Det går om man vill... Skridsko med vagn...

Dagen badade i sol när vi satte av mot Hellasgården. Det skrek ÄVENTYR i min hela min kropp... Det stora äventyret var förstås bara att lägga åt sidan och i stället rikta in sig på den lite beskedligare friluftsaktiviteten "äventyr". Vi är EN FAMILJ och eftersom hela veckorna går åt till att jobba, äta, skita, sova och  mysa med barnen så mycket som det bara går, blir det inte mycket andra aktiviteter.

Vad är det som kommer på isen?

När helgen kommer vill jag inte försaka att umgås med mina kära och lämnar därför storäventyrstankarna i en liten LÄNGTARpåse som vid lämpligt tillfälle får knytas upp och användas.

Vad göra med en knapp 4 månaders amningsmaskin, ett 3.5 årigt energiknippe samt en naturtörstande fru??? Långfärdsskridsko i Hellasgården...! Hellas har allt. Naturen är storslagen, närhet till det mesta som kan tänkas behövas när de små är med.

Matsäck i form av varm choklad, smörgåsar med prickigkorv, varmkorv, korvbröd, samt ett par Delicatobollar packades ner i en ryggsäck... Kaffe till Pappa förstås. Bilen packades med två barnvagnar och en pulka sedan satte vi av.

Väl framme (15 minuter senare) var båda barnen försjunkna i djup dvala och det var bara att baxa ner dem i sina vagnar. Pulkan togs med ifall den stora skulle vakna. Vi vandrade ut på isen. Tre decimeter tjock och med plogad bana kände jag mig säker att våga köra ut vagnarna på isen. Vi var inte ensamma :-) Solen sken från klarblå himmel och det var söndag. Parkeringsplatsen var full av bilar och parkeringsautomaterna kunde inte längre ta emot mynt p.g.a att de var överfulla de med, men det är något visst med långfärdsskridskoåkning isen sväljer personer oerhört bra.

Charlotte har inte åkt skridskor sedan barnen föddes, hon kände sig lite spänd. Hon krängde på sig skridskorna och körde en provrepa. Det gick galant. Efter ett par minuter kom hon tillbaks med ett leende över hela ansiktet. Jag knöt fast Majas pulka i ett räcke och med varsin vagn framför oss satte vi av längst Sjön.

Vagnarna, samt Charlotte i röd jacka på stadiga ben.

Redo för barnvagnsrally...

Solen stekte (i alla fall värmde den gott) i ansiktet. Vi körde med vinden i ryggen, Charlotte tyckte att det gick som en dans. Vagnarna rullade på bra.

Lite snö på banan. Men med vinden i ryggen och solen på hög himmel går det lika bra ändå.

För mig gick det geschwint...

Jag blir så lycklig i naturen...

Efter en stunds körning kom vi, som alltid på en slinga, till vändpunkten på banan. Det blåste ordentligt när vi började mota oss upp mot vinden, längst med ett berg. Jag tittade på Charlotte, hennes leende såg nu något mer ansträngt ut men hon trummade på envist. Plötsligt hörde jag ett bekant ljud framför mig.

-  Pappa, jag är hungrig!

Maja hade vaknat och hon tittade fram runt kanten på vagnen. I ett huj tog vi av från den plogade banan och körde mot stranden i en soldränkt vik. Precis som jag räknat ut så var det lä på den platsen. Vi beredde ut liggunderlag och fårskinn samt dukade fram fikat.

Solränkt vik, perfekt för fika... äldre herre i höger nedre bildkant..

Uppackning av fika, rast på liggunderlag och fårskin.

Solen värmde gott. Även greta vaknde nu till och ville ha en slurk. Charlotte,som van moder, hivade ut amningsgrejen (läs bröst). Jag hade hade hittat en stol i skogskanten längs stranden och placerade den på isen.

Alla vill fika, så även den minsta... i fotölj... :-)

En bit från vårt strandhugg satt en äldre herre. Han frågade om han fick ta en bild på vår fantastiska familj. Jag blev oerhört glad av kommentaren så han fick föreviga oss. Vi samtalade lite om barn, för hans del barnbarn, sedan avhandlade vi också isläget. Han berättade att han varit här på isen mitt i veckan, då var det en bedrövlig dubbelis. Nu hade han sina skridskor på sig och det var bara tur att han haft dem kvar i bilen när han denna dag skulle gå på promenad i Hellas. Vi tackade gemensamt vår lyckliga stjärna att det blivit ett underbart väder med perfekt före.

Tack Herrn! Här är hela familjen.

Efter fikat knallade jag och Maja upp i skogen. Vi letade efter kottar som vi kunde ta hem och måla för att sedan klistra fast dem på papper. Vi plockade också blåbärsris som Charlotte gillar att dekorera snittulpaner med.

När vi fikat klart packade vi ihop och satte av mot startpunkten vid Hellasgården. Väl framme förundrades Maja över nakenbadarna som badade isvak. Det var riktigt svårt att svara på hennes fråga, varför? Jag lämnade tjejerna något obesvarade med den frågan vid bryggan och isvaken. Jag satte själv av längst banan på ett eget varv. Underbart att åter känna farten. Pendligen från sida till sida. Solen sken och isen slog mot skenorna. Då kom jag på önskemålet som jag fick på min tidigare artikel här på Utsidan...

Kan man inte få en lite längre filmsekvens nästa gång?

Jo, här är den nästan 30 sekunder längre... känn pendlingen... :-)

http://www.youtube.com/user/minnatur?feature=mhum#p/a/u/0/OIv6NlshMrc

Väl varvet runt mottogs jag av min glada dotter Maja som nu fyllt munnen med iskall ogrillad grillkorv. Vi packade ihop sakerna och gick upp till den stora oljetunnsgrillen, lade på våra korvar och korvbröd. Efter ett par minuter avnjöt vi varm korv med bröd, ketchup och senap.

En fantastisk dag på isen var till ända...

Ha det skoj...

Jocke