En dröm blir till verklighet

Utdrag ur Staffans blogg, med tillåtelse att publiceras på Utsidan:

Nu står jag äntligen vid Lindesnes och ska ta de första stegen norrut mot den ryska gränsen. Drömmen har länge funnits där någonstans långt bak i huvudet, omöjlig att lägga undan. Det har inte hjälpt att ge sig ut på andra turer för att göra mig motståndskraftigt mot skogsrået som lockat ute i vildmarken. Det har gjort att jag fått utlopp för längtan att vara ute i naturen, men samtidigt har det skapat en ännu större längtan.

Framför mig ligger flera tusen kilometer vandring genom skogar och fjäll. Solnedgångar ska fotograferas, lägereldar ska njutas och utsikter ska ses. Men också blöta sockor som ska sättas på fötter och stormar jag ska undvika.

Många har frågat hur länge jag tror att det kommer ta. Svaret är ett år, varken mer eller mindre. Meningen är inte att gå genom den svensk-norska fjällkedjan, oavsett hur lång tid det tar. Målet är att uppleva naturen i ett helt år. Att det råkar bli denna sträcka är att den ligger lämpligt till.

Hur känns det att starta en så lång tur som man dessutom drömt om så länge? Som när jag bodde i Stockholm och var på väg till en veckas tälttur i fjällen. På den tiden då fjällen bara var något jag besökte några få gånger per år. Men nu är det tio gånger mer. Och lite till. Resefeber sedan länge. Myror i baken. Fjärilar i magen. Känslan av att nu startar något stort, nytt och spännande.

Nu ska jag ta det första steget på turen. När jag tänker på hur många steg jag ska ta känns det som en oöverkomlig uppgift att ta så många korta steg innan jag kommer fram. Det passar bra att avsluta ett inlägg med ordspråket: Varje hundramilavandrig börjar med ett steg.

Läs intervjun med Staffan

Till Staffans blogg