Jämtlandstriangeln; Ensamvandring Augusti 2008

Lördag, 23 augusti

Soligt, växlande molninghet, lite blåsigt

Jag kom till Storulvåns fjällstation vid 10-tiden. Natten hade jag ägnat åt att åka tåg från Södertälje utan några som helst föresningar eller bekymmer (kors i taket SJ). Redan när jag steg av bussen upptäckte jag att det inte var sommar längre. Jag hade bara en kortärmad tröja på mig och insåg snabbt att det skulle bli kallt med bara en långärmad i packningen. Som tur är hade de långärmade mikrofiber till försäljning så jag kompletterade med ytterligare en till.

Ca 16 km vandring till sylarna, en lätt vandrning på vältrampade stigar. Under hela dagen hade jag minst en människa inom synhåll så ensam kände man sig då inte. Ungefär halvvägs vek jag av från leden och käkade en god fjällunch tillsammans med ett par renar på några tiotal meters avstånd.

Någonstans efter Spåime fick jag för första gången syn på Sylarnas fjällstation i fjärran. Det var väl egentligen bara sista biten efter bron över Enan som var något ansträngande. Det är längre mellan Gamla Sylen och fjällstationen än vad man kan tro. Väl framme pratade jag runt lite på stationen och fick en del turtips på vad man kan ta sig för. Tur upp på Fruntimmersklumpen, Herrklumpen och givetvis Syltopparna. Eller varför inte gå en dagstur ner mot Ekorrdörren.

Eftersom jag redan innan avresan hade bestämt mig för att gå upp på Syltopparna så slog jag läger en bit upp i Slottsdalen. Det blåste en del men solen värmde fortfarande skönt. Solen gick dock ner ganska fort bakom Lillsylen så det blev en tidig kväll och faktiskt riktigt kallt på natten. Ett nödvändigt måste tvingade upp mig mitt i natten, vilket inte var helt fel då det var stjärnklart och en mycket vacker natt. Nästa år blir det dock en ny sovsäck...

Söndag, 24 augusti

Soligt, klarblå himmel, lite blåsigt 

Solen väckte mig klockan nio efter en natt med dålig sömn. Efter att ha kikat ut och sett vädret åt jag en snabb frukost och packade mat, lite vatten och det allra nödvändigaste i midjeväskan (Topplocket på Arc'teryx Bora 80)

Jag tog mig snabbt upp till övre delen av Slottsdalen och sen vidare upp på berget 1624 (heter vadå?). Blockterräng hela vägen upp som inte var allt för ansträngande att gå i. Det var en mäktig, nästan hisnande känsla när man kom upp över krönet och för första gången tittade över stupet ner i dalen bort mot Slottet, glaciären glittrade i solen. Efter det en lite trixig travers på krönet upp mot riksröset, Rr 155B, och sen vidare upp på Storsylen. Väl på toppen var första gången som solen gick i moln men utsikten denna dag var helt fantastisk, jag kunde knappast haft bättre väder. Storlien rakt norrut; Åreskutan och Bunnerfjällen mot nordost; Helagsfjället i söder, Bandaklompen västerut in i Norge; med mera.

Jag slog mig ner och åt lite lunch och började prata med två herrar som var beresta i Jämtlandsfjällen. De tipsade om Stoerikvollen (som man för övrigt kan skåda åt nordost) om jag skulle ha tid någon gång, vilket jag ju faktiskt hade nu i och med att jag hade två dagar till godo. 

Eftersom jag hade fint väder, mycket med ork i benen och att den låg så nära tog jag "genvägen" över Lillsylen ner.  En bit ner på västsidan av Lillsylen hör jag glada rop och skratt söderifrån. Det är ett gäng killar som åker kana ner för en snölega. En bit ner hittade jag också en och jag bara måste prova. 

Även denna kväll blev tidig, redan före solen faktiskt. Jag bestämde mig för att gå till Stoerikvollen under morgondagen och kunde då behöva lite sömn, dessutom ville jag komma iväg tidigt om det var bra väder. På natten blev jag väckt av ett underligt ljud och det tog ett bra tag innan jag var klar i knoppen nog för att inse att det bara var en ovanligt nyfiken ren... 

Måndag, 25 augusti 

Soligt, växlande molnighet, BLÅSIGT 

Jag vaknade samtidigt med solen och det blåste fortfarande lika kraftigt som det gjort under natten. Jag packade och lyckades till slut få ner tältet. Jag startade vandringen med att runda Vaktklumpen på ca 1200 meters höjd och sen leta mig ner mot leden, Fisktjärnen var lätt att ta sikte på. Tanken var att följa leden till Norska gränsen och sen ta någon av småstigarna över kalfjällen bort till Storerikvollen. Stigarna hittade jag tyvärr inte och ärligt talat gjorde jag inga större ansträngningar för att hitta dom heller. Det var trots allt en fin led med många renar. Någonstans mitt på fjället mötte jag dagens första vandrare. Det var de fem som bott på Storerikvollen under natten vilken får stå i konstrast med att det natten före det bott 62 personer där!

En bit in i fjällbjörksskogen hittade jag en mysig bäck som fick bli lunchstället. När jag satt där och väntade på att maten skulle blir varm såg jag något som plaskade i vattnet. Det var en liten fisk som irrade sig uppåt i det ankelhöga vattnet. Tack vare fisken kokade maten över och det tog ett bra tag innan köket var rent igen, men det var det värt.

Vid bron över Djupholm träffade jag på en ensam vandrare som satt och njöt av solen och utsiken över Essandsjön och baksidan av Sylmassivet. Hon skulle också till Storerikvollen så vi slog följe sista biten. Jag lyxade till det rejält den kvällen med att hyra ett rum, duscha och äta en trerätters middag; fisksoppa till förrätt, Ugnskokt lax och potatis som huvudrätt och äppelpaj med vaniljsås till efterrätt. En kall öl slank också ner...

Tisdag, 26 augusti

Regn, blåsigt

När jag var uppe på toa kl 01:00 var det stjärnklar himmel; när jag vaknade strax efter klockan sex regnade det. Efter en stadig norsk frukost sade jag hejdå till alla de jag träffat och insåg att om jag direkt skulle börja gå mot Blåhammaren skulle jag vara framme tidigt på eftermiddagen, och vad skulle jag göra där? Eftersom det just nu inte regnade bestämmde jag mig för att först ta en kort morgontur upp på Blåkkåkleppen, 909m. Det var tyvärr ingen vidare utsikt så jag stannade inte så länge men vid fint väder hade man fått en ganska fin vy bort mot Sylarnas "baksida. 

Tillbaka i stugan blev det en snabb omplåstring av fötterna (hur många har fått skavsår uppe på foten?) och sen gav jag mig iväg mot Blåhammaren. Jag hann inte längre än till bron innan det började ösregna och sen höll regnet i sig hela vägen. Dagens lunch åt jag i raststugan vi Endalen och där kunde man läsa en smått tragisk historia. Jag tog en bild av historien som låg att läsa i stugan.

Väl framme vid Blåhammaren hade lite tur: regnet slutade precis när jag kom fram till Blåhammaren och tog vid igen EXAKT i samma ögonblick som jag skulle lägga in ryggsäcken i tältet! Trots regnet fick jag ändå se lite djurliv; en groda, en lämmel, ett gäng ripor och givetvis en massa renar...

Onsdag, 27 augusti

Solglimtar, skurar

Natten slumrades igenom och jag vaknade av att solen tittade ram och värmde tältet. Jag hade ingen brådska så jag passade på att torka mina skalplagg på en klipphäll under tiden jag åt frukost och packade ihop.

Jag startade dagen med att följa stigen mot Ulvåtjärn men vek av söderut och gick över Ulvåskaftet. Därifrån fick jag en väldigt fin vy över dalen där Storulvån rinner. Efter lunch började det regna lite smått och jag kämpade mig upp mot Snashögarna. Tanken var att slå läger någonstans i dalen mellan Getryggen och Snashögarna för att ha en chans för en topptur om vädret tillät dagen efter.

 Någonstans på 1100 meters höjd gick jag in i molnen och såg knappt 50 meter framför mig. Till slut hittade jag i alla fall stugan och kunde vila mig lite. Under tiden skingrade sig molnen och jag kunde  för första gången få en skymt av dalen och Noder-tvärån. Dalen var väldigt blöt och kuperad så det tog ett bra tag innan jag kunde hitta en lämplig tältplats. Fler och fler låga dimmoln drog in/ner österifrån samtidigt som moln drog in västerifrån. Kanske var en olämplig tältplats trots allt...

Torsdag, 28 augusti

Solglimtar, skurar

Tälplatsen var inte så olämplig, men vädret var läskigt. Regn hela natten, vindbyar upp mot storm (kändes det som i alla fall) och dimmoln efter dimmoln. Det kändes som om allt jag ägde var fuktigt och blött även fast det inte var det. Någon topptur på Snasarna var det inte tal om eftersom molnbasen var lägre än där jag tältat samtidigt som det blåste för mycket.

Istället gav jag mig av österut ner i dalen. Vägen ner var väldigt kuperad och det tog ett bra tag innan jag kom under molnbasen. Jag tog inte stigen utan försökte hålla mig på ca 900 meter och runda Tväråklumparna och Getryggen. Massvis med blåbär och hjortron så jag levde gott!.

Eftersom det ändå var ganska hyggligt väder när jag kom fram till Storulvåns fjällstation bestämmde jag mig för att tälta även sista natten men ändå lyxa till det med dusch och bastu. Det var otroligt skönt att få tvätta av sig och basta lite. Utanför bastun har de en kallkälla där de pumpar upp vatten från Storulvån så det blev nästan som ett vinterbad. Efter bastu och dusch satte jag mig uppe på "loftet" (vindsvåningen på fjällstationen) och läste lite tidningar och böcker innan jag begav mig ner till tältet igen. Kvällsmaten bestod av en Real turmat och en hög med snickers, en riktigt lyxmåltid med andra ord...

Fredag, 29 augusti

Solglimtar, skurar

Lugnaste dagen i mannaminne. Snabbfrukost i tältet, snabbrivning av tältet och en snabbtvätt på fjällstationen. Men efter det gick ingenting snabbt. Bussen mellan Storulvån och Enafors körde långsamt på grund av vägarbete, dryga timmen väntetid i Enafors, två timmar tåg till Östersund, dryga timmen väntetid, två timmar tåg till Sundsvall, 20 minuters väntetid... Trodde jag ja! "Ett godståg har spårat ut i Söderhamn och tåget mot Stockholm väntas bli en och en halv timma sent." En och en halv timma senare: "Tåget mot Stockholm väntas bli ytterligare en timma försenat." 

 Jag ägnade timmarna i solen åt att läsa, skriva dagbok och tälja till min vandringsstav...