Naturreservat Måkkaure är ett mindre dödisområde med branta moränbackar och åsar klädda med gammal naturskog som varvas med våtmarker och flera småsjöar av varierande storlek och form. Området ligger på platån ovanför Stora Luleälvens dalgång, ca 20 km rakt norr om Vuollerim. Närmaste by är Övre Kuouka, ca 5-6 km sydväst om Måkkaure.

Landskapet i reservatet är mycket omväxlande och består av en mosaik av moränbackar och sjöar av olika storlekar och form. Skogen runt sjöarna är gammal och skiftar hela tiden mellan tallbrännor, urskogsartad gammelgranskog och urskogsartad barrblandskog med mycket gamla tallar. Lövinslaget är inte anmärkningsvärt stort men gamla, frösådda vårtbjörkar från senaste branden finns spridda i hela området liksom gamla, senvuxna sälgar. På de friskare markerna är inslaget av bukettväxande glasbjörk allmän. Vegetationstypen är helt övervägande av frisk blåbärstyp, men mindre fläckar med lav-ristyp och sumpskog förekommer insprängt här och var.

Tallbrännorna är ca 150-200 år med inslag av ca 300-350-åriga tallöverståndare med brandljud. Det är sannolikt ca 200 år sedan den senaste branden i området, men hur den farit fram är svårt att avgöra. Troligen har branden berört de flesta delarna av reservatet men intensiteten har varit högst varierande. Ställvis är tallskogen klenvuxen och tät, s.k. stavkaraktär, och där sker en kontinuerlig självgallring av senvuxen tallved. I den södra delen av reservatet ingår några hektar arrondering som består av en nyare bränna som avverkats efter branden.

Skogarna idag har varierande mängder död ved. I tallskogen finns ofta spridda grova tallågor från för länge sedan vindfällda talljättar, men också en del lumpade stockar från dimensionsavverkningsepoken. Stående torrträd av tall, liksom gamla högstubbar förekommer också i hela området, men frekvensen är måttlig. I granskogen är mängden död ved däremot överlag god till riklig, vilket sannolikt förklaras av såväl brukningshistoriken som granarnas större känslighet för rötsvampar. Sammantaget är såväl mängden som kvalitén på den döda veden så pass hög att rödlistade vedsvampar påträffas i områdets alla delar.

Några enstaka 400-500-åriga tallar finns i området, men i stort saknas den generationen. Däremot finns stora mängder tallar och granar som är ca 250-350 år gamla. Skogen i området är tämligen produktiv och framförallt i granpartierna blir träden ofta rejält höga med tanke på läget norr om Polcirkeln och en höjd över havet som ligger mellan 375 och 400 m.ö.h. Lavskrikan påträffas i området och spår av tretåig hackspett förekommer spritt i området. Med största sannolikhet häckar båda arterna inom reservatet som är tillräckligt stort och håller de kvalitéer som krävs för dess arter.

I reservatet finns även limniska värden. Sjöarna som ingår i reservatet är klassade som värdefulla vatten, och i Trussabäcken, som har sin tillförsel av vatten från sjöarna i reservatet finns flera lokaler av flodpärlmussla registrerade. Den närmast kända lokalen ligger ca 1 km nedströms från sjön Måhkkávrre som ingår i reservatet.

I den sydligaste delen, vid sjön Vuohpejávrre, återfinns en gammal barktäkt i en av de gamla tallarna, som skvallrar om äldre samiskt nyttjande av området. Hela reservatet är mycket naturskönt med urskogsåsar som snirklar sig fram mellan de små sjöarna och bildar fina möjligheter för avkoppling och upplevelser.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

64,37

34,37

93,07

127,44