I Kashgar city stötte de på precis samma problem med som i Osh. Nästan ingen information på engelska fanns att tillgå! Trots detta lyckades de få kontakt med en nästan misstänktsamt trevlig researrangör som kunde hjälpa till med de klättertillstånd som behövdes. I morse gav de sig äntligen av mot 4500 m.ö.h. och Muztagh Ata base camp. Där börjar acklimatiseringen!
Häng med på mina äventyr i bergen, på cykeln och upptäck världen.
Attityd är allt!
www.cronhamn.net
Intressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Resor
Äntligen i Kina!
Gränsen vid Irkeshtampasset består av fyra sektioner. Först åker man igenom en militärzon hos Kirgizistan, sedan lämnar man Kirgizistan. Därefter åker man in i en neutralzon, och till sist står man i Kina. En diplomat och tidsoptimist i Osh estimerade tidsåtgången vid gränskontrollen till mellan 1 och 2 timmar, 20 minuter om man hade tur. Efter 6 timmars väntan och 8 passvisningar vid Irkeshtampasset nådde Gustav och Johan slutligen Kina och Kashgar city i måndags. Tänk så fel man kan ha! Men så räknade man heller inte med att gränskontrollanterna skulle stänga ner kalaset och ta långlunch mitt på dagen. Som tur var blev taxiresan genom det mäktiga bergs- och ökenlandskapet mellan Irkeshtam och Kashgar som plåster på såret för den långa väntan.
Tidsmaskinen...
Med en fantastisk soluppgång i bakgrunden landade Gustav och reskamraten Johan tidigt i morse i Kirgizistan. I teorin kunde man spola tillbaka klockan till 50-talet, men i praktiken ligger de fyra timmar före. Efter drygt tio timmar i bilen, genom öknen, över berg och längs den uzbekiska gränsen nådde de båda dagens mål, ett hotell som troligtvis inte renoverats sedan krigstiden. Nu väntar nya utmaningar!
Mvh,
Julius Kramer
Expeditionskoordinator
Sverige - avklarat!
Kvällen 14/7
Expeditionens första del är slut och efter en knapp månad i svenska fjällen sitter nu Gustav tillsammans med några av de två senaste veckornas expeditionsdeltagare på nattåget mot Stockholm. Alla är oerhört nöjda efter vandringen i Abisko-/Kebnekaisefjällen och från kupén i SJ:s liggvagnsavdelning stimuleras nog alla sinnen hos förbipasserande resenärer. Nej, ingen av oss luktar särskilt gott, men de ljudliga skratten från kupén gör nog folk lite nyfikna. Marcus delar ut kort till Linus, Tommy och Erik som spelar ett kortspel jag inte alls förstår mig på. Gustav tittar på med sömniga ögon. Alla är väldigt trötta - det märks...
