Klick

En svart vägg kom rullande från nordväst, rakt över sjön och upp på stranden där jag satt.
Jag kurade ihop mig under min regncape på stranden av Femunden i Femundsmarka nasjonalpark.
Det var sent i september och det var nog den första snöstormen som passerade.
Det slet och drog i mig och jag undrade hur länge detta skulle hålla i sig.
Men tio minuter efter det att det hade börjat, var det åter uppehåll i snöandet.
All snö smälte direkt, vilket gjorde att alla motiv såg ut som innan.
Jag hade tappat lusten att plocka upp kameran igen, det kunde ju börja snö igen när som helst och jag kände mig ganska frusen.

Kylan hade krupit in under min tröja och sakta kramat blodet ur mina händer.
Det började värka lite i dem och jag försökte värma dem genom att blåst i kuporna jag formade.
Jag reste mig upp och tog av mig capen och vände mig om för att gå mot bilen.
När jag böjde mig ner för att ta upp stativet, såg jag den.
Bilden.
Det är lika farscinerade varje gång det händer.
Plötsligt ser man ett motiv.
Det känns bara rätt.
Provar ett steg åt vänster.
Ett åt höger.
Där.
Klick.