Ibland, när jag inte har sett berg på länge så kan jag undra, nästan ifrågasätta. “Varför pysslar jag med det jag gör?”, “Varför vill jag så gärna det här?”. Ibland är det tydligt, ibland inte. Men det räcker med ett ögonblick. En återblick. Ett berg. Och tåren är åter där den en gång var. Den trillar nedför kinden som en stor pöl med sanning. Jag vet precis. Jag ler.
Äventyrsatlet, Beteendevetare, Föreläsare, Expeditionsledare och Amatörfotograf.
Delar med mig av och föreläser om äventyr, mentalträning, självkänsla, motivation och inspiration i de former som andra kan identifiera sig med. Alla är vi äventyrare, på vårt sätt. Genom att hitta sitt sätt, hittar vi även en bottenlös nyfikenhet och glädje till livet.
Websida: www.mariagranberg.se
http://instagram.com/granbergadventure
https://www.facebook.com/pages/Maria-Granberg/246733978743376?fref=ts
8 veckor kvar till nästa äventyr! Det känns...
Varje gång jag ser berg blir jag tårögd. Något skiftar, det är omöjligt att inte känna. Storheten kontra litenheten. Berget kontra jag. Jag vill dit, jag vill vara där. Jag får en knut i magen. Inte en sådan där dålig knut, utan en sådan som genererar nyfikenhet. Det pirrar lite, vänder upp och ned på allt, så allt hamnar på rätt plats igen. Precis där det ska vara. I perspektiv. Jordnära. Ärligt. Enkelt. Och då tittar jag bara på en film.
