Befinner mig i meteoritletarnas himmelrike, nämligen Kitkiöjärvi. Min vänstra tå har pajat totalt. De kängor jag startade vandringen med lyckades messa upp fötterna. Strax söder om Karesuando satt jag längs vägkanten och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Då kommer "rätt" person förbicyklande och en halvtimme senare har mina kängor tagits om hand för att skickas hem samt att jag har fått ett par sandaler, tyvärr två nummer för små men ändock möjliga att gå i.
Har precis varit med om en "stor" upplevelse här i Kitkiöjärvi. Två killar har precis hittat den största svenska meteoriten genom tiderna, den väger 1,2 ton. Ni som är intresserade kommer säkerligen höras talas om detta framöver.
Just nu är målet att ta mig till Pajala och där fixa ett par skor som funkar. Om det går vägen så har jag stora förhoppningar om att vandringen fortsätter söderut.
Strax norr om karesuando mötte jag en kille på cykel, Gustav från Göteborg. Han hade cyklat från just Göteborg för att ta sig till treriksröset och sedan fortsätta ut i fjällvärlden för att vandra i 50 dagar och sedan cykla hem igen. Jag berättade om mina svårigheter om att nå treriksröset. Några dagar senare fick jag ett mail från Gustav. Det löd såhär:
Jag nådde fram! 7/6 kl. 09.00. Det tog 3 timmar att vandra dem 10 km från Kilpisjärvi till treriksröset. Inga problem alls, snön bar på morgonen.
192 km på cykel tog det innan jag nådde fram, Göteborg-Kilpisjärvi.
Nu ska jag till Kvikkjokk och vandra i Sarek ca 50 dagar innan jag fortsätter på cykel till Göteborg, via Smygehuk.
Ja, Gustav, jag kan bara gratulera dig och konstatera att livet är orättvist. Här kämpade jag som ett djur för att ta mig ut och för dig handlar det om en tre timmars promenad ;-)
Nej, skämt åsido, jag önskar även dig lycka till med ditt imponerande äventyr, och du hade ju inte direkt den expeditionsform (rondör) som jag har och det var kanske också en av orsakerna till att det fungerade smidigare för dig.
Nåväl, här är en bild från röset

Läs daglig blogg på min hemsida: nordtillsyd.se


Kämpa på, synd att fötterna tagit stryk redan, det kan innebära problem, det är ju trots allt fötterna som ska ta dig framåt.
Kängor har pajat många fötter...Hoppas nästa par blir mera njutningfulla.
Heja Henrik! Dina fötter oroar mig verkligen, men du är ju en vuxen man som gör dina egna val. Jag tänker dessvärre på en kompis till mig som pajade ena foten under en fjällvandring för drygt 10 år sedan, och som aldrig blivit riktigt bra sedan dess... Håller tummarna för dig, och önskar dig lycka till på färden. Skickar några virtuella plåster!
Kanske dags för ett lite längre uppehåll och låta fötterna läka innan du går vidare?
Bra jobbat.Spännande att höra fortsättningen !!! Henrik från Lannavaara hälsar!!
Följer nästan dagligen din blogg på hemsidan.
Bra jobbat.
Hoppas foten läker och du hittar de där bra skorna i Pajala!