Insikten att jag inte längre är 20 har fått mig att fundera över ålderskriser i allmänhet och mitt liv i synnerhet. Så länge jag kan minnas har ålderskris beskrivits som något negativt och lite småpatetiskt. 50-åriga "gubbar" som skiljer sig från frun efter 25 års äktenskap för en (ofta kortvarig) affär med en 27-åring. Män med stora magar som plötsligt skaffar motorcykel och tighta skinkläder. Personer som efter årtioende av stillasittande plötsligt köper neonfärgade tighta (för tighta) träningskläder och anmäler sig till Klassikern eller Stockholm maraton. Något vemodigt, sorgligt och fult, något att skämas över. Inget kunde vara mer fel. Ålderskris är en välsignelse. Jag menar förstås inte att upplevelsen är en välsignelse, den är som tidigare beskrivet en käftsmäll. Jag förespråkar heller inte att någon ska skilja sig. Det tycks bara leda till att man får andra problem, visserligen inte de man hade tidigare, men ungefär lika stora och ungefär lika många. Jag menar förstås att käftsmällen tvingar oss att fundera över våra liv och vi får därmed chansen att förändra dem. Det är ju underbart om en 55-åring tar MC-kort och köper en Harley Davidson. Vilken dröm som går i uppfyllelse! Om någon börjar träna och upptäcker hur bra det får en att må, fantastiskt! Vad kunde vara mer välsignat än att (om än under tvång) påminnas om sina drömmar och värderingar. En resa som aldrig blivit av, ett hus eller jobb man egentligen inte vill ha.
Jag är 35 år, heltidsarbetande HLR-samordnare, villaägare, småbarnspappa och i mitt livs form. Men framförallt är jag uteälskare. Jag älskar uteliv vare sig det gäller träning eller friluftsliv. Skog, fjäll, sjö, hav spelar ingen större roll bara jag får röra på mig och slipper sitta inne. Min fru och jag har valt bort centralt läge för att ha närmare till naturen. Huset ska kräva så lite tid som möjligt. Allt för att kunna ägna ledig tid åt det vi verkligen vill. Livet är faktiskt till för att levas, inte överlevas.
Användarnamn: HasselabonIntressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Mountainbike, Paddling, Löpning, Utförsåkning
September
Ålderskris -en välsignelse!
Så har det hänt. Känslan påminner om när man paddlar runt en udde, från kav lugnt i lä, till styv kuling. Eller när man cyklat alldeles för långt och snabbt i kraftig medvind och vänder hemåt. Lite som en smäll på käften. En plötslig insikt att det här kommer göra ont. Förmodligen oundvikligt, alla ådras, men ändå. Inom några veckor hamnar jag i kategorin 35-40 åringar. En del kanske inte tycker det är så farligt. Men då ska man komma ihåg att min högstadielärare bestämt hävdade 34 var den bästa åldern i ens liv. Och den tiden är mycket snart förbi.
