Om att bygga tält, och diverse funderingar kring att vara en halvlat medelsvenssonfrilufsare med längtan efter friheten, lugnet och njutningen, snarare än strapatserna.

Har börjat bli vuxen och lärt mig att uppskatta naturen och dess oerhörda rikedomar mer och mer. Jobb, barn och andra intressen inkräktar dock ganska mycket på den lilla tid man har, så jag kommer inte ut så ofta som jag skulle vilja. Har blivit mycket inspirerad av "Fjäderlätt vandring" av Jörgen Johansson.
Drömmer just nu om att vandra genom Liechtenstein, i Slovenien och i Norge.
Jag har också fastnat i Gör-det-själv-träsket. Det är ju roligt både att skapa, och om detgår, spara pengar på att göra själv istället för att köpa dyra märkesprylar. Har under vintern 2007-08 lyckats sy mitt eget lilla tvåmanstält, och är mäkta stolt. Under kommande vinter kanske det blir en lättviktsryggsäck. Vi får se.

Användarnamn: Öhrnell

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Foto, Utförsåkning, Resor, Styrdans, släktforskning, gör-det-själv

Mer på profilsidan


Fynd!

Var förbi på Erikshjälpen i eftermiddags och gjorde en hel del fynd. Bland annat fick jag tag på en ylletröja för 14,50, två midjeväskor för 10 kr styck,  varav den ena ska slaktas på spännen, knappresår för 3 kr, samt framför allt en ramryggsäck som vägde lite och ingenting, för det facila priset 20 kr! De hade flera stycken till samma pris, så jag valde den som dels kändes lättast, dels hade en i mitt tycke bra ram, som var tämligen H-formad med höga "horn" utan tvärslå precis bakom huvudet. Jag brukar ju kunna känna mig lite instängd i ryggsäckar som inte tillåter att jag lutar huvudet bakåt för att titta upp, utan istället tvingar mig att böja knäna och luta hela kroppen bakåt...

Sen får vi se om jag behåller säcken som den är, eller om jag strippar den, behåller ramen och börjar om från början. Den har en hiskelig televerksorange färg, som jag inte är säker på om jag kommer att stå ut med.

Vådligt fiskafänge

Äldsta dottern hade bestämt att hon ville fira födelsedagen i fjällstugan tillsammans med sina kusiner, så det blev storfamilj i fjällen ett par dagar. Efter att vi avverkat att hoppa på hoppkudden och klappa kattungarna och rida på hästen vid Hovdebuan bestämde jag och min svägerska att vi skulle ta med alla småtjejerna till lilla fiskedammen med inplanterad regnbåge. För en fiskefantast är det väl ungefär lika upphetsande som att få fiska med håv i akvariet där hemma, men med fyra små damer mellan tre och sju år så är det helt kalas. Kusinerna skulle få testa det alldeles nya barnspöet, och jag skulle försöka lära min svägerska att knyta fast drag. Jag var väl tacksam över visat förtroende, men det kändes lite grann som när en blind leder en blind. Nåja, tafsar hade vi inga, och jag trädde linan fel ett par gånger, men till slut var tre spön klara att användas. Barnen satt på bryggan och spanade efter fiskar och försökte meta med vad jag tror benämns "jigg" (sladdriga fiskliknande mojänger som det vete fan hur man ska fiska med. Jag drog en metkrok rakt igenom...)

De ystra "regnbågsfiskarna" slog vakar titt som tätt, så det var riktigt spännande. Det tog inte lång stund innan min svägerska fick napp. Det var en riktigt fin firre, som jag krokade av och hade ihjäl. Lite nervöst är det ju när man får större fiskar än man är van vid. Små abborrar brukar jag bara bryta nacken av, men den här var lite svårare. Det gick dock snabbt och bra ändå, och det var stor uppståndelse bland barnen, som ville titta och känna.

Vad ska jag med enmansgrejer till?

Vardagen är här och jag håller på att inreda skräphallen på övervåningen till syrum, för jag vill verkligen tillverka mera friluftssaker, och kanske annat också. Tyg har jag ju, så jag är jättesugen på att starta produktionen på allvar. Jag vill göra en lättviktsryggsäck, och det kommer nog att bli av. Sen är jag toksugen på att göra ett riktigt lättviktstarptent för en person. Det skulle vara baserat på räta tygstycken (inga böjda stänger den här gången!) och vandringsstavar och gå att knöla ner i fickan. Och så skulle man kunna öppna upp hela långsidan och ligga och titta på utsiken genom myggnätet.

Men varför skulle jag göra det? Jag har ju verkligen inga som helst planer på att vandra ensam... Mina två ensamhelger per år är ju inbokade till dansmaran i Övik (styrdans nonstop två kvällar/nätter i rad), och den vill jag inte leva utan. Funderade ett tag på om man skulle kombinera åtminstone septembermaran med tältboende, men jag tvivlar på att mina danskavaljerer skulle uppskatta att jag dök upp på dansgolvet luktandes myggmedel och grillrök...


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.