Njoatsosvágge

Njoatjostit - att färdas sakta i varandras fotspår

”Ett ställe där renarna gör stigar i snön på våren är i dalgången Njoatsosvágge, den har fått sitt namn efter dessa renstigar. Det kallas njoatjostit när renarna färdas sakta och gör en stig på hård snö. Ordet kan också användas när det är barmark.

På sommaren är dalen grön, men på våren när renarna vandrar västerut är den vit och det är just inget bete där. Någon barfläck kan finnas men det är mest sten som tinar fram. När renarna lämnar Alep Sjielmmá i öständan av Njoatsosvágge så vandrar de därför direkt genom hela dalen till väständan utan att stanna. Då går de efter varandra i en rad så att det blir en stig.”

Från: Ryd, Y., & Rassa, Johan. (2001). Snö: En renskötare berättar. Stockholm: Ordfront.

Det verkar som Johan Rassa menar någonting annat med "öständan av Njoatsosvágge" än vi nutida vandrare. Man får intrycket av att Njoatsosvágge för honom är den smala delen av dalgången, från Luoppalgårttje till utgången längst i väster.

De samiska namnen berättar om naturen

Vi skrev något om hur betydelsefullt det är med namn, samiska namn, i "Vattenfallens dal". Johan Rassa pratar om "Alep Sjielmmá". Samma plats omtalas i skriften "Renmjölkning och mjölkvallar". Ordet sjielmmá betecknar en låg bergrygg eller ås som ligger tvärs för där man ska gå, det är uppför och lite brant. Alep Sjielmmá i Njoatsosvágge är just en sådan daltröskel. Genom idogt letande hittade Björn ytterligare en hänvisning till denna i just boken "Snö": det är den branta rygg som man ska över när man går upp till första sjön, Lulep Njoatsosjávrre. Det är således också här som vattenfallet Luoppalgårttje finns.

Alep Sjielmmá och Luoppalgårttje.

Ordet sjielmmá återfinns ju även i namnet på vattenfallet vid kanjonen, Sjielmágårttje. För oss gav detta ett sammanhang, ett annat perspektiv på Njoatsosvágge. Tänk er att vi hade en karta med alla de rätta namnen. Där Sjielmmá förbinds med vattenfall, sjöar och mjölkvallar som i Njoatsossjielmágiedde:

"Mellan Alep och Lulep Sjielmmá, utmed stigen. Där finns många ája. Nu växer det mycket vide på vallen. Här stannade man också på våren, då härkbördorna var tunga och man rörde sig i korta etapper". Från: Ryd, Y. (1999). Renmjölkning och mjölkvallar. (Översättning: giedde = äng, vall; ája = kallkälla; härk = kastrerad arbetsren.)

Således finns det också ett Lulep Sjielmmá, nedanför och öster om Alep Sjielmmá. Vår gissning är att Lulep Sjielmmá är den lilla utlöpare från Tsähkkok som har höjdangivelsen 805 på fjällkartan. Njoatsossjielmágiedde måste då vara den ängsmark som omgärdar Njoatsosjåhkå mellan dessa daltrösklar.

Axel Hamberg

Axel Hamberg skriver så här om Njoatsosvágge:

”Från Säkoks västände är anblicken av fjällen kring Njåtjosdalen synnerligen storslagen. Den grannaste delen är den västra delen, där dalbotten upptages av en rad sjöar med kristallklart vatten mellan toppkrönta dalsidor. En motsvarande vy finns ingenannanstädes inom Sarekfjällen…” Från: Hamberg, A (1922). Sarekfjällen.

Övre Njoatsosvágge är storslagen från alla håll, och genom Hambergs egna texter och svartvita foton vet vi att han besökte området:

Men vi tror inte att Axel satt här:

Och inte heller att han såg det här:

Alla dessa stigar

Nya perspektiv visas och binds samman med samiska namn. Men sammanhanget finns också där att se på ett påtagligt sätt. På generalstabskartan från 1890 hittar du en flyttled från Pårekslätten genom Njoatsosvágge.

Norr/väster om den renvaktarstuga som finns idag sammanfaller stigen med den nutida renflyttningsleden, men söder/öster om stugan finns ingen stig utritad vår moderna fjällkarta. Om denna södra del var renflyttningsled eller en gammal led för transporter (eller bådadera) vet vi inte. Men vi hoppas kunna ta reda på det.

I alla händelser finns den gamla stigen fortfarande. Tittar du noga kan du se den längs Sähkoknuohkke.

En vandring i nedre Njoatsosvágge är en vandring i älgars, björnars och renars fotspår. De har gått där precis före dig. Ibland är viltstigarna osynliga, men rätt som det är dyker de upp igen. Det är bara att följa dem, de leder dig rätt.

Med denna blogg har vi velat ge dig mer av Njoatsosvágge som vandringsmål än vad som skildrats i litteraturen tidigare. Upptäck och upplev Njoatsosvágge – gå sakta i varandras och andras fotspår.

Du kan titta på alla våra bilder i Google Earth (du måste installera Google Earth först för att det ska fungera). Klicka HÄR. Ladda ned filen och öppna den med Goggle Earth Pro.

Hans och Björn

Njoatsosvágge – vattenfallens dal

Har du gått i övre Njoatsosvágge har du säkert sett Luoppalgårttje. Det är fallet som kommer från Lulep Njoatsosjávrre.

Luoppalgårttje strax nedanför Lulep Njoatsosjávrre. Foto 1978.

Min syster (Björns) nedanför Luoppalgårttje 1978.

Men Njoatsosjåhkå innehåller fler överraskningar. En sak som hela tiden har slagit oss är hur bortglömd eller osynlig nedre Njoatsosvágge är i den moderna skildringen av Sarek. Ändå finns det källor på de mest överraskande platser. I Nordisk familjebok från 1917 http://runeberg.org/nfce/0407.html står att läsa:

Detta var den tid då riksdagen bröt ut Stora Sjöfallet från nationalparken för att från 1919 börja bygga Suorvadammen. Tänk er att man också hade byggt ”spärrdammen” i Njoatsosvágge. Så blev det inte, Sarek finns kvar och kvar finns också vattenfallen i Njoatsosvágge.

Sjielmágårttje

Den som går i nedre Njoatsosvágge får se en makalös plats – Sjielmágårttje.

Slutet eller början på Sjielmágårttjes kanjon från västra sidan.

Nedanför klipporna har Njoatsosjåhkå ett kanjonliknande parti med flera bassänger efter varandra.

Kanjonen.

Sjielmágårttje - en osannolik plats att vila vid.

Precis ovanför kanjonen. Vattnet rinner ned i den översta bassängen.

Vállásjgårttje

De sista fallen ger snarare intryck av en lång, trång och stenig fors.

Nedre delen av Vállásjgårttje.

Fallet i Vállásjgårttje – foto från 1982.

Ett bortglömt Njoatsosvágge?

Vi har beskrivit nedre Njoatsosvágge som bortglömt. Det är sagt ur vårt fjällvandrarperspektiv - det är naturligtvis inte sant. Skälet till att vi i sista minuten började få ett grepp om vattenfallen i Njoatsosvágge hade sin upprinnelse i Yngve Ryds lilla skrift: Ryd, Y. (1999). Renmjölkning och mjölkvallar : Jåhkågasska sameby : Jokkmokks socken, Jokkmokks kommun, Lappland, Norrbottens län : Dokumentation/intervjuer (Byggnadsantikvarisk rapport / Ájtte, 1999:10). Jokkmokk: Ájtte.

Där berättas.

”Det hände också att man körde båtar med härkar på vårens skarföre. Båtarna var byggda i byarna efter sjöarna öster om Kvikkjokk. En båt blev kvar i Njoatsosvágge. Man skulle dra upp den på höstvintern till Badjelánnda. Men det var så isigt i Sjielmmá att man bekade, backen är brant. Karlarna tvingades lämna båten, till våren hade den snöat över och så blev den kvar. Resterna syntes länge.”

Detta Sjielmmá förbryllade oss. Var fanns det? Hans hittade Själmakårtje på gamla generalstabskartor - på Sähkoks sydsluttning. Men "kårtje" betyder ju vattenfall! Först då förstod vi med hjälp av beskrivningen i Nordisk uppslagsbok att vattenfallet måste vara Sjielmágårttje. Då föll allt på plats.

Det är felaktigt utsatt på kartan, vi är "kolonisatörerna" av Sarek som tror oss veta något om platser som tillhör en samisk kultur sedan lång, lång tid tillbaka. En samisk kultur vars berättelser och tradition kanske riskerar att gå förlorad. Då kan vi prata om det bortglömda Njoatsosvágge.

Kommentar 190317. Kanske någon uppmärksammat att vi ändrat stavningen på Luoppalgårttje, både i denna text och i avsnittet "Njoatsostit...". Istället för "dubbel-b" är det nu "dubbel-p", vilket vi fått veta är den korrekta stavningen. Namnet finns dock inte utsatt (än) på den tryckta fjällkartan. Ordet luoppal kan bl a betyda att ett vattendrag utvidgar sig och blir lugnt, och det är precis vad som händer med Njoatsosjåhkå före fallet. /H

Njoatsosvágge - en översikt

Njoatsosvágge ligger i Sareks sydvästra del och är en av nationalparkens längsta sammanhängande dalar, i sin helhet ungefär 32 km lång. Den är mycket varierande och naturskön. Här finns flodlandskap och myr. Här finns björkskog och barrurskog. Här finns alpina fjällhedar och dramatiska bergstoppar.

Ett märkligt förhållande med Njoatsosvágge är att den för fjällvandraren är både känd och okänd. Den norra halvan är välbekant som vandringsled, medan den södra i stort sett är odokumenterad. Ytterst få människor rör sig i detta område och inga färdstråk har skapats för vandrare. De enda stigar som finns är de som renar och vilda djur har trampat upp. Men förr i tiden användes dalen som transportled, åtminstone under vintern.

Genom dalgången rinner ett stort vattendrag, Njoatsosjåhkå. Detta förenar sig längst i söder med jokken från Tjuoldavágge och bildar där en slingrande och älvliknande vattenfåra. Det deltaland som bildats – Änok – har få motsvarigheter i fjällvärlden och måste betecknas som unikt.

Njoatsosjåhkå är dalens pulsåder. Den ändrar utseende och karaktär många gånger. På detta foto (som min kamera pga en regnskur fick för sig att ta i svartvitt) är den bred och lugnflytande. På andra sträckor kan den se helt annorlunda ut.

Inledningsvis får man också konstatera att Njoatsovágge inte är befriad från hot. Det kanske största framtida hotet är förknippat med den stora järnmalmsfyndigheten i Ruovddevárre som ligger där vattendragen Njoatsosjåhkå och Tjuoldajåhkå möts. Om en brytning skulle bli aktuell här skulle hela de södra delarna av Njoatsosvágge och Tjuoldavágge förstöras, liksom deltalandet Änok.

Njoatsosvágge – från norr till söder

Från passpunkten - nära dalgångens mynning i nordväst - sjunker dalbotten från mer än 1000 meter över havet till knappt 400 meters höjd, den nivå som finns vid sammanflödet av Njoatsosjåhkå och Tjuoldajåhkå. Sexhundra meter är en mycket stor höjdskillnad för en dalgång i Sarek. Exempelvis Rapadalen/Ruohtesvágge har endast fyrahundra meter.

De översta bergen i dalgången är branta och dramatiska, med namn som är välkända för många fjällvandrare: Vássjábákte, Bulkas, Tsahtsa med flera. Välkända är också de tre stora sjöarna i nordväst: Alep, Gasska och Lulep Njoatsosjávrre. Dessa har klart vatten och deras tillflöden kommer således inte från glaciärer. Grumligt glaciärvatten kommer först med den strida Luohttojåhkå, ett vattendrag som ofta bereder fjällvandrare problem att ta sig över. (Här är det värt att påpeka att samtliga Njoatsosjåhkås tillflöden som kan vara svåra att vada finns på dalgångens östra sida – på den västra är vattendragen små och obetydliga norr om Tjuoldajåhkå.)

Väster om passpunkten i Njoatsosvágge ligger dessa två små sjöar: Skiejakjávrásj och Tjåggƞårisjávrásj. Vattnet från dessa rinner alltså västerut och kommer inte ner i Njoatsosjåhkå. I bakgrunden breder Padjelantas lågfjäll ut sig. Fotot taget från NV-sluttningen av Tjågƞåristjåhkkå.

Fotot ovan är taget från passpunkten, i riktning mot SO. Vássjábákte till höger, och nedanför dess stup ligger Alep Njoatsosjávrre. Bakom denna skymtar de två nedre sjöarna.

Vy mot NV och övre Njoatsosvágge, från Tjievrras SV-sluttning.

Vid sidan av högslätten Luohttoláhko vidgar sig dalbotten och bildar ett idylliskt ängslandskap där renar ofta betar – Njoatsosvágge är nämligen renflyttningsled. Ett stycke längre nedströms får Njoatsosjåhkå ta emot ytterligare glaciärvatten från den sammanflutna jokken Skajdasjjåhkå och Bálgatjåhkå, vilket gör den vattenrik och bitvis ganska djup.

Vy ner i den centrala delen av Njoatsosvágge, fotograferad från Loametjåhkkås sluttning. Vattenfåran närmast är Skajdasjjåhkå/Bálgatjåhkå som flutit ihop till höger utanför bild. Längre bak kommer Luohttojåhkå in från höger. Bergkullen mitt i bild är omnämnd av Axel Hamberg som Jamikvaratj men har (vad vi vet) aldrig funnits med på någon statlig fjällkarta. Detta kommer att ändras och Lantmäteriet tar in den med namnet Jámekvárásj.

Via ett lågt och brett vattenfall (öster om bergknallen Goabrekbákte) forsar Njoatsosjåhkå ner i en stor bassäng som på fjällkartan är markerad med punkten 638 (en ö i bassängen). Bassängen är en förtjusande "badpool" med grusbotten. Men vattnet är relativt djupt så detta är inte ett helt idealiskt vadställe över Njoatsosjåhkå.

Ön 638 intill ”badpoolen”, fotograferad med teleobjektiv uppifrån Loametjåhkkås sluttning.

Från topparna kring Pårte och från Tjievrra kommer Ruopsokjåhkå och fyller på vattenmängden. Högre upp rinner Ruopsokjåhkå i en djup och brant ravin som är avskräckande för dem som vill ta sig över den. Men nere i Njoatsosvágge delar sig jokken i två lättvadade grenar på flack mark. Söder om Ruopsokjåhkå börjar det okända Njoatsosvágge. Nästan inga fjällvandrare färdas denna sträcka som är en och en halv mil lång och innehåller ungefär halva dalgången.

Den allt större Njoatsosjåhkå ringlar vidare söderut utmed Sähkoks långsträckta SV-sluttning innan den förenas med Tjuoldajåhkå för att slutligen nå Änok.

Njoatsosvágge söder om bergknallen Goabrekbákte (som ligger till höger, precis utanför bild). Den lilla ön 638 syns tydligt. Njoatsosjåhkå möter strax därefter Ruopsokjåhkå. Foto från Loametjåhkkås sluttning.

Nedre Njoatsosvágge, sett från Sähkoks sluttning. Njoatsosjåhkå rinner i högerkanten av fotot, förbi bergknallen Tjoares som syns mitt i bild. Den lilla sjön är betecknad med 476 på fjällkartan. Foto: Anders Gudmundsson.

Fotona är tagna av Hans om inget annat anges.