Artiklar > Ensam längs Kungsleden 2009 del 1

Ensam längs Kungsleden 2009 del 1

Av: FrökenM

11/8 2009, Tisdag, kväll

Tåget har lämnat Uppsala och kommit en bit. Det är ett tag kvar till sovdags, tid som ska fördrivas med kart rekning, bokläsning, godisätande och förhoppningsvis lite konverserande. Hittills 5 kvinnor i kupén. 1 som inte talar svensk, verkar resa ensam. Runt 30 år, tystlåten men trevlig och lugn. 1 äldre norrländska som troligtvis vart på besök i de södra delarna. Erfaren på tågresandet; hon hjälpte snabbt till att hitta stegen så jag fick upp min väska och den utländska kvinnan sin. Sedan 2 unga tjejer (jag är ju också ung men yngre än jag är de). Lite orutinerade verkar det som men trevliga. Stack till restaurangvagnen när jag klev på i princip. Riktiga stockholmstjejer, hörs på en gång, innerstan såklart.

Tåget tuffar fram genom landskapen. solig och fin kväll och det är lugnt i vagnen. Laddad det är jag allt. Förväntansfull, har höga förväntningar på lugn, vackra vyer, fysisk ansträngning och en prövning för hela mig. Nervös, kommer jag orka, våga och vilja hela vägen? Just nu är min vilja stark men känner ändå små tvivel på min förmåga. Ibland smyger tankar på ändrat mål sig in: "kanske ska jag bara gå till nikka...". Men NEJ! Målet är Abisko! Dit ska jag. Målet har vart klart sen jag funderade på resan och jag ska nå fram.

Glädjen finns med. Stor och stark. Jag är nöjd, stolt och glad att jag vågat resa. Någon gång ska jag lära mig vandra själv så varför inte nu?

Dagens etapp: Västerås - Uppsala, Uppsala -> norrut

 

 

12/8, Onsdag, kväll, Teusajaurestugorna

Efter en typisk sova på tåg natt, där man vaknar stup i ett vanligen av en konstig sväng eller av att det är sags att vända sig, ringde alarmet 07.15. Jag steg upp och satte mig utanför kupén för att äta frukost. När det blev dags att stiga av det endast 10 min sena tåget, hade ingen i kupén vaknat. Men jag Dundrade in och släpade ut min tunga väska. Av tåget kom jag i Gällivare och efter viss väntan satte jag mig på buss 93 mot Ritsem för att åka till Vakkotavare.

 

 

Resan gick smidigt, två längre stopp gjordes; vid Kebnats (där man kunde skymta Salto) och vid Stora sjöfallet. Jag steg av bussen 12.30 vid Vakkotavare. Satte mig utanför stugan och åt lunch. Samtalade med stugvärden och två mycket trevliga medresenärer. De vandrade iväg, vi sa att "vi ses vid båten". Efter att ha spisat lunch, funderat på hur träningen går för Marcus Hellner (som sågs på väg 45 från Gällivare åkandes rullskidor) spände jag åt packningen, knöt kängorna och gav mig av.

 

 

Backen upp från stugan var brantare men kortare än jag trott. Men den är rejäl och man ska inte skynda upp för den. Väl över trädgränsen var det behaglig vandring i omkring 3 timmar. Det är fantastiskt vackert. Bakom sig kan man skymta Sarek och längre fram se Gappetjåhkka torna upp sig. Det är i höjd med den man sja och sedan bär det utför ner mot Teusajaure och båten.

Men innan dess hinner man vila ögonen på Sladdotjåhkka och Varåtjåhkka på sin vänstra sida och in i dalen mellan Garnnjelabâkte och Råsse samt Råsse och Tjoarvek. Man ser även längre bort än så och fjällens mystik och storslagenhet märks mycket väl. När solen kommer fram och vinden håller myggen borta är det en dröm att vandra! Helt fantastiskt och man vill att det aldrig ska ta slut. Mot slutet av sträckan skulle en bro passeras över jokken, som rinner ner mellan Rahpattjårro och Guolbantjåhkkå, leder leden nedåt dalen och över bron. Sedan går leden rakt upp längs jokken igen. Här kan man med fördel snedda nordost för att spara lite tid och kraft. Torr och fin hed. Detsamma bör undvikas på Vakkotavare-sidan då det är betydligt blötare.

Sista biten ner mot Teusajaure är DRYG! Man ser först sjön, tror att man är nära men har drygt 50 min vandring nedåt; en riktigt jobbig bit. På vägen genom den sista dryga delen möter jag det trevliga paret. Jag går i förväg och vi möts igen vid båten och färdas tillsammans över jauren. Färden över bjuder på synen av en hel regnbåge från strandkant till strandkant. Så vackert när den ramar in den otroliga dalen. Dalen bör betraktas då den är otroligt vacker.

Stugvärdsparet är otroligt trevliga. Bjuder mig att stiga in och sitta ner en stund. Berättar om stugerfarenheter och fina fjällvandringar. Fick tips om Vistasdalen, ska vara något extra. De tipsade även om att tälta innan Singi imorgon. Bättre vatten sa de.

Efter middag och tvätt är det sängdags. Upp tidigt imorgon och hoppas på bra väder. Tack bra märkeskläder!

Dagens etapp: någonstans i norrland - Gällivare, Gällivare - Vakkotavare, Vakkotavare - Teusajaurestugorna

 

 

13/8 Torsdag, morgon, fjället

0430 ringde klockan och jag satte igång med packning och frukost. Omkring 6 gav jag mig iväg uppför backen. Som stugvärdsparet utlovat tog det omkring 30 min oh sedan planade det ut på en vacker fjällhed.

Nu är det rast. Det är så vackert här uppe. Solen lyser, det är alldeles tyst utom då en liten fågel kvittrar eller en humla surrar. Jag hittade ett blåbärsställe och har plockat en kopp. Hittade även 2 hjortron som smakade gudomligt!

 

 

Leden är mycket fin här uppe och efter backen är det en ren fröjd att vandra. Målet för dagen är en jokk mellan Kaitum och Singi. Singi ska visst inte bjuda på fin omgivning eller bra vatten så tipset jag fick var att stanna innan Singi.

Jag kan redan se dalen där Kaitum ligger. Än känns dagen lätt, vandringen går bra och väskan väger lagom. Jag uppskattar varje krona jag lagt på bra material. De visar här varför de finns. Nu: Blåbärsätande. Strax: fortsatt vandring mot Kaitum och lunch =)

Samma dag, lunch, Kaitumjaurestugorna

En liten lätt skur hann ifatt mig alldeles när jag var nästan framme vid Kaitum. Vandringen hit gick bra uppe på fjället men vandringen nedåt och sedan längs dalen var tuff! Utför för att det var utför och sedan för att det var stenigt och fult! Det var sten överallt och lite björk och vide. Berget bredvid på södra sidan var fullt av sten vilket får det att se grått och tråkigt ut. Nu när man är framme ser man fjällets maffiga brant rakt framför sig.

Efter att ha korsat forsen var det en stunds behaglig vandring fram till Kaitum. Stigningen uppåt började igen strax innan stugan och kommer fortsätta en bit. Men först lunch och lite vila.

 

 

Samma dag, kväll, vid Stuor-Jiertàs fot

Riktigt så långt som jag tänkt blev det inte idag. Allt för fint väder fick mig att njuta och slå läger lite tidigare (2 km). Men fick en kanonplats. Först vandrade jag förbi en, på slättområdet som man kommer till efter bron över Tjäktjaåkka. Kanonfin. Men efter en stund hittade jag denna vid Stuor-Jiertàs fot alldeles nära leden och jokken. Jag tvättade en tröja vilket naturligtvis framkallade regn och inte den sol jag hoppats. Regnet var dock bara en skur; det är väll till att börja med i alla fall. Känns som det kommer regn imorgon. Efter tvätt och mat är det nu dags att lägga sig. Ska upp lika tidigt imorgon, var så skönt att ta det lugnt. Imorgon - tur mot Sälka.

Dagens etapp: Teusajaure-Kaitumjaure, Kaitumjaure-Stuor-Jiertàs fot.

 

 

Fredag 14/8, morgon, vid foten av Stuor-Jiertà

Magisk morgon. Solen lyste på Stuor Avrrik när jag kikade ut genom tältet. Vädret blir nog som igår tror jag. Såg renar på andra sidan älven. Gick och betade, räknade till sju men de var nog fler. Såg även två på denna sida men de rörde sig mot Gávgulvággi. Nu börjar långsam tur mot Sälka. Har ont i höger fot. Men det är bara att tat lugnt och gå på. Bråttom har jag inte.

Samma dag, förmiddag, Singistugorna

Efter en lätt vandring är jag nu vid Singi. Tur att jag inte gick närmare igår, här finns inga fina tältplatser.

På vägen mötte jag flera grupper med renar. Först en med renkor och kalvar och sedan en med rentjurar. De hade väldiga horn och den älste och störste gick först. Riktigt maffiga horn. De kom på ca 10 m avstånd som närmast medn verkade ha svårt at upptäcka mig. Jag väsnades lite för att uppmärksamma dem. Och visst går renar både på Kungsleden och på spången även om de flyttar sig kvickt när någon kommer nära.

När det är fint väder bör man verkligen ta sig tid att betrakta alla de stora fjäll som ligger längs dalen. Man akn se riktigt långt en dag med klart väder. Det går inte att med ord göra dessa vidder rättvisa. Jag är glad att jag tältar då detta ger mig frihet att gå dit jag vill och stanna där jag känner för det.

 

 

Stugvärden i Singi, trevlig som alla andra, berättade att innan Sälka (2-3 km) finns det fin ängsmark att tälta på. Så det blir dagens mål. (Klagomål: folk som röker i fjällen och förpestar den friska luften och naturen för oss andra!!)

Samma dag, lunch, Sinnijohka

Kort men ansträngande blev vandringen från Singi till lunch. Direkt efetr Singi är det mycket stenigt på väg bort mot den lilla ryggen som man ska över. Efter den blir det emellertid bättre om än något stenigt. Lunchstället är bra, nära vatten och vid en perfekt flat sten att lägga väskan på så den blir lätt att få på sedan. Utsikten härifrån är fantastisk. Mot Sälka är det soligt medan jag ser regnskurar dra fram mot Singi. Ibland nås jag av någon droppe men inte mer. Långt in i dalen mot Sälka ser man. Landskapet öppnar sig emellan bergen och vägen framåt ser något kuperad ut men fin. NU: Lunch SEN: mot tältplats.

Samma dag, eftermiddag, strax innan Sälka

Jag har hittat min tältplats! Just nu: solar i absiden då det regnar ute. Fy tusan så skönt! Jag är trött i kroppen och vill bara njuta här med mina mariekex och salamiost! Stortvätt av mig blir det sen och även strumptvätt. Sen är det middagsdags. Imorgon vilodag!

Från Sinnijohka och hit har vandringen varit ganska okomplicerad men bitvis stenigt som bara den. Detta gör att sträckan kräver lite tid att gå. Men vandringen är omväxlande och man ser hela tiden nya vyer. Fantastiskt att kunna se åt båda håll i Tjäktavagge och dessutom i andra dalar som man går förbi. Vid klart väder ser man nog Kebnes topp vid bron över Guobirjohka. Jag kunde i alla fall se Drakryggens topp. Efter att ha passerat renstängslet mitt emot Cuhcavággi löper vandringenbrantare utför för att sedan bli plan och mjuk ochnästan helt utan sten. Bra småbroarfinns vid Gaskkasohkas utlopp men vissa trappsteg är lite höga. De fina tältplatserna återfinns strax innan man är mitt för Mielkeriehppi, innan man går över den lilla steniga kullen svänger man av åt vänster längs kullens kant. NU: mer kex och sol!

 

 

Dagens etapp: Foten av Stuor-Jiertà - strax innan Sälka

Middagsreflektioner: - Det är väldigt lite mygg. Tot 8 bett på tre dagar. Bra årstid eller bara tur? - Väderförändringar sker snabbt i fjällen och snabbast högtst upp (toppar). Det är makalöst vad liten man känner sig när ett stort mörkt moln täcker ett stort berg med glaciär som Sälka. Det märks direkt på vinden som friskar i lite lätt.

Roliga minnen som ej är nedtecknade:

1. 12/8. Vid båten mötte jag det trevliga paret. Hon har problem med sin väska som sitter snett och de frågar mig om jag vet vad det kan vara. Jag svarar lite tvekande men ser direkt två remmar som inte är åtdragna. Jag dara i dem, men efetrsom inte väskan spänns om helt händer ingenting. Hon tar av väskan och ber mig prova om jag känner något konstigt. Då jag de senaste 4,5 timmar har burit på min egen ca 20 kg väska blir hennes knappt 10 kg som en fjäder. Jag svarar snällt att jag inte känner något konstigt men tänkte i mitt stlla sinne att det kan bero på hur bortdomnad ja var...

 

2. 12/8. På kvällen tänkte jag tvätta mig vid bastun. Men när jag samlat ihop mina saker och ska traska dit traskar en NAKEN man ut. Hela härligheten synlig varpå jag väljer ett annat tvättställe.

 

3. 13/8 På eftermiddagen kunde jag ta på mig mina snygga "shorts" =)

 

 

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2010-03-22 22:44   terhop
Hej Malin, Din berättelse påminner mig om när jag gjorde min första riktiga vandring 2003 - men då var jag gissningsvis 45 år äldre än vad du är. Jag gick Vakkotavare-Abisko och precis som du tvekade om du kanske skulle korta av till Nikkaluokta hade jag också olika planer B. Men när jag kom till Sälka vågade jag offra en reservdag på att ta vägen över Nallo (vilket jag verkligen inte ångrade). Jag kom fram till Abisko och sedan dess har jag varit i fjällen varje år.

Så där ser du vad en ensamvandring Vakkotavare-Abisko kan leda till.
Terho
 
2010-03-23 06:16   såg
härlig läsning
 
2010-03-23 09:41   Bulingen
Trevlig läsning och vackra bilder! Fina minnen vaknar till liv! Jag har själv vandrat Abisko - Vakkotavare. En mycket vacker del av Kungsleden.
 
2010-03-23 10:11   dHANScan
Super berättelse - du är tydligen inte ensam på fjället, men TILLSAMMANS med fjället och alla oss medvandrare.

Själva känner jag inte denna norra sträcka av Kungsleden, faktiskt är jag som mest till sträcken mellan Aktse och Kvikkjokk och allerbäst - strövtågen inne i Sarek

Glädjande att du tar med de många små vardagsupplevelser från liggvagnen på "Lapplandspilen", prat med stugvärder och andra, hushållet på ditt lägerställe, inväntan i tältet på bättre väder el pga värme behöva kliva ut av sovsäcken när man sovit för länga en solmorgon, osv.
Bra med bilder där du själva kommit med

Inväntar din berättelse om den vidare färd mot Abisko

Hälsningar från DK,
Hans
 
2010-03-23 10:15   Wolf25
Ser fram mot fortsättningen.
 
2010-03-23 23:40   fowwe
En mycket trevlig och välskriven berättelse där du också fått med lite goda råd till dem som tänker gå i dina fotspår!
 
2010-03-25 14:23   FrökenM
Hej på er alla!

Tack för så fina kommentarer! Kul att det är fler som känner igen sig. Det är ett område att återvända till. =)
 
2010-03-25 19:45   Karolina P
Det är sådana här små historier som gör att lusten att vandra ensam igen väcks...trots man och litet barn...
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Aktuellt: Gotaleden invigd