Vi har vandrat en del i fjällen men inte så mycket i södra Sverige, så nu var det dags. Kinnekulle lät lockande och inte så lång bort så det fick det bli. Letade info om rutter osv, hittade denna https://www.vastsverige.com/lackokinnekulle/artiklar/kinnekulleleden-pa-3-2-dagar-med-overnattning/  Men jag hade önskat att det fanns lite mer info om avstånd mellan olika delsträckor, det står det inte där. Det var riktigt busväder vår resdag så vi valde att komma iväg lite senare på dagen så vi startade vår vandring vid 15-tiden en torsdag. Vädret såg då lovande ut de följande två dagarna. Vi bestämde oss för att starta vid Blombergs station så där parkerade vi. Det finns en bra karta här https://www.lansstyrelsen.se/download/18.6ae610001636c9c68e51aee2/1527500069080/Kinnekulle.pdf 

Vädret var ganska soligt och varmt och vi var lite oroliga för hur vi skulle göra med vattentillgången. Vi hade två vattensäckar var som rymmer 6 liter och de fyllde vi med ca 4 liter var. Sambon hade dessutom 2 stora Nalgeneflaskor och en 1/2-liters flaska och jag hade också en 1/2-liters flaska samt en vattensäck till som hör till min Ospreyryggsäck som var fylld med 1,5 liter vatten. Låter mycket kanske men hunden kräver en del i värmen och vi också. Det skulle finnas vatten vid Västerplana kyrka men det skulle innebära att vi behövde gå av leden och vi skulle komma dit lite sent på kvällen så vi ville undvika det. 

Vi traskade glatt iväg och leden tog oss efter en stund rakt in i en kohage där en flock kor hade parkerat vid ingången, eftersom vi hade vår golden Pluto med oss så valde vi att gå cykelleden upp där vi stötte Blombergs klostercafé och köpte med oss var sin bulle som var fantastiskt goda! 

Efter att ha traskat på i vacker lövskog och en del uppförslut så kom vi fram till det vindskydd som vi hade som tilltänkt övernattning, men det var rätt så lerigt runtomkring och nja... vi valde att dela på en bulle och vandra vidare.  På bilden ser ni Pluto och sambons ryggsäck. Han brukar ha en ramryggsäck annars men det här var första vandringen med denna. Den funkade bra men den blev tung...

Klockan tickade på och vi behövde ta ett beslut... Plötsligt uppenbarade sig en... idrottsplats! Ja det fick bli där och det är säkert emot någon regel osv, men vi höll oss verkligen i kanten allra längst bort och förutom några hundrastare så såg vi absolut ingen - men vi hörde! Värsta partyt drog igång en bit bort så det var fullt ös på det kalaset fram till 1 på natten skulle jag tro, jag somnade gott till "Kung i baren"...

Vi hade ett Marmot-tält, 3 pers och det funkade bra. Lite trångt att få in ryggorna i absiderna men det gick. Det är absid på båda sidorna. Pluto fick busa loss lite på morgonen, annars blev det ju ganska mycket i lina.

En skön frulle och det fanns faktiskt en öppen toa... fantastiskt! :-) sen traskade vi vidare. Vi valde att inte gå ner mot Trolmen och Råbäck utan körde vidare mot Kinnekulle stenbrott och Munkängarna. Väldigt vacker vandring med omväxlande lövskog och kalkstensformationer. 

Mycket blommor trots att det nästan är augusti och i bakgrunden kan man ana Läckö slott. 

På väg till Kinnekulle stenbrott. Klorofyllpåfyllning!

Spännande natur på väg mot Kalkstensbrottet.

Framåt lunchtid kom vi fram till Munkängarna, där var det ganska mycket folk så vi stannade bara en kort stund och åt den sparade bullen och drack innan sista stigningen upp mot kalkstensbrottet. Munkängarna var väldigt fint, många stigar kors och tvärs och en del trappor och gångar. Vi bestämde att vi åker tillbaka hit när ramslöken blommar och utforskar det området. 

Utsikt mot söder

Utsikt mot norr, ett antal husbilar och en hel del folk mot hur vi har haft det på vägen dit! 

Här fanns toalett men inget dricksvatten... Så vi vandrade vidare ner mot Hällekis. 

Här är trapporna ovanför Hällekis säteri och jag tror att man kan komma upp till Munkängarna här men är inte helt säker. Vackert var det i alla fall!  Målet var  att äta lunch på Hällekis trädgårdscafé så där landade vi. 

Åt väldigt gott! Jag betalade sen 30 kr och gick in i slottsparken och tittade på växtligheten där, väldigt vackert, många liljor och andra blommor. 

Nu var frågan, hur långt skulle vi gå nu? Vi ville upp till till Kinnekulle utsiktstorn och det stängde kl 18. Vi behövde bunkra vatten för vi var osäkra på om vi skulle kunna fylla på vatten på restaurang Kinnekullegården när den var stängd. Nästa ställe där vi kunde fylla på vatten skulle vara vid  Medelplana kyrka vilket skulle vara ungefär vid idrottsplatsen vi sov natten innan... Här gällde det att säkra upp! Vi stannade vid Hällekis camping, tog en glass och kaffe och fyllde på vatten. Jösses vad tungt det blev! Inte att rekommendera men vad tusan ska man göra... Vi gick längs med Vänern innan vi vände upp mot toppen. Den delen av vandringen var mest besvärlig, mycket rötter och stenar och varmt var det... Men, men. Sen gick det upp, upp, upp. Vi pausade med jämna mellanrum och landade till slut vid utsiktstornet. Då var kl 17 och vi var rejält möra. Men vi tog oss upp i tornet, en av oss passade Pluto och en gick upp. Sen valde vi att laga kvällsmat där och pausa, det var en hel del folk som vandrade förbi så vi ville vidare. 

Det var en vidunderlig utsikt! Värt ett besök i fint väder! Nedanför Kinnekullegården var det en väldigt vacker vandring, uppväxt tallskog med slingriga stigar. Efter att tag så kom vi ut på en väldigt vacker äng men det vara ganska högt gräs och en hel del fästingar så vi traskade vidare. 

Den hagmarken var inte så stor utan den gick över till skogsväg när vi gick över Medelplana. Men vi kände oss pigga i benen och kvällen var ljuvlig så vi körde på. Vi tar nästa rastplats. Sen kom vi in i Österplana, där är det tältförbud och det förstod vi varför efter ett tag, den var en låååång kohage. Kor på nära håll och lite längre bort. Det var bara att gå på. Till slut kom vi in i en vacker skog, där skulle det vara ett vindskydd. Det var fullt med ungdomar som redan hade gått och lagt sig, klockan var nog 20 på kvällen. Det var bara att traska på. Vi hörde kor råma och vi kom närmare och närmare. Sen såg vi kor. Massor av kor. Det var lite oro i lägret och det kändes sådär att gå igenom med hund, utan hund inga problem men kossor gillar inte alltid hundar, men det vara bara att traska på. Det började ju även skymma. Sen plötsligt dök det upp en person med en mindre ryggsäck och kamera och sen en till, jag tror de pratade tyska. De verkade helt fascinerade av kossorna och fotade dem men vi passerade raskt förbi och hoppades att kossornas fokus var på dem. Till slut kom vi ur hagen och landade vid Martorpsfallet. Då var klockan 22... inte optimalt, men det var ljust ute fortfarande så vi packade upp tältet och jag och Pluto kröp in ganska direkt. Vi var verkligen "in-the-middle-of-nowhere" men plötsligt hör vi en bil. Då var det en bilväg som kom ut från en hage och in i hagen där korna var. Antagligen bonden som åkte upp och kollade till sina oroliga kor, vet inte, men sen blev det tyst. Sambon gick och lade sig och somnade som en stock, så även Pluto som abdikerade från vakten och vaken låg jag. Plötsligt hör jag bilen igen, dörrar öppnas och stängs där grindarna skulle öppnas och stängas, men sen hör jag inte att den åker iväg!? Blev lite stressad av detta, inte nog med det, försökte förtränga att jag hade ont i hela kroppen trots Ipren och dessutom blev kissenödig. Sambon snarkade och vattenfallet dånade. Jösses. Ut och kissa, vände på mig så att jag kom så långt bort från snarkningarna som möjligt, talbok på en stund sen somnade jag. 

Men vi mådde ganska okey på morgonen, frukost i lugn och ro sen vandrade vi vidare. 

Plutos is "locked on target!" 

Nu hade vi cirka 1 liter vatten kvar...Den rann vatten i bäcken ner mot fallet men det kom från kohagen så vi var inte jättesugna där... 

Lite mer kohagar och vacker lövskog traskade vi på mot Lasses grotta. Gick förbi en väldigt vacker björkskog!

Jag är ingen fotograf men om ni tänker en sån där foto-tapet! Väldigt vackert!

Jag trodde kroppen skulle protestera mer men det gick bra, kanske för att vi hade så lite vatten kvar att bära... :-) Men till slut kom vi fram till Lasses grotta. Där bodde Lasse och hans fru Inga i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Vad jag kunde läsa mig till så var det excentriskt även på den tiden och det var inte stort och såg väldigt kallt och fuktig ut! Men vackert förstås. 

Det var ett mindre rum till där man klev in. Det låg på en höjd och hade idag utsikt över en äng. 

Här står jag nedanför bostaden. 

Det fanns ett vindskydd, några bord som låg lite utspritt, toalett och vatten! Tjohoo! Det var kommunalt vatten som är öppet mellan april-oktober. Så himla kallt och gott det var! 

Ni ser pumpen för vattnet rakt fram. Pluto har fokus på sambons kaka... Vi träffade på en familj från Uppsala som skulle gå upp till Kinnekullegården och äta lunch där. Den skulle stänga kl 16 och de hade bara med sig ca 1 lite vatten var... Vi varnade dem lite att det var en hel del uppför i slutet och att sista stoppet att fylla på vatten var att gå av leden fram till Medelplana kyrka och det var nog 22-24 grader varmt samt mycket öppen terräng. Hoppas de kom fram i tid! Klockan var över 12 när de gick iväg. 

Nu hade vi bara ca 5 km kvar till Blombergs station och det var en väldigt vacker del av leden. Lummig grönska, lite vattenfall ner mot en bäck, en vacker äng och sista biten gick delvis längs med järnvägen. Det ska vara en väldigt vacker tågsträcka och man kan smidigt kliva av längs med vandringsleden och starta sin vandring. Vi valde dock att åka bil eftersom vi skulle göra lite stopp på vägen. 

Men här kom ett tåg! Till slut var vi framme vid bilen, möra men nöjda. Det var en utmaning men vi klarade det. Belöningen var sopplunch på Blombergs klostercafé och så köpte vi med var sin bulle hem...

Hur summerar vi detta då? En bättre planering hade nog varit att starta tidigare på torsdagen förstås. Då hade vi landat tidigare på kvällen och kunnat chilla lite. Men, men, så är det inte alltid. Vi hade heller inte gått så mycket innan med ryggsäck som vi borde ha gjort, men vi fixade det ändå! Hällekis camping såg mysig ut, värt en natt kanske? Jag hade önskat att det fanns lite mer markeringar för avstånd samt något mer ställe längs leden där vi kunnat fylla på vatten. 

Ska man vandra på sommaren och ha hund med sig så går det åt en del vatten. Pluto är duktig och säger till när han är törstig och hungrig. Det blir en del "svinn" av vatten när vi häller upp till honom, det fick vi räkna med. Det fanns inte särskilt många bäckar eller liknade för honom att bada/dricka ur så vi behövde ta höjd för det samt vår vattentillgång. Det hade inte varit någon nackdel att vandra turen på tre nätter, då hade det varit lite mer tid för avstickare och lite annat. Fördelen är att det är en rundslinga, vi hade kunnat gena över till den sidan som vi hade bilen om vi hade velat , eller parkerat bilen på "mitten" och hämtat vatten där. Det var tungt emellanåt men det gick bra! Vi åker gärna tillbaka men då blir det med bilen och att vi besöker vissa delar av leden igen, runt Hällekis säteri och Munkängarna, går en runda runt Lasses grotta och ner mot Trolmens och Råbäcks hamn som vi missade denna gången. Kanske bättre att gå på våren, inga kossor, inte så varmt, fler blommor och kanske mer vatten i bäckarna. Det var minimalt med mygg och knott men däremot en del flugor på eftermiddagarna. 

Om ni orkat läsa ända hit så hoppas jag att ni får en fin tur om ni besöker Kinnekulle!

H