Björnöarna
Beskrivning
Naturreservatet Björnöarna omfattar öarna Stora Björnö, Lilla Björnö samt Södra och Norra Björnungen och ligger i sjön Runn. Runn är belägen mellan Falun och Borlänge och reservatet ligger i den nordöstra delen av sjön, ca 8 km sydost om Falu centrum. Det rörliga friluftslivets intresse för Runn är stort, och få eller inga andra sjöar i Sverige har så många båtar i förhållande till sin storlek som Runn. Sjön bjuder på ett rikt utbud av öar och holmar, vilket ger variation och spännande utflyktsmål. Skärgårdskänslan man upplever på Runn lockar många kanotister och vintertid erbjuds fantastiska möjligheter för skridskoåkning och skidåkning. Sjön är också populär bland fritidsfiskare. Områden med gammal skog hyser höga naturvärden till gagn för både människa och natur. Fågellivet är rikt med karaktärsarter som fiskgjuse, storlom och spillkråka. Många av öarna har nyttjats av människan under lång tid. Spår efter tidigare
generationer, som gamla åkrar och en husgrund finns på Stora Björnö.
Stora Björnö
Stora Björnö är en stor och i det närmaste obebyggd ö med en varierad och intressant naturmiljö. Den sydöstra halvan ingår i reservatet. Marken består av stenbunden till blockig morän där västsidan är betydligt mera ursvallad. Två områden utmärker sig dock. I norr ligger en tallsumpskog på torvmark och i sydost ett område med finkornig och stenfattig mark med
ett betydande lövinslag. Båda områdena har tidigare odlats upp och det syns spår av gamla diken. Annars dominerar tallskogen på Stora Björnö, men ålder, täthet och dimensioner varierar mellan olika bestånd. Fältskiktet utgörs till stor del av olika bärris med inslag av renlavar och fönsterlav i de blockigare delarna.
Lilla Björnö
Lilla Björnö ger besökaren ett orört intryck och bitvis är skogen naturskogsartad. Dominansen av tall är inte lika stor som på övriga öar i reservatet. Lågor av gran och tall är vanliga och längs stränderna står några riktigt gamla och grova tallar. Ett område längs den norra stranden
avviker dock genom sin lövdominans. Här finns en husgrundsliknande lämning som inte har beskrivits i fornlämningsregistret. Den lövrika m iljön antyder att området tidigare varit öppet. Lilla Björnö har stor betydelse för den biologiska mångfalden och upplevelsen av en förhållandevis orörd natur ska prioriteras vid skötseln av ön. För att tillgängliggöra området
för friluftslivet ska en rastplats anläggas på öns nordvästra spets.
Björnungarna
Björnungarna består av två mindre öar med delvis olika karaktär. Norra Björnungen är relativt orörd, med steniga stränder och därför svårtillgänglig med båt. Skogen är talldominerad. Den dåliga tillgängligheten gör att ön är av mindre betydelse för friluftslivet och de biologiska värdena bör prioriteras. Platser för strandhugg med kanot eller kajak kan dock försiktigt röjas fram i strandzonen. Södra Björnungen utgörs av en långsmal åsformation. Trädskiktet domineras av relativt klen men gammal tall. En stor del av ön har brunnit i senare tid med flera döda träd som följd. Ön är flitigt utnyttjad av det rörliga friluftslivet. Stabergs båtklubb använder den som klubbholme. Flytbrygga, grillplats och torrdass har anlagts på öns östra sida. På öns västra sida pågår arbete med ytterligare en rastplats. På södra Björnungen bör friluftslivet prioriteras framför de biologiska värdena.
generationer, som gamla åkrar och en husgrund finns på Stora Björnö.
Stora Björnö
Stora Björnö är en stor och i det närmaste obebyggd ö med en varierad och intressant naturmiljö. Den sydöstra halvan ingår i reservatet. Marken består av stenbunden till blockig morän där västsidan är betydligt mera ursvallad. Två områden utmärker sig dock. I norr ligger en tallsumpskog på torvmark och i sydost ett område med finkornig och stenfattig mark med
ett betydande lövinslag. Båda områdena har tidigare odlats upp och det syns spår av gamla diken. Annars dominerar tallskogen på Stora Björnö, men ålder, täthet och dimensioner varierar mellan olika bestånd. Fältskiktet utgörs till stor del av olika bärris med inslag av renlavar och fönsterlav i de blockigare delarna.
Lilla Björnö
Lilla Björnö ger besökaren ett orört intryck och bitvis är skogen naturskogsartad. Dominansen av tall är inte lika stor som på övriga öar i reservatet. Lågor av gran och tall är vanliga och längs stränderna står några riktigt gamla och grova tallar. Ett område längs den norra stranden
avviker dock genom sin lövdominans. Här finns en husgrundsliknande lämning som inte har beskrivits i fornlämningsregistret. Den lövrika m iljön antyder att området tidigare varit öppet. Lilla Björnö har stor betydelse för den biologiska mångfalden och upplevelsen av en förhållandevis orörd natur ska prioriteras vid skötseln av ön. För att tillgängliggöra området
för friluftslivet ska en rastplats anläggas på öns nordvästra spets.
Björnungarna
Björnungarna består av två mindre öar med delvis olika karaktär. Norra Björnungen är relativt orörd, med steniga stränder och därför svårtillgänglig med båt. Skogen är talldominerad. Den dåliga tillgängligheten gör att ön är av mindre betydelse för friluftslivet och de biologiska värdena bör prioriteras. Platser för strandhugg med kanot eller kajak kan dock försiktigt röjas fram i strandzonen. Södra Björnungen utgörs av en långsmal åsformation. Trädskiktet domineras av relativt klen men gammal tall. En stor del av ön har brunnit i senare tid med flera döda träd som följd. Ön är flitigt utnyttjad av det rörliga friluftslivet. Stabergs båtklubb använder den som klubbholme. Flytbrygga, grillplats och torrdass har anlagts på öns östra sida. På öns västra sida pågår arbete med ytterligare en rastplats. På södra Björnungen bör friluftslivet prioriteras framför de biologiska värdena.
Förvaltare
Falu kommun
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
23,65
Areal vatten (ha)
68,17
Areal land (ha)
25,46
Areal totalt (hektar)
93,49
(Logga in för att skriva en kommentar)