Bloggar > Jespers blogg

Jespers blogg

Gotland runt på cykel ! Placerad på karta

Denna tur började med två fina dagar igenom Närke och Södermanland. På färjan över ifrån Nynäshamn satt jag förväntasfull och planerade, när så land var i sikte så pirrade det lite extra i magen, precis så det ska vara. Väl av färjan började jag med att titta närmare på ringmuren, blev imponerad av att den är så välbevarad. Innanför Visbys murar strövade jag runt på kullerstenarna i de ibland trånga gatorna och sög in den medeltida atmosfären. Kyrkoruiner samsas med sten och trähus - ibland allt det moderna.

 

 

Vidare norrut igenom jordbrukslandskap och barrskog - kargiga hällmarker - grusvägar växlade med asfalt. Ibland dök vattnet upp vid min sida och blev en närmare följeslagare. Det tog några dagar innan jag var på Fårö för att beskåda raukerna.

 

Längs vägen skrek de färgglada blommorna ut sin lycka efter de fått slagit ut, fåren som vilade eller betade.

 

 

Att hitta tältplats för natten var inga problem och träffade även på andra cyklister.

 

Blev hela tiden fascinerad av öns ansikten vad gäller historik och bevarandet av detta. Stötte ständigt på skyltar om något intressant.

 

 

Färden gick vidare förbi vackra Kättelviken och ner till Hoburgen, där vände jag mitt ekipage upp till Visby och cirkeln var sluten. Resan avslutades med färja över till Oskarshamn, sedan igenom Småland, Östergötland och slutligen Närke.

Det är svårt att ej tycka om Gotland med allt vad som erbjuds för en nyfiken resenär, som vanligt lägger sig vemodet över en när färden är slut, långa som korta. Som tur är blir jag aldrig fullärd....

Jag har nu långfärdscyklat i ca: 46000 km varav ca: 4000 km i Sverige. Drivkraften då som nu ligger i nyfikenheten om vad som döljer sig bakom nästa krön....livets färd går vidare....

 

Postat 2008-06-26 14:49 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Möten med vilda djur ! Placerad på karta

Under mina färder har jag vid några få tillfällen fått förmånen att komma nära djur man oftast ser på Zoo eller i Tv. Dessa konfrontationer är med all sannolikhet engångsföreteelser för min del och jag glömmer dem naturligtvis aldrig. Provinsen British Columbia i Kanada är ett naturskönt område. Bergiga landskap möter bördig jord där det produceras vin och cider. Oändliga vidder av barrskog breder ut sig och i dessa skogar finns det en hel del djur.

Jag och två äldre bröder ifrån U.S.A sitter i en bil på Alaska Highway i norra Kanada, tät barrskog och ödslighet kännetecknar dess domäner. Två dagar innan hade jag bestämt mig för att sluta långfärdscykla och istället lifta den sista biten. Hade sett ett par svartbjörnar efter vägen och upplevt en på ganska nära håll. Ett par grizzlys fast då på långt avstånd, hade dock kikare och kunde beskåda djuren. Även en varg som på håll strök längs dikeskanten.

Sittandes i bilen får vi syn på något svart en kort bit framför oss och förstår genast vad det är, chauffören bromsar in, minskar drastiskt hastigheten. Vi närmar oss men björnen verkar ej bli skrämd, sakta glider vi förbi och stannar bilen, vi kliver ur. Nu hade björnen lunkat upp och ställt sig vid en slänt. Vi smyger oss fram för att ta några kort och har bilen en kort bit bakom oss, utan den hade jag aldrig vågat gå så nära. Läget var spänt, vad skulle hände härnäst ? Den stod där och glodde på oss precis som den undrade vad vi hade där att göra, kanske med all rätt ? Ett par minuter flöt förbi innan den försvann in i skogen.

Postat 2008-06-18 09:04 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Borta bra men hemma bäst ? Placerad på karta

Jag har ögnat genom mina dagboksanteckningar från 2001, i följande text och bilder sammanfattar jag upplevelser ibland folk i norra Laos.

Platsen var byn Muang Ngoy med dess 150 invånare vid floden Nam Ou, männen med deras hukande sittställning och kvinnornas pysslande, husen var byggda av bambu med jordtrampat golv. Maten lagades över öppen eld och bestod i huvudsak av ris, kyckling, nudlar, grönsaker och fisk. En motor sattes igång enbart emellan sex och tio på kvällarna så att invånarna fick ström, i en stor hydda samlades då främst barn för att titta på tv och film. Varje morgon väcktes jag tidigt av tupparnas karaktäristika läten.

Jag och fem andra västerländska resenärer tar där kontakt med en lärare som också guidade turister i området. Vi var intresserade av att besöka en Hmongby (bergsfolk) som bara tolv andra västerlänningar varit tidigare, om det stämde har jag ingen aning om. Efter lite planerande var vi iväg. Det tog oss en dags vandring att komma till denna avlägsna by. På stigen dit passerade vi några andra boplatser varav många barn kom skrikande "Saa-baa-dii-falang" vilket betyder "Hej på dig västerlänning". Vissa utav dessa barn var oerhört skygga, blev rädda och sprang gråtande till någon förälder.

Vid varje by var det uppsatt affischer där det utförligt var bilder och texter om faran med att röra föremål de inte kände igen. Delar/Splitter ifrån bomber och granater som fälldes över området (över två miljoner ton på landsbygden) under Vietnamkriget låg fortfarande kvar i och utanför byarna. Hörde dagligen explosioner ifrån team som var ute och desarmerade olika minor.

 

 

Efter sex timmars vandring igenom risfält och skogs/djungel kuperad terräng i en svag lutning uppför så kom vi fram till Hmongbyn, som hade ca: 50 invånare. Jag kastades direkt tillbaka till stenåldern. Det var omöjligt att försöka "passa in", utvecklingen tycktes ha stått stilla sedan eldens uppkomst. De andra boplatserna vi passerade hade skola, en viss struktur men inte här där grisar, getter, hundar, höns gick fria och avföring ifrån djuren låg utspritt överallt. Ingen motor för elektricitet. Folket var animister, deras klädsel var vanliga förutom de flesta kvinnor som bar traditionella färgglada dräkter, språket var ett inhemskt stamspråk, byn var mycket rudimentär. Vi blev välkomna att stanna en natt efter att vår guide Kon Keo ensam hade samtalat med byns shaman (hövding). Efter en stund fick paret ifrån Amerika som ingick i gruppen "nog", de kände sig alldeles för malplacerade och ville bara därifrån.

Framåt kvällen blev vi inbjudna till hövdingens hydda, det var vi västerlänningar och ett tiotal bybor som samsades på en mindre yta. Samtalen blev stela och alla kände vi oss vilsna i den dunkla hyddan där elden sprakade och några ljus var vid liv. Undrar hur dessa människor hade reagerat om de hade klivit in i en lägenhet i Sverige ? Kvinnorna lagade kvällsmaten och några hönor hämtades in, tömdes på blod och fjädrarna rycktes bort. Sedan åt vi ris, grönsaker, kokt höna som var segt, svårtuggat och ej smakade bra. Denna mat intogs med bara händer och till detta drack vi lao lao som är ett risbrännvin gjord på olika örter. Inget dukat bord med varsin tallrik och bestick här inte utan samtliga åt ifrån de olika skålarna som var placerade i mitten, vi sittandes runt om.

På natten fick vi ligga på en hård bambubädd med tjocka filtar över oss, natten blev lite kylig. Det blev dock ej så många timmars sömn då vi hörde höga våldsamma skrik ifrån en annan hydda och undrade då naturligtvis vad det var. Vår guide förklarade att en kvinna hade förlorat sitt nyfödda barn, hon var i djup sorg, skrik och trumslag hördes hela natten. Tidigt på morgonen lämnade vi byn efter en grisfläskfrukost.

 

 

 

Dessa dagar har verkligen etsat sig fast och visst finns det mycket jag klagar på....men skulle jag vilja byta ? 

Postat 2008-06-02 08:57 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

 

Logga in