Många, liksom jag, säljer in Sarek som norra Europas sista vildmark – men samerna har verkat här länge. På vintern kan jag känna mig som en pionjär, när jag skidar först och skapar spåret de andra följer – men om jag inte är glad, om jag inte njuter och om jag inte är först, spelar det någon roll? Jag är i upplevelsen och får mitt äventyr, det jag drömt om så länge.
Har du sökt efter packlistor, frågat i forum och fått feedback på dina prylar av någon som kallar sig expert, utan att du egentligen vet varför, historien bakom uttalandet eller utan att personen vet dina behov och vad du gillar?
Jag är en av dem som guidar i Sarek, och oftast gör jag det på 10 dagar, höst som vinter. Du får hjälp och feedback av mig via mejl, packlista med resonerande texter, tankesätt och en planeringsträff innan själva äventyret.
Jag är den som har en extra toarulle och extra vantar om det behövs. Jag har tältet som är lite större och tyngre än vad folk i genomsnitt gillar, och vid en eventuell olycka kan vi som grupp isolera oss och hjälpa den nödställda i ett tält. Tillsammans!
Jag är guiden och min tanke är att ge dig en minnesvärd resa genom Sarek, med höga berg och djupa dalar, och under exponerade sträckor ge en hjälpande hand.
Men jag är inte odödlig i min roll. Jag frågar alltid om någon är intresserad av teknik och vill prova min satellitkommunikationsenhet för att lära sig hur man larmar och vad som händer därefter.
Jag vill inte bara ge dig ett “bocka av rutan-äventyr”. Jag vill ge dig hela upplevelsen – tankesättet, lugnet, känslan. En extra dag för oväntade händelser. Chansen att sitta 30 minuter extra när vi får vårt halleluja-moment. Att inte känna att vi måste prestera från dag ett. Självklart måste vi ta oss an uppgiften, men vi skyndar långsamt. Vi går mot!
En del av dem som kontaktar mig har drömt om Sarek i mer än ett decennium. Ibland två eller tre. Men nu, när drömmen äntligen blir verklighet – ska vi bara rusa igenom? Jag försöker att inte dömma, vi är alla olika och därför finns det många upplägg. Jag flyger inte ut till Gisuris eller Nammatj för att snabbt komma ut i vildmarken. Jag tar tåget hemifrån för att lämna vardagen bakom mig, för att hinna sitta i transit och känna förväntan. Jag bryr mig inte så mycket om vi är en timme sena – vi ska ju på äventyr, och vi har luft i schemat. Jag tar båten över sjön till Akka, om det inte är vinterturen. Vi tar ett steg i taget ut i det vi kallar vildmarken. Vi vänjer oss vid packningen, tyngden, sällskapet, vädret och att vara ute. Efter en längre vandring på stig når vi Treparksmötet. Istället för att stå där med eld i håret och tänka “framåt, framåt” har vi ett lugn. Vi tar många små steg. Det är en process att ta sig hit och vidare. Vi är i harmoni med naturen och med oss själva. Vi bannar inte vädret, vi välkomnar det – vi ser det, känner det, upplever det.
Sarek blev nationalpark tidigt, första i Sverige. Vi skyddar den för att den är viktig. Idag är naturlig tystnad ovanlig, medan stress är vanligt och högst accepterat. Vi tar inte med oss mer ljud och stress än vad vi absolut måste. Det är och bör vara en ynnest att få vara här. Om din enda chans att besöka parken är att rusa igenom den, så låt det vara så. Men med mig går vi. Vi upplever, känner och är.
Och därför fortsätter jag att leda turer i Sarek. Därför vill jag dela med mig av kunskap, trygghet och upplevelser. Att låta fler få känna den magi som bara naturen, tystnaden och en väl genomförd vandring kan ge ↟
