bergen ovanför Hunzadalen. Efter att jag återvänt till Islamabad cyklade jag vidare till Indien och Nepal. Jag stannade till för en simtur i Ganges och fick härbärge för natten i det gyllene templet i Amritsar. Jag flög till Australien och jobbade en månad på en farm.


Utanför den Blå moskén i Istanbul 2004


Strax utanför Nepals huvudstad hösten 2004. Cykeldatorn stod på cirka 10 000 kilometer.

Året efter, 2005, cyklade jag söderut längs Australiens östkust och vidare runt Tasmanien. Jag cyklade Bruny Island och genom den väldiga outbacken mitt i sommaren. I Darwin jobbade jag ett tag på ett vandrarhem. Jag passade även på att cykla genom Singapore, Malaysia och Thailand.


Under mitt varv runt Tasmanien. En fantastisk vacker park. 

År 2006 cyklade jag genom Tyskland, Tjeckien, Österrike, Slovenien, Kroatien, Bosnien, Montenegro, Albanien, Makedonien, Grekland, Turkiet, Syrien, Libanon, Jordanien, Egypten - och firade under min första saharakorsning nyår i Sudan. Nyårsnatten tillbringade jag i mitt tält bakom några stora stenblock i vägkanten.


Camping i Bosnien & Hercegovina 2006


Sudan 2006-07. Den ökända sträckan mellan Wadi Halfa och Dongola är numera asfalterad

Under 2007 fortsatte jag min tur över Afrika och tog mig genom Etiopien och vidare till Kenya via den då väldigt sällan använda rutten via södra Omodalen och Turkanasjön. Jag cyklade runt i Kenya utan inresestämplar och mitt visum hade gått ut - vilket gjorde mig en aning nervös. Jag fortsatte genom Uganda, Tanzania och Zambia. Jag besökte Victoriafallen och rullade sakta genom Zimbabwe och Botswana och genom Kalahariöknen. Sju år senare skulle jag även cykla runt samma öken. De sista länderna i Afrika blev Namibia och Sydafrika. Jag flög till Sydamerika och växlade cyklingen med bussresor och liftning, från Argentina till Colombia via Uruguay, Paraguay, Bolivia, Peru och Ecuador. En dag i västra Paraguay fick jag fem punkteringar. En annan dag försökte jag nå toppen av det 6099 meter höga berget Huayna Potosi i Bolivia men fick feber och vilade i en stuga medan min vän toppade.

Camping i västra Tanzania 2007


Den så kallade "Dödsvägen" i Bolivia 2007


Salar de Uyuni i Bolivia 2007

2008: Jag flög till Sanaa i Jemen och började cykla. Myndigheterna gav mig inte tillstånd att cykla österut så jag tog mig istället söderut, till Aden, och sen österut via kusten. Jag fastnade dock i en poliskontroll och fick tillbringa en natt i husarrest på ett hotell. Dagen efter fastnade jag i ännu en kontroll och blev sen eskorterad i tre dagar - mer eller mindre deporterad ut ur landet - till Oman. En tysk motorcyklist råkade förstöra mitt bakhjul så jag tvingades att ta en buss till Dubai för att köpa ett nytt. Jag hade väldigt lite pengar så en natt sov jag i en trappuppgång. Tyvärr blev det ingen cykling alls i Oman eller Förenade Arabemiraten. Men som tur var hade jag pengar till en flygbiljett till Ankara i Turkiet. Efter att jag köpt varma kläder på en second handmarknad så började jag cykla genom östra Turkiet, Georgien och Azerbajdzjan. Vissa dagar sjönk temperaturen till minus 25 i de turkiska bergen.

Vintercykling i östra Turkiet 2008


Camping i Georgien vintern 2008

2009: Jag cyklade Lettland, Litauen, Ukraina, Rumänien, Serbien, Kosovo, Albanien, Montenegro, Italien (besökte även Vatikanstaten), Frankrike, Andorra, Spanien, Marocko, Västsahara, Mauretanien, Senegal, Gambia, Guinea-Bissau, Sierra Leone och Guinea. Jag korsade Saharaöknen för andra gången och cyklade i Karpaterna, Alperna, Pyrenéerna, Atlasbergen, Rifbergen och i de Guineanska högländerna. Jag stannade i Freetown i nästan två veckor och vilade ibland i skuggan av stadens berömda bomullsträd. Jag besteg också Jbel Toubkal - det högsta berget i norra Afrika.


Under min andra saharakorsning. Västsahara 2009


En kväll i Guinea-Bissau 2009

2010: Jag fortsatte att cykla i Guinea, Mali och Burkina Faso och nådde på vägen den mytomspunna staden Timbuktu. Jag korsade Dogonområdet och Seno-Gonoslätten. Jag paddlade 350 kilometer längs Nigerfloden i en hemmagjord träkanot med namnet Joliba II och mötte flodhästar, chimpanser, och vackra fåglar under mer än två veckor i och omkring nationalparken Haut Niger. Jag flög från Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou till Paris och cyklade hem via Luxemburg, Belgien, Holland och Tyskland. Senare samma år flög jag till Kina och tog mig in i stängda områden på den Tibetanska högplatån och gjorde tillsammans med en kompis förstabestigningar av Qimantag II (5551), Fujian Feng (5866m) och Ayalik East (5952m). Namnen är våra, tror inte de har några officiella namn. Cyklingen var hårdare än klättringen: 38 dagar mellan den sista och den första byn och mat för 50 dagar på cykeln. Vi blev till sist arresterade och jag fick ännu en gång sitta i husarrest på ett hotell. När vi fått tillbaka våra cyklar så fortsatte jag att utforska delar av Kina, Laos och Kambodja. Jag firade nyår i Phnom Penh med ett gäng cyklister. Det var ett fint och bra år!


Veckorna längs Nigerfloden 2010
På toppen av ett 5000-meters namn- och väglöst bergspass i Altun Shanbergen i Kina 2010

2011: Året började med att jag misslyckades med att korsa Kardemummabergen i Kambodja. Vi letade efter rätt spår i tre dagar utan att lyckas. Jag flög vidare till Amman i Jordanien och cyklade över gränsen till Syrien. Jag besökte templen i Palmyra och försökte sen ta en ökenväg till Aleppo, men blev stoppad av fyra soldater som tvingade ner mig på marken. De siktade på mig med sina vapen medan de skrek och skrattade åt mig. Jag hade suttit på knä i sanden i tio minuter när deras chef kom till platsen och efter en stund kunde jag fortsätta cykla - men bara tillbaka till Palmyra. Den Arabiska våren hade kommit till Syrien och kriget började bara några veckor senare. Och ja, jag kände det i luften. Efter en period av jobb på hemmaplan så cyklade jag i Kanada, genom USA (norr till söder längs Klippiga Bergen) och över Baja California. Jag liftade med en segelbåt över Cortezhavet och firade nyår på öppet hav. Jag cyklade också en vecka i Sverige.


Ett av otaliga spår i Kardemummabergen i Kambodja 2011


Templen i Palmyra, Syrien, några veckor innan kriget

Canada 2011

2012: Jag fortsatte att trampa genom Mexiko, Guatemala, El Salvador, Nicaragua, Honduras, Costa Rica och en liten skvätt i Panama. Jag packraftade nerför Rio Bocay och Rio Coco i La Mosquitia. 250 kilometer på väldigt avlägsna floder i ett mer eller mindre ”ungoverned area” av Nicaragua och Honduras. Senare samma år gjorde jag även en roadtrip i England och Wales och besteg Snowdon - det högsta berget i Wales.


Rafting nerför Rio Bocay, Nicaragua 2013

2013: Det var dags att återse Sydamerika och jag flög till Mendoza vid foten av Anderna och cyklade genom Argentina, Chile, Bolivia och Peru. Det blev en del liftande och bussresor på den här turen eftersom jag ville prioritera de finaste områdena. Jag klättrade även några 4000m-berg i Cordon del Plata; Lomas Amarillas, Adolfo Calle och San Bernardino. Jag misslyckades med att nå toppen av det nära 6000 meter höga Cerro Plata eftersom jag helt enkelt var i dålig form efter en lång tid hemma i Sverige. Jag fick min hämnd när jag och en kompis nådde toppen på Bonete Chico (6759m) i Argentina, det femte högsta berget på västra halvklotet. Jag cyklade också den så kallade lagun-rutten från Chile till Bolivia och jag gjorde även en veckolång tur i Sverige.


På toppen av Bonete Chico i Argentina 2013


Pircas Negras pass i Argentina 2013


Längs lagunrutten i Bolivia 2013

2014: Jag cyklade runt Kalahariöknen via Namibia, South Africa, Lesotho, Swaziland, Mocambique, Zimbabwe, Zambia och tillbaka till Namibia. Jag passade på att återse Victoriafallen och Zambezifloden. Jag gjorde också en längre tur på sex veckor i Sverige och Norge och fick äntligen cykla Trollstigen. Uppför naturligtvis.


Lesotho 2014. 


En campingplats i Zimbabwe 2014


En campingplats i Namibia 2014

2015: Det var dags för ett återbesök i norra Thailand och jag cyklade några fina stigar mellan Chiang Mai och Pai. Jag cyklade också söderut genom områden i Burma som nyss öppnats upp efter att ha varit stängda för turism i decennier. Återigen cyklade jag en vecka i Sverige.

2016: I mars det året så lämnade jag mitt hem och cyklade Sverige, Åland, Finland, Estland, Ryssland och över Kaukasus. Jag gjorde sex höga bergspass i Georgien och en liten bit i Armenien. Jag återvände till Ryssland och besökte bland annat det gyllene templet i Elista i delrepubliken Kalmykien innan jag tog mig över gränsen till Kazakstan och vidare till Kirgizistan och Tadzjikistan. Jag tvingades flyga från västra till östra Kazakstan på grund av att min bakfälg gick av. Jag tog mig senare genom Pamirbergen via Bartangdalen - det årets höjdpunkt!


Det gyllene templet i Elista, Kalmykien, Ryssland. Det enda stället i Europa där tibetansk buddism är den största religionen 2016

Västra Kazakstan någon dag innan bakfälgen gick av


En flodkorsning i Bartangdalen, Tadzjikistan 2016

Tadzjikistan 2016

2017: Jag cyklade Surinam och den avlägsna vägen genom Guyana som helt enkelt kallas för ”the track” samt delar av Brasilien, Bolivia och Peru. Efteråt återvände jag till Sydafrika och började trampa norrut med Namibia i siktet. Jag lade lite extra kraft på att utforska den avlägsna nordvästra delen av landet och tog mig genom Khowarib-kanjonen och följde sen den torrlagda Hoarusib på jakt efter ökenelefanterna. Jag tog mig över Van Zyl-passet och nådde Ruacanafallen. Jag korsade gränsen till Angola, land nummer hundra i cykelsadeln, och ledde min cykel i dagar i den djupa sanden i den svårtillgängliga östra delen av landet. Jag liftade sen ner till Johannesburg via Zambia, Caprivi strip i Namibia och Botswana med en ny plan i tankarna. Jag cyklade Sverige i några veckor innan jag flög till Sydostasien. Jag försökte fotvandra över Sumatra, men upptäckte att det var tråkigt. Istället flög jag till Nepal och vandrade Annapurna Circuit, Annapurna Sanctuary och Three Passes Trek i Everestregionen (gjorde aldrig det sista av de tre passen). Det tog mig ungefär fem veckor och jag vandrade över Thorung La (5416m), Renjo La (5360m), Cho La (5420m) och jag gick upp till toppen på Gokyo Ri (5357m) och jag besökte även Annapurna Base Camp.


Sovplats längs "the track" i Guyana 2017

Cykling ovan femtusen meter i Peru 2017


Fantastisk cykling på djurstigar i nordvästra Namibia 2017. Skelettkusten börjar några mil västerut. 


Längs Annapurna Circuit 2017

2018 var ett dåligt år. Jag cyklade 800 kilometer genom Sverige. Från västkusten till östkusten via Dalsland, Värmland, Dalarna och Västmanland. Istället tillbringade jag för mycket tid på jobbet.


Fantastisk campingplats i Dalarna 2018

Året efter, 2019, blev bättre. I januari flög jag till Mendoza och cyklade Argentina och Chile. Jag återsåg Atacamaplatån och cyklade Pircas Negras pass för andra gången. Min plan var att gå upp på några 6000m-berg men tack vara dåligt väder blev det inte ens ett försök. Istället cyklade jag ner till Chiles kust. Senare det året flög jag till Kenya och trampade upp till Turkanaregionen och höll på att hamna mitt i ett stamkrig. Turkanafolket och pokotfolket slogs med varandra i byn Kapedo bara minuter innan jag anlände. Jag cyklade sen norrut på en ny väg som byggts för att undvika konflikten och lyckades se mycket avlägsna områden av nordvästra Kenya. Vägen fanns inte på några kartor. Jag cyklade vidare till Uganda via gränsövergången i Moroti. Jag återvände till Kenya och cyklade upp till Maralal och besökte Wilfred Thesigers gamla stuga. Hustrun till hans adoptivson blev förvånad men mycket glad över mitt besök. På vägen tillbaka till Nairobi cyklade jag över Laikipiaplatån.


Pircas Negras Pass 2019


Ett spännande möte nordväst om Naivashasjön i Kenya 2019


Camping i Turkana, Kenya 2019

Vägarna över Laikipiaplatån var nästan helt perfekta

2020: Jag fortsatte min tur i Afrika och cyklade mellan Nairobi och Mombasa, mest på mycket små sandvägar. Jag tog dock en buss sista biten för att spara in tid och undvika den hårda trafiken nära kusten. Jag såg Kilimanjaro för första gången och nådde 110 000 kilometer i cykelsadeln. Jag lämnade Afrika och hade tre sköna veckor på Ko Tao i Thailand innan jag flög vidare till Schweiz där jag är just nu. 

Det var det. Vad har du själv gjort?

Följ gärna kommande år på min Instagram 

För de långa berättelserna www.lostcyclist.com 

För min bok som handlar om min första tur i Afrika: http://www.lostcyclist.com/boken/ 


Någonstans i Schweiz i Coronans år 2020

Tack! Vi hörs!

//Lars

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2020-03-25 10:17   andersmossing
Det går inte att kommentera sånt här egentligen. Överväldigande! Spännande läsning som borde förevigas i en 1000-sidig bok.
 
Svar 2020-03-25 10:51   The_Lost_Cyclist
Tackar så mycket! Men någon mer bok blir det nog inte... :-)
 
2020-03-25 10:43   luleå
Det var det. Vad har du själv gjort?....jOBBAT OCH JOBBAT och betalat in en massa skatt till den svenska välfärden med förhoppning att jag då har rätt och använda den ifall jag behöver!
 
Svar 2020-03-25 10:57   The_Lost_Cyclist
Trist kommentar. Jag har jobbat ca 75% av de här tjugo åren och bör väl då ha rätt till 25% mer välfärd än någon som bara jobbat halvtid, enligt din kinkiga logik.
 
2020-03-25 11:01   OBD
Otroligt vad du har hunnit med. Jag log för mig själv när jag läste om ditt 2018, "...Istället tillbringade jag för mycket tid på jobbet" Du har alltså ett jobb i Sverige?! :-)
Stort TACK för en fantastisk resumé av dina fantastiska 20 år jorden runt. Och om jag förstår dig rätt är det absolut inte slut ännu. Håller med Anders Mossings idé om en bok. Men jag skulle nog föredra ett antalböcker med färre sidor. :-)
 
Svar 2020-03-25 11:05   The_Lost_Cyclist
Tack! Jadå, jobbar både inom kriminalvården och andra vårdinriktningar på hemmaplan. Väldigt mycket övertid och nattpass för att öka timpengen. På somrarna finns det hur mycket jobb som helst och sen är det lätt att gå på timme etc. Sen slutar jag och reser ett tag. Sen börjar jag om. Har gjort så under dessa år. Angående bok så: https://www.adlibris.com/se/bok/den-forlorade-cyklisten---lars-bengtssons-resa-genom-afrika-9789198141504

Tack för att du läste och tack för en fin kommentar!
 
2020-03-25 11:19   luleå
Det var ju du som frågade " Vad har du själv gjort? och jag gav dig ett ärligt svar så vad var felet?
 
Svar 2020-03-25 11:28   The_Lost_Cyclist
Felet ligger i att du insinuerar att jag inte betalar skatt och därför parasiterar på svensk välfärd fast jag endast har valt att lägga mina pengar på resor istället för på bil och hus. Flå mig levande för mitt fasansfulla brott mot jantelagen!
 
Svar 2020-03-25 11:33   luleå
Du frågade och jag svarade och det har inget och göra med vad någon annan har gjort utan fortfarande var det bara vad jag gjort....nämligen jibbat och jobbat och det är väl en bra sak ändå?
 
2020-03-25 15:41   HasseQ
Suveränt, och grattis till alla upplevelser, kul att läsa ! Jag har ofta följt olika långfärdscyklister lite i hemlighet, för att det är kul att lära sig och se hur det är.
Jag har gjort en hel del biketouring i Europa, Usa, Japan, men aldrig varit sugen på att cykla i U-länder, har inte drive och motivation för det, det gäller ju att känna sig själv.
Jag vet ju att jag gillar lite lagom strapatser och möjlighet att köpa några bärs & smarrig mat varje dag, samt att sighsinga längs vägen -:)
 
Svar 2020-03-26 09:41   The_Lost_Cyclist
Jättekul att du gillade det! Enligt mitt tycke finns det både för- och nackdelar med U-länder. Jag kan ha svårt för (men förståelse för) hysterin som kan uppstå och att man alltid är i händelsernas centrum. På så sätt kan jag sakna Europa när jag är i t ex stora delar av Afrika. Samtidigt är många U-länder så otroligt lätta att resa i. Finns det inget hotel? Knacka på en skola så får du ett klassrum att sova i. Går cykeln sönder? Det är bara att lifta, troligen kommer det första fordonet att stanna. Det händer ju inte ofta i Europa... :-)
Jag hade tänkt att cykla genom Europa nu i vår - det var tio år sen senast (minus en skvätt 2016) men det blev ju inget med det tack vare nuvarande situation.
 
2020-03-26 08:08   nilsj
Mycket trevlig och spännande läsning! Har också läst boken!
Ha en skön sommar med fina turer!
 
Svar 2020-03-26 09:42   The_Lost_Cyclist
Jättekul att du läste - och att du även läste boken! :-)
 
2020-03-26 19:56   Joakim Östberg
Fantastiska berättelser! Alltid en njutning att följa dina resor.
 
Svar 2020-03-27 13:37   The_Lost_Cyclist
Kul att höra, Joakim! :-)
 
2020-03-27 14:06   brunsju
Inspirerande och häftigt!!
 
Svar 2020-03-28 10:36   The_Lost_Cyclist
Härligt! Kul att kunna inspirera en smula! :-)
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!