Ulvö-havet
Beskrivning
Reservatets landyta utgörs till stor del av hällmarker. På Södra Ulvön finns inslag av morän, grus och sand. Havsbottnarna utgörs i sydost samt en del i norr av hällar omväxlande med sten och block. Däremellan, i reservatets centrala delar, samt kring norra delarna av Värnsingarna utgörs bottnarna huvudsakligen av sand, grus och sten.
Södra Ulvön och norra delen av reservatet utgörs till stor del av den basiska bergraten diabas. Övriga havet och Södra Ulvöns östra och västra stränder utgörs till stor del av sur rapakivigranit. I södra och mellersta delarna av reservatet finns flera observationer av den magmatiska bergarten monzonit.
Öster om Södra Ulvön LIKSOM SÖDER OM VÄRNSINGARNA I NORRA DELEN RESERVATET finns väl utvecklade blåstångs- och blåmusselsamhällen och siktdjupet är genomgående stort. På djupare bottnar är brunalgen ishavstofs dominerande. På lite mindre djup dominerar brunslicksarter och smalskägg/krulltrassel, samt rödalgerna rödris och ullsleke. De grundaste våg- och isexponerade hårdbottnarna domineras typiskt av grönslick under sensommaren och hösten. I området förekommer såväl blåstång (Fucus vesiculosus) som den närbesläktade smaltång (F. radicans). Som djupast har makroalger hittats på xx m djup i reservatet, vilket skvallrar om klara vatten med stora siktdjup. Dessa algsamhällen utgör lekområden för olika fiskarter, såsom xxx. Reservatet hyser regionalt sett mycket höga marina värden knutna till exponerade hårdbottnar.
De djupare bottnarna i reservatet präglas som brukligt av ett fåtal arter som ishavsgråsugga och vitmärla.
Rensviken på Södra Ulvön utgör en lagun med en trång öppning mot havet. Inom några sekler kommer viken att snöras av från havet. I lagunen växer bland annat kransalger som borststräfse och havsrufse, samt kärlväxter som ålnate och borstnate.
På Södra Ulvön finns en sjö, Fäbodsjön, med enligt uppgift bland anant flodkräfta, mört, abborre, gädda och braxen. Flodkräftornas ursprung är oklart. År 2016 inventerades bottenlevande djur, främst insekter, i sjön och i några hällkar och ett par bäckar på ön. Sjön håller god ekologisk status, medan några hällkar hyser en bottenfauna typisk för sura till svagt sura fisktomma vatten. Inga rödlistade eller sällsynta bottenlevande djur påträffades
I reservatet finns ett rikt kustfågelliv och flera av öarna är sedan tidigare fågelskyddsområden. På öarna häckar bland annat ejder, svärta, roskarl, gråtrut och silvertärna. Flasan i centrala delarna av reservatet hyser ungefär xxx par tordmule och ett fåtal sillgrisslor. Knappt tre kilometer söder om Södra Ulvön finns naturreservatet Gnäggen; länets mest betydande häcklokal för kustfågel med mer än tusen par tordmule och flera hundra par sillgrissla. Från Östervärnsingen finns uppgifter om att ripor (sannolikt dalripa) ska ha jagats på 1970-talet och fram till första åren på 2000-talet.
Södra Ulvöns skogar består till stora delar av hällmarkstallskogar av skiftande karaktär. Norr om Rensviken i öster finns en långsträckt hällmark med stort inslag av solexponerad död och levande tallved. Här finns tallar med åldrar över 400 år. I jämförelse med andra hällmarker i länet håller detta område mycket höga skogliga värden. Från detta hällmarksområde finns sex brandår från perioden 1693-1892 dokumenterade.
På Högbergen på Södra Ulvön finns framför allt i ostsluttningen ett påtagligt inslag av asp. Fläckvis är dessa ymnigt förekommande i sluten granskog, och det finns där gott om liggande död aspved. Dessa bestånd med aspved utgör ovanliga förekomster i länet.
I vissa svackor finns granbestånd av hög bonitet, medan skogsmarken i övrigt håller förhållandevis låga virkesvolymer. Skogen är till stora delar påverkad av äldre huggningar. Men generellt sett ändå med tydlig naturskogsprägel, om än av utvecklingskaraktär. Framför allt i väster och centralt i söder på Södra Ulvön, finns ungskogar från avverkningar gjorda från 1960 och framåt.
På Västervärnsingen växer talldominerad skog av utvecklingskaraktär,
Södra Ulvön och norra delen av reservatet utgörs till stor del av den basiska bergraten diabas. Övriga havet och Södra Ulvöns östra och västra stränder utgörs till stor del av sur rapakivigranit. I södra och mellersta delarna av reservatet finns flera observationer av den magmatiska bergarten monzonit.
Öster om Södra Ulvön LIKSOM SÖDER OM VÄRNSINGARNA I NORRA DELEN RESERVATET finns väl utvecklade blåstångs- och blåmusselsamhällen och siktdjupet är genomgående stort. På djupare bottnar är brunalgen ishavstofs dominerande. På lite mindre djup dominerar brunslicksarter och smalskägg/krulltrassel, samt rödalgerna rödris och ullsleke. De grundaste våg- och isexponerade hårdbottnarna domineras typiskt av grönslick under sensommaren och hösten. I området förekommer såväl blåstång (Fucus vesiculosus) som den närbesläktade smaltång (F. radicans). Som djupast har makroalger hittats på xx m djup i reservatet, vilket skvallrar om klara vatten med stora siktdjup. Dessa algsamhällen utgör lekområden för olika fiskarter, såsom xxx. Reservatet hyser regionalt sett mycket höga marina värden knutna till exponerade hårdbottnar.
De djupare bottnarna i reservatet präglas som brukligt av ett fåtal arter som ishavsgråsugga och vitmärla.
Rensviken på Södra Ulvön utgör en lagun med en trång öppning mot havet. Inom några sekler kommer viken att snöras av från havet. I lagunen växer bland annat kransalger som borststräfse och havsrufse, samt kärlväxter som ålnate och borstnate.
På Södra Ulvön finns en sjö, Fäbodsjön, med enligt uppgift bland anant flodkräfta, mört, abborre, gädda och braxen. Flodkräftornas ursprung är oklart. År 2016 inventerades bottenlevande djur, främst insekter, i sjön och i några hällkar och ett par bäckar på ön. Sjön håller god ekologisk status, medan några hällkar hyser en bottenfauna typisk för sura till svagt sura fisktomma vatten. Inga rödlistade eller sällsynta bottenlevande djur påträffades
I reservatet finns ett rikt kustfågelliv och flera av öarna är sedan tidigare fågelskyddsområden. På öarna häckar bland annat ejder, svärta, roskarl, gråtrut och silvertärna. Flasan i centrala delarna av reservatet hyser ungefär xxx par tordmule och ett fåtal sillgrisslor. Knappt tre kilometer söder om Södra Ulvön finns naturreservatet Gnäggen; länets mest betydande häcklokal för kustfågel med mer än tusen par tordmule och flera hundra par sillgrissla. Från Östervärnsingen finns uppgifter om att ripor (sannolikt dalripa) ska ha jagats på 1970-talet och fram till första åren på 2000-talet.
Södra Ulvöns skogar består till stora delar av hällmarkstallskogar av skiftande karaktär. Norr om Rensviken i öster finns en långsträckt hällmark med stort inslag av solexponerad död och levande tallved. Här finns tallar med åldrar över 400 år. I jämförelse med andra hällmarker i länet håller detta område mycket höga skogliga värden. Från detta hällmarksområde finns sex brandår från perioden 1693-1892 dokumenterade.
På Högbergen på Södra Ulvön finns framför allt i ostsluttningen ett påtagligt inslag av asp. Fläckvis är dessa ymnigt förekommande i sluten granskog, och det finns där gott om liggande död aspved. Dessa bestånd med aspved utgör ovanliga förekomster i länet.
I vissa svackor finns granbestånd av hög bonitet, medan skogsmarken i övrigt håller förhållandevis låga virkesvolymer. Skogen är till stora delar påverkad av äldre huggningar. Men generellt sett ändå med tydlig naturskogsprägel, om än av utvecklingskaraktär. Framför allt i väster och centralt i söder på Södra Ulvön, finns ungskogar från avverkningar gjorda från 1960 och framåt.
På Västervärnsingen växer talldominerad skog av utvecklingskaraktär,
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
415,04
Areal vatten (ha)
5 809,10
Areal land (ha)
822,71
Areal totalt (hektar)
6 631,76
(Logga in för att skriva en kommentar)
