Jag andas, hittar min rytm, tar in detta äventyret som jag äntligen fått förverkliga och är oändligt tacksam för all stöttning från familj, vänner och mina fantastiska samarbetspartners Houdini och Audio Video. Ni är med mig i varje steg!
Äventyrsatlet, Beteendevetare, Föreläsare, Expeditionsledare och Amatörfotograf.
Delar med mig av och föreläser om äventyr, mentalträning, självkänsla, motivation och inspiration i de former som andra kan identifiera sig med. Alla är vi äventyrare, på vårt sätt. Genom att hitta sitt sätt, hittar vi även en bottenlös nyfikenhet och glädje till livet.
Websida: www.mariagranberg.se
http://instagram.com/granbergadventure
https://www.facebook.com/pages/Maria-Granberg/246733978743376?fref=ts
UPPDATERING FRÅN HIMALAYA
Äventyret är igång!Vi har nu färdats från Kathmandu till Lukla och vidare upp bland berg och dalar genom fantastiska Pakding, Monjo, Namche, Tangboshe och Pangboshe där vi nu ska övernatta 3,950 möh. De första dagarna hade vi tur med konstant duggregn vilket var till vår fördel då vi slapp både damm och hetta fram till första lägret. Sedan igår har klarblå himmel och stekhet sol vakat över vårt team. Utsikten över Mt. Everest, Ama Dablam, Lothse, Kantega och Thamserku har varit lika majestätisk som nästintill overklig. En i teamet har tyvärr redan fått lämnat oss och tragiska nyheter nådde oss igår då många tankar åsidosattes till alla som de senaste dagarna förolyckats i Annapurnamassivet. Vädret har nu vänt och klarare likaså kallare väder är redan på ingång vilket bådar gott för de kommande bestigningarna. Alla i teamet funkar bra ihop och de flesta mår bra så här långt. Kropp, huvud och sömn går så här långt i rätt riktning och jag håller alla tummar att det fortsätter så även när toppbestigningarna närmar sig.
Halvvägs till Himalaya!
Äventyret har nu börjat. I skrivande stund sitter jag på planet mellan Stockholm och Doha flygplats, fortfarande en aningen förvånad över att det inte riktigt sjunkit in ännu. Jag är på väg.. Jag är på väg.. Orden flyter runt, försöker tränga in, låta övertygande. Ibland landar det som ett stort eko av insikt. Det färdas, skallrar genom kroppen och ögonen vattnas. Jag inser. Jag gjorde det. Drömmen, målet och planerna som jag haft i tre års tid har nu övergått till verklighet. Stunden är här. Det är dags att släppa taget. Det känns lite som när jag simtävlade förr i tiden. Nervositeten innan mitt ”heat” skulle starta. Klivet upp på startpallen, ovissheten, laddningen och spänningen. Fötterna skjuter ifrån med all kraft, lämnar marken och kroppen slår hårt i vattnet. Allt släpper. Nu kan jag inte göra mer. Jag kan bara simma, inte tänka. Bara känna, och göra mitt bästa. Andas hela vägen in i kaklet.
När jag väl kliver ombord på flygbussen så är det just den känslan som infinner sig. Jag släpper taget. Jag kan inte göra mer. Alla förberedelser, all strävan och det oändliga planerandet kommer att blekna alltmer för att istället låta storheten av upplevelsen få ta plats. Ett lugn. Skrivandet hjälper mig. Det hjälper mig att bearbeta och processa. Orden som jag skriver, och som ni nu läser, kommer så småningom att komma ikapp mig. Snart förstår jag. Nu.
Jag flyger till Doha flygplats, stannar några timmar, och fortsätter sedan vidare mot Kathmandu, Nepal, där jag landar strax efter lunch. Två nätter ska spenderas i Kathmandu innan vi tar inrikesflyget vidare till Lukla, där expeditionen tar de första riktiga kliven ut och in i den vita, vackra och isiga månaden bland bergen. De sista detaljerna ska införskaffas, utrustningen ses över en sista gång och roligast av allt ska jag äntligen få bekanta mig med teamet!
Jag längtar till luften, tältet, topparna, stillheten och enkelheten. Jag har inte pysslat med detta länge, större expeditioner. Jag lär mig. Jag är en amatör i skuggan av mina inspiratörer. Men jag står gärna här, i skuggan, ödmjukt och lär mig av de bästa. För det här har blivit mitt hem, och jag kan inget annat än att vara här.
