Alexander/ Sofie- Outdoorsouls

Bloggar > Outdoorsouls

Outdoorsouls

Alpinklättring, isklättring, klippklättring, löpning - följ ett par (Sofie & Alexander) på deras äventyr i främst norra Sverige & Norge. Tips och tricks delas gärna med sig på förfrågan. Vägen mot UIAGM Bergsguider, lavintekniker och klätterinstruktörer.

Chamonix & Migot Spur

Chamonix 2.0 & Migot Spur

För fler bilder se: http://outdoorsouls.se/migot-spur-video/

Efter att ha lämnat Bohusläns stabila högtryck och fantastiska sprickor är vi nu åter i Chamonix för ännu en sommar här. Redo för en magisk blandning av utmanande klippklätterturer och alpina turer. Trots lite ostabilt väder under den första veckan har vi lyckats hinna med en hel del klättring i alla olika typer av miljöer, bland annat uppe på Aiguille du Plan då det varit den enda liften som gått för tillfället.

 

Prognosen gav oss tillslut en dag med något stabilare väder, då valde vi att ta den chansen och ge oss ut på något lite större äventyr den dagen. En klassisk tur som vi spanat på under förra sommaren, som nu verkade vara i bra skick, och möjlig att ta sig till även utan lift var Migot Spur på Aiguille du Chardonnet. En tur som involverar is, snö & klippa samt fantastiska omgivningar. Klättringen är inte heller alltför teknisk, så det kändes som en perfekt tur för att få acklimatisera sig lite nu när vi inte är riktigt vana vid höjden ännu.

 

Vi använde dagen innan turen till att ta oss från Le Tour till stugan Albert Premier på 2700möh, en bit därifrån slog vi upp tältet, så för att ta oss till Migot Spur behövde vi nu bara ta oss över Le Tour Glacier. Dagen därpå ringde klockan 03:00. Det känns alltid lockande att ligga kvar i sovsäcken när det är svart ute och det känns som att man precis somnat, men man vet innerst inne att det (nästan) alltid är värt det och det får man försöka ha som drivkraft innan energin sakta återvänder. Efter en snabb frukost och lite kaffe var vi tillbaka, och redo för att ge oss ut på glaciären. Trots att vi var iväg vid 4:00 så var det redan flera pannlampor som lyste upp vägen en bit framför oss. 1,5h senare var vi framme och kunde börja klättra. På leden var det gott om snö, som dessvärre inte hade fryst så väl som man skulle önska, vilket innebär ett tunt bristande skarlager som gjorde turen lite kämpigare. Trots det så gick klättringen väldigt snabbt och smidigt så 2,5h senare stod vi på toppen av Aiguille du Chardonnet, 3824möh, och kunde konstatera att vi nog hade ångrat oss om vi hade tagit sovmorgon en dag som denna. Både vindstilla och soligt, två komponenter som sällan samverkar för att göra livet enkelt för oss, så denna gång hann vi njuta av toppchokladen en stund innan vi begav oss neråt. Smidig snöklättring ner till sadeln där vi efter tre korta firningar var nere på glaciären igen. Väl där var sista kruxet en bergschrund som till vår fördel fortfarande var så pass ”liten” att man kunde ta ett lite läskigt hopp över till andra sidan. Efter att ha förlorat 2400 höjdmeter var vi trötta i benen och nere i dalen igen, på väg mot en efterlängtad middag

 

     

Postat 2018-06-13 13:20 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Topptur i midvinternatt Placerad på karta

Tänk att kunna gå på topptur á 850 fallhöjdmeter innan jobbet? Bor du i Abisko kan du det.
Igår stod termometern på -26 grader på parkeringen till Vassitjåkka kl 09.00. Vi hade på oss de varmaste kläderna vi hade och traskade in mot foten av berget, beräknad tid till toppen : 2h 10 minuter.
Det betyder att vi borde ha god marginal till att hinna tillbaka till arbetet som börjar kl 14.30.

Det känns lite som att vara på en annan planet, kylan, ljuset och stillheten bidrar gemensamt till det här, det känns overkligt-  som att människor inte skall vara här nu.


Vi traskade på, hårt underlag med ett litet fint lager av kallsnö ca 5cm djupt gav hopp om trevlig åkning tillbaka ned.

2 timmar senare stod vi på toppen, 10 minuter tidigare än beräknat och kunde blicka ut mot de sovande bergstopparna som omgav oss. I norr dominerade den mörkblåa himlen och i söder kunde vi skymta en hint av solsken långt bort i söder.
På toppen var det varmare, 16 minusgrader, men här blåste det istället, så vi drog snabbt upp huvorna och satte på oss skidorna och vände neråt, ni vet blåst och kyla är ingen bra kombination.

 Snön var så bra som den verkade och det var ren njutning att åka de 850 fallhöjdsmetrarna till bilen.  Väl nere startade inte bilen, men det är en annan historia och hör inte hemma hos de stilla och vackra landskapen.

Postat 2017-12-28 11:33 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

SKIERS LEFT

Vi tycker det är coolt med kunskap, vi tycker det är coolt att våga fatta det rätta beslutet och vi tycker det är coolt att vilja förmedla det budskapet vidare.

Vi är sjukt stolta, nervösa och förväntansfulla över att ännu ett år få möjligheten att representera stiftelsen Skiers Left som ambassadörer. 
Skiers Left är en ideell stiftelse som står för att sprida kunskap om lavinsäkerhet och säkerhet bland bergen. Till exempel genom att anordna gratis lavinutbildningar och lavinföreläsningar över hela Sverige.

Gå in på www.skiersleft.com för att läsa mer och donera pengar för att arbetet ska kunna fortgå med arbetet att sprida kunskap och säkerhet!

Ännu ser vi tyvärr otroligt stora mängder av knepiga beslut där ute, en del som får en att stänga ögonen av rädsla för en stund. Det finns inga genvägar in i den här världen, ingen utrustning du kan köpa för att ersätta kunskap. Det är förstås frestande att inte låta den där sluttningen stabilisera sig, du har ju bara den här helgen kvar av ledigheten, eller kanske var det enda chansen det här året att åka den där rännan du lurat på uppe i Lyngen? Tänk om. 
Betala för en lavinutbildning, läs böcker och praktisera teorin, var ute och gräv anteckna och bara vistas i bergsmiljö (utan objektiva faror) och det kommer ge dig både rolig kunskap men också en trygghet och mer nöje när du är där ute bland bergen.

Det finns en intressant tabell ur Bruce Tempers "Staying Alive in Avalanche Terrain" som leker med tanken om att en person utan lavinkunskap som totalt ignorerar riskerna vistas ute i 100 dagar om året kommer förmodligen också förolyckas inom det första året. Låt säga att personen undviker att vistas ute de dagar det är dåligt väder,  och personen klarar sig högst i något år.  

Det kan inte vara mer tydligt att kunskap, förståelse och erfarenhet är ett måste för att vistas säkert i bergen, låt oss tillsammans sprida det vidare!

Postat 2017-10-03 13:30 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

 

Logga in