Vår älskade Border Collie Pepsi som varit med oss sedan januari 1995 gick bort igår den 1 september, han blev 14 år och var fortfarande som en valp i sinnet. Tråkigt och ledsamt när man förlorar en familjemedlem men trots allt så har han ju levt nästan 3 fina år på övertid, de brukar ju inte bli mer än 11 år ungefär annars. Hoppas han får det bra i sin hundhimmel som antagligen är fylld med hinkar och fotbollar.
Pepsi på Sternö udde den 19 januari 2008
Livet går vidare trots allt och jag arbetar just nu med lite planering och föreberedelser inför helgen då två sällskap ska komma till Hasselö och paddla. Ett av sällskapen ska jag guida till en början, sedan blir det kanske lite fisksoppa på någon klippa eller om maten ordnas på något annat sätt, vi får se.
Jag trodde att september skulle bli lugnare än slutet av agusti, men det har visat sig vara väldigt stor efterfrågan på att få komma ut i skärgården, och det är ju jätteskoj.
Nu är det dags att sova och tänka på morgondagen!
Godnatt!
Huuu jobbigt... ett år höll vi ut, sen skaffade vi ny valp.
Förstår precis hur det känns,gruvar mej för den inte alltför avlägsna dagen då vår gammelhund också ger sej.
De som säger "bara en hund" förstår väldigt lite.
tråkigt med hundar, vi vet att de inte lever i all evighet. Har haft många genom åren så mitt råd är skaffa en valp på en gång.... underlättar att få fokusera på den istället för att sörja.
Fin bild på vår underbara Lilla Råtta. Man kunde verkligen inte tro att han var så gammal som han var.
Men några nya valpar blir det inte på ett tag.
Åååå, vad jobbigt. Jag har själv en Border Collie som är 11 nu. *gulp* Hon är också som en valp inför pinnar och bollar. *skickar en tröstkram*